För 20 år sen var jag nyinflyttad i Jönköping. Mamma och mormor var här och hälsade på mig. Vi var i Rosariet och njöt av de vackra dahliorna.
Idag när jag var i Rosariet tänkte jag lite extra på de fina dagar vi fick tillsammans här i Jönköping 2005.
Drygt fyra år senare flyttade mormor till himlen, nästan 102 år gammal. Här var hon 97 år och mamma var 75 år. Snart är det fem år sen mamma flyttade till de himmelska boningarna. Jag saknar mina nära och kära men livet rullar vidare och det känns härligt och berikande att få leva. Ser ändå fram emot den dag då vi ska få träffas igen! Wow, alltså! ❤️💛💙🩷🩵💚💜🥳🙏🤩🍀👍
Jag har beställt ett foto som jag ramat in. Det föreställer mamma, hennes grannar Inga och Sigbritt samt jag. Vi befinner oss här i Orrefors park. När mamma levde åkte vi dit några gånger tillsammans med hennes grannar. Vi åt lunch på en restaurang i samhället och besökte sen parken. Vi strosade runt och tittade på glasflammorna och njöt av allt det vackra.
Dessa minnen betyder mycket för mig. Vi hade verkligen ljuvliga stunder i parken och mamma älskade sina fina grannar. Därför kändes det väldigt roligt för mig att för några år sen få köpa en flamma från Orranäs glasbruk. Det var en härlig känsla när jag bar in den i mitt hem här på Tallkullen. Den heter ”Flame” vilket betyder flamma. Jag tänker att det är Den Helige Andes flamma och den Helige Ande vill jag gärna ha mer av i mitt liv.
Jag satte upp tavlan under fönstret med flamman. Detta ger mig härliga känslor och gör mig glad.
Idag när jag bäddade rent tog jag ett påslakan som kommer från mamma men jag tror hon ärvt det efter mormor. Efter mammas flytt till himlen var det många grejer att ta hand om. Jag har haft en stor plastlåda med grejer stående i tvättstugan. Jag har trott att där funnits gamla trasiga lakan och handdukar som jag kan använda när jag putsar fönster m m. För några veckor sen öppnade jag lådan och blev överraskad. Där fanns fina lakan, örngott och handdukar som väckte härliga minnen. Jag behövde sy några sömmar i detta påslakan innan jag tvättade och manglade det. Jag fick en härlig känsla när jag grejade med detta.
Att krypa ner i sängen ikväll och känna doften av nytvättade lakan men också känna nostalgi kommer att göra mig gott. Om du undrar vad som gömmer sig i sängen bredvid så är det ingen person som ligger och vilar sig under överkastet. Det är alla mina prydnadskuddar som huserar där på natten.
Denna vers finns med i den minnesbok som begravningsbyrån skapade efter att mamma lämnat jordelivet.
Bind en bukett av minnen, en vacker av rosor full. Plocka bara de bästa, knyt samman med trådar av guld. Bind en bukett av minnen från hemmet och soliga dar. Tag inte med några törnen, av dem nog jorden har.
Jag fastnade direkt för versen och tycker att den är mycket bra. För min del är det så att jag mest minns allt positivt från förr och det är skönt. När jag läser denna vers förstår jag att det är klokt att ta bort törnena och minnas allt det goda. Jag läser denna vers ibland för boken ligger lättillgänglig. I början grät jag när jag läste den även om jag tycker den är vacker men nu kan jag läsa den och känna ett välbehag utan att tårarna trillar varje gång.
Det är fint att spara på goda minnen och att få knyta samman dem med guldtrådar.
Idag skulle min storebror Tomas ha fyllt 66 år men det firar han i himlen. Han flyttade dit när han var 14 år. Jag var 9 år då. Jag tar fram de ljusa minnen jag har av Tomas. Jag ser fram emot att få träffa honom en dag.
Jag har många tomtar här hemma. Det hör julen till, tycker jag. Många tomtar bidrar till fina minnen. Ofta när jag får eller köper en tomte skriver jag på under när det var den flyttade in hos mig. Denna tomte fick jag av min kusin Pelle på min födelsedag 1980. Då bodde jag fortfarande hemma hos mamma och pappa och placerade den säkert någonstans i mitt rum. Det är Pelles mamma Evy som har skrivit texten. Jag känner igen hennes stil. Det är verkligen ett kärt minne.
