Idag checkade vi ut från Lövåsgårdens Fjällhotell och styrde kosan mot Mora där Hans syster Myrna med sambo Bosse bor. Vi har inte setts sen julen 2019 så det var verkligen trevligt att träffa dem. Efter att vi gått husesyn i deras nyrenoverade hus bjöd de på en läcker måltid. Det blev en mysig stund.
Strax efter att vi lämnat Grövelsjön på förmiddagen fick vi se renar på vägen. Jag lyckades filma lite. Kul!
Efter gårdagens långa vandring var vi ganska möra och visste inte om vi skulle kunna vandra idag. Vi kände oss ändå helt okej på morgonen och valde en vandring på ca 6 km. Det visade sig vara mer men det gick fint. Jag har totalt gått 16 956 steg idag.
Vi körde till Grövelsjön där vi parkerade nära Fjällstationen och startade vår vandring genom skogen mot Sjöstugan där dagens vandringsled började. Vi upptäckte sen att vi hade kunnat köra ända ner till Sjöstugan men på detta sätt fick vi lite extra motion.
Det kändes härligt att även idag få ge sig ut på fjället. Det är en sådan avkoppling för själen och idag var det inte lika ansträngande fysiskt.
Nu närmar vi oss norska gränsen.
Jag passade på att ta ett kort precis vid gränsen.
Sen bar det nedåt igen på väg mot Silverfallet.
Vi satte oss och tog en välbehövlig fikapaus.
Vi vandrade sen vidare och njöt av utsikten.
Idag har vi besökt Njupeskär som är Sveriges högsta vattenfall. Det har en total höjd på hela 125 meter, 90 meter nästan lodrätt varav 70 meter fritt fall. Vi gick en underbar vandring i Fulufjällets nationalpark. Vårt vackra Sverige levererar. 🇸🇪💛💙
Det var massor av folk där så vi fick parkera 2 km innan den vanliga parkeringen. Vakter stod och dirigerade oss att parkera längs med vägen. Sen var det bara att promenera för att komma fram. Vi gick en liten led för att komma till vattenfallet. Det var en härlig miljö.
Framme vid vattenfallet. Närmre än så här fick vi inte gå.
Vacker natur med olika träd.
Vi köpte kaffe och våfflor i restaurangen som är vid parkeringen. När vi sen gick tillbaka till bilen mötte vi människor som var på väg till fallet. Det hade fått parkera 4 km från parkeringen. Så kan det vara när många människor vill ut i naturen samtidigt.
Idag åkte vi till Granfjällsstöten. Oj, vilka härliga minnen som väcktes till liv! Det var här jag åkte slalom för första gången. Det var sportlovet 1978 och jag gick i 8:an. Vi var en buss full med ungdomar och ledare från Pingstkyrkorna i Alsterbro, Emmaboda och Vimmerby. Oh, vad vi hade roligt! Vi bodde i ett kapell i Lövnäs och åkte skidor här i Granfjällsstöten. Någon dag var vi också i backarna vid Sälens Högfjällshotell.
Jag hyrde skidor och sen bar det iväg upp med liften. Väl uppe i backen satte vi fart men hade inte lärt oss svänga så det gick rakt ut i skogen. Men jag reste mig igen. Jag gjorde nya försök och till slut hade jag lärt mig att svänga.
Så är det ibland i livets villervalla. Både det ena och det andra händer oss men vi reser oss igen. Då blir vi oslagbara.
Idag parkerade vi vid Soltorget och gick sen uppför hela backen så vi kom till krysset längst upp till vänster på kartan där leden går. Jag tror vi gick längs med den gula F-linjen upp. Puh, det var jobbigt!
Väl uppe tog vi en välbehövlig vilopaus med kaffe och smörgås.
Sen kändes det kul att börja vår vandring. Vi hade bestämt oss för att gå till Närfjällsstugan t o r. Det blev en härlig vandring där vi fick se olika växter och hade en vacker vy över fjällvärlden.
När vi hade gått ungefär halva sträckan uppe på fjället kom vi in i Norra Transtrandsfjällens naturreservat. Det skulle ha varit roligt att gå över Stor-Närfjället ner till Tandådalen men då hade det blivit komplicerat att hämta bilen. En annan gång kanske.
Det är skönt att vandra och ha tid för egna tankar. Jag har hunnit tänka mycket idag.
Kolla vilket fint hjärta jag hittade!
Här är det 2 km kvar till Närfjällsstugan.
Nu närmar vi oss Närfjällsstugan. Du ser den en bit längre fram till vänster. Där vilade vi, åt vår matsäck och gick på dass. Härligt med vila och påfyllning av energi. Hjortron såg vi också men de var inte riktigt mogna.
Här ser vi dvärgbjörk och fjällbjörk.
Vackra stenar fanns också att beskåda på vägen ner när vi gick längs med liftspåret. Ser du det underbara hjärtat till höger? Kärlek till alla!
Vår vandring uppe på fjället var 12 km t o r. (Då är inte vandringen upp och ner för backen inräknad.) Om jag tittar i hälsoappen i mobilen så har jag gått 16,7 km och 76 våningar. Det blev totalt 21 754 steg. Jag vet inte om det stämmer exakt men en fingervisning är det i alla fall.
Vi startade dagen med en rundtur i Falu gruva. Vi var rustade med grova skor och varma kläder för det är ganska kallt nere i gruvan. Vi fick också ikläda oss hjälm och regncap.
På bilden nedan till höger ser vi olika kungligheters namnteckningar. När de besökt gruvan har de skrivit sin namnteckning och sen har den fyllts i med guld.
Nu är vi uppe ur gruvan och ska vandra runt i området.
Vi var på gruvmuseet och i gruvans konsthall. Därefter åt vi en god lunch på restaurangen. Det var en härlig miljö att vistas i. Vi gick till sist gruvpromenaden på ca 1,6 km runt området.
Sen var det dags att styra kosan mot Småland efter en mycket innehållsrik semestervecka i Hälsingland och Dalarna.
Idag lämnade vi Hälsingland och körde till Dalarna. När vi passerade Alfta stannade vi till vid hälsingegården Ol-Anders. Det var inte öppet men vi gick runt och insöp atmosfären.
Vi körde sen genom Hälsingeskogen. Jag hade sms-kontakt med min bror Hans och när han och Anita fick veta att vi var på väg till Falun så bestämde de sig för att möta upp i Sundborn. Det är bara 14 mil från Västerås till Sundborn.
Vi körde direkt till Carl Larsson-gården i Sundborn där vi hade bokat biljetter till en visning av Carl och Karins hem. Det blev en trevlig rundtur i trädgården och i huset. Roligt att se de platser där vissa tavlor är målade och att få lära sig mer om hur familjen Larsson levde.
Nöjda och glada åkte vi vidare till Falun för att äta. Vi hittade en trevlig italiensk restaurang där vi inmundigade pasta. Mums!
Vi åkte sen till Lugnet för att besöka den maffiga sportanläggningen. Vilket ställe! Jag är inte så intresserad av varken längdskidåkning eller backoppning men det visade sig att Hans och Anita är det. De blev eld och lågor när de fick se allt. Vi gick upp till toppen där skidmuseet finns. Det blev en helt underbar kväll där vi fick uppleva naturen mitt bland alla cyklande ungdomar som susade nedför berget och känna lite av spänningen som kan finnas när man sätter fart på skidor och susar iväg nedför backhoppningsrampen. Det är säkert helt underbart men känns lite farligt på samma gång.
Väl tillbaka i Falun igen tog vi en fika intill Faluån. Det blev en toppenkväll.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 