Idag dök detta fina minne upp på Facebook. Det är mitt lilla gudbarn Madelén och jag. Bilden är från november 2010. Jag blev nästan rörd till tårar. Hon föddes i juli 2009 och jag hade glädjen att få vara med på hennes förlossning i tidig morgontimma. Det var en speciell upplevelse och jag känner att tårarna kommer nästan varje gång jag pratar om det.
Åren går och lilla Madelén är nu 13 år. ❤️🥰 Jag är tacksam för all underbar vänskap. ❤️💙💚🤎💗💝 Vi ses inte så ofta men det händer då och då. Jag tycker mycket om henne och hela familjen. På lördag kommer vi att ses för då ska vi på 50-årsfest. Det ska bli jättekul.
Idag har jag varit på begravning i Kristvalla kyrka. Det var en god vän från min hemby Slättingebygd som begravdes. Vår familj har varit nära vänner med deras familj och min mamma är kusin med Lennarts fru Myrthel.
Det är många känslor som väcks en dag som denna. Jag tänker på de fina och roliga stunder vi haft tillsammans. Det har varit alltifrån en pratstund vid vägkanten till fester och julkalas. Jag var ofta hos dem och hälsade på när jag bodde i Slättingebygd på 90-talet.
Det vanliga vardagliga livet är det viktigaste. Det vi gör för andra och tillsammans med andra är det vi kommer ihåg. Vi har haft mycket kul ihop och jag är tacksam för det.
Det blev en fin begravningsgudstjänst. Det var sång och vackra ord. Det är trösterikt att veta att det finns ett hopp om ett liv efter detta, ett liv som blir bättre än det här.
Lennart var konditor och gjorde bl.a. jättefina tårtor. Han älskade sötsaker och därför hade de anhöriga hjälpts åt att baka så det blev kakbuffé och tårta efter maten. Det var dignande bord precis så som Lennart skulle vilja ha haft det.
Alltid när jag varit på en begravning tänker jag på hur viktigt det är att vara tacksam för livet varje dag och ta vara på det. Ingen har några garantier. Livet är här och nu och jag vill leva det fullt ut. Gemenskapen med de personer som finns i min omgivning är viktig och det lilla vi gör för varandra när vi möts blir fina smultron att trä på livsstrået. Hör ni vänner, nu lever vi!
Det blev en vacker men sorglig dag då vi haft begravning för vår kära mamma. Jag är tacksam över alla fina, roliga och glada minnen som berättades och alla härliga hälsningar från släkt och vänner som skänkt pengar till Erikshjälpen och även skickat blommor. Det värmer verkligen hjärtat. ”Att dö är seger inte nederlag. Det lyser över bergen, natt har blivit dag. Sörj inte den som äntligen är fri. Och frukta ingenting ty Gud är liv”. Bo Setterlind
Begravningsgudstjänsten hölls i Alsterbro Filadelfiakyrka där mamma varit medlem sedan unga år. Där döptes hon och där vigdes hon och pappa 1956. När mamma fyllde 80 år hade vi en stor fest i församlingsvåningen. Alsterbro Filadelfiaförsamling har haft en särskild plats i mammas hjärta. Det kändes fint att få vara där idag.
Vi fick bara vara 20 personer exklusive ljudskötare, pianist, sångare, officiant och representant från begravningsbyrån. Det blev en fin stund. Per-Erik Bernspång som var officiant talade så fint. Han spelade även två trumpetsolon. I början av gudstjänsten spelade han Jag har hört om en stad ovan molnen och precis innan bilen körde iväg med kistan och vi alla stod ute spelade han Härlig är jorden.
Mammas kusin Myrthel och pianist Karin sjöng tillsammans Guds vita änglar. På nyårsafton skickade Myrthel mig en film där hon sjöng och spelade den sången och det var så vackert. Jag spelade den för mamma flera gånger under hennes sista dagar. Jag spelade och grät, spelade och grät. Mamma hade alltid önskat den sången när Ukulelegruppen Glada Toner träffades. Det kändes så fint att få ha den med på begravningen.
Vi sjöng två unisona sånger: Det finns djup i Herrens godhet och Pärleporten. Jag älskar strofen som avslutar varje vers: Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. Vilket hopp! Det var barnbarnen som önskat Pärleporten och vers nr 4 är underbar. När en gång i livets morgon till den gyllne port jag når, då för Jesus stora kärlek och för mig den öppen står. Per-Erik skrev i ett mail följande kommentar: Det är fantastiskt att livets morgon kan börja för en dam som fyllt 90 år här på jorden och på Ulla-Britt stämmer det.
Efter begravningsgudstjänsten hade vi minnesstund i Villa Fröjdekulla i Alsterbro. Det blev en fin stund där vi berättade härliga minnen och sjöng glada sånger. Vi sjöng sånger som mamma hade älskat att sjunga med i. Vi började med Jag blir så glad när jag ser dig. Min bror tyckte först att den kanske inte passade på en begravningsdag men mamma blev glad av att träffa människor och hon ville ge Guds frid till alla så vi stämde in och sjöng den och det var härligt, tycker jag.
Jag hade gjort ett sångblad där jag även lagt in olika citat från mamma. Hon har många lappar liggande och jag ska gå igenom dem alla. Jag tycker det är så härliga och stärkande ord. Det kändes så bra att få ha med några av hennes egna tankar i sångbladet. Jag lade också in något av hennes urklipp. Texten som står under TILL EFTERTANKE tycker jag är kanonbra.
Lägg märke till vad hon skrev söndagen den 18 november 2007: Om jag vaknar i morgon, då är Gud hos mej. Gud är med mej. Om jag inte vaknar i morgon då är jag hos Gud, då är jag med honom. U-B D
Efter minnesstunden hämtade vi blommorna i Filadelfia och körde till graven på Kristvalla kyrkogård. Det var min bror Hans med familj och min man Hans, hans dotter Vilma och jag. Det kändes fint att få lägga blommorna på graven. Mamma ska kremeras så urnsättningen blir senare.
Hans kom hem från Västerås och är hos oss ett par dagar. Det är kul och mamma är glad över att ”lille Hans” är hemma. Det är roligt att få vara tillsammans och mamma uttrycker hela tiden sin glädje och tacksamhet över detta.
Vi vet att mammas dagar här på jorden går mot sitt slut och då vill vi ta vara på dagarna lite extra. Samtidigt blir det en påminnelse om att det alltid är viktigt att ta vara på dagarna. Dessa dagar som kommer och går, det är det som är livet.
Jag tänker mycket tillbaka på livet och allt roligt vi haft tillsammans. Vi har också tittat i gamla album. Jag blir påmind om så mycket fint och trevligt, vardagsstunder och fester, allt i en härlig blandning. Jag känner stor tacksamhet.
Idag har vi tagit farväl av en mycket god vän, Gun-Britt Johansson från Skogsby. Hon var en av mammas bästa vänner och vi har umgåtts hela livet.
Det var en fin begravning i Alsterbro Filadelfia där många fina minnen kom fram. Gun-Britt var en jättesnäll människa som alltid var beredd att ge en hjälpande hand.
Hör ni vänner, det gäller att vi tar vara på livet så länge vi har varandra. Så fint att tillsammans få skapa gemensamma minnessmultron på livets strå.
Jag delar några bilder från när Gun-Britt med dotter Britt-Marie (min syssling och vän) hjälpte mamma och mig med min flytt till Jämtland augusti 1985.
Så är det födelsedagsbilder från glada upptåg på 90-talet då vi uppvaktade vänner på deras födelsedagar. Mamma och Gun-Britt uppvaktar vid midnatt vår pastorsfru Bjarnette som fyllde 50 år. Vi ser fina familjen Tallberg i mitten och till höger sitter Karin, Paula, Britt-Marie och jag själv.
Två bilder från Gun-Britts svärdotter Karins 30-årsdag då gänget var där för att gratulera. Förstfödda barnbarnet Daniel står så fint bredvid farmor Gun-Britt och lille Simon sitter i mamma Karins knä.
Detta är några av alla ljuvliga minnen. Jag känner tacksamhet över allt.
Jag är tacksam över alla fina, roliga och glada minnen som berättades och alla härliga hälsningar från släkt och vänner som skänkt pengar till Erikshjälpen och även skickat blommor. Det värmer verkligen hjärtat. 
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 