Makalöst vackert på Åreskutans topp

Vissa dagar kunde vi låna bil av Annies kompisar och köra till Åre. Andra dagar tog vi bussen. Här väntar vi på bussen precis utanför Hållandsgården.

Vi tog oss med liftarna upp så långt vi kunde men för att nå toppen av skutan måste man gå eller tolka efter skoter. Ungdomarna valde att gå men Susanna och jag tolkade efter skoter. Det var jobbigare än jag hade anat. Det var ett tjockt rep med öglor där man fick stoppa in sina stavar och sen hålla i dem på vägen upp. Vi var ca 7-8 personer som tolkade samtidigt. Ibland gick det nedför och då gällde det att bromsa lite grand så man inte åkte in i framförvarande person. Ibland gick det brant uppför och då gäller det verkligen att hålla i sig. Skoterföraren körde riktigt fort, puh! Jag kan säga att jag var glad när vi äntligen var uppe på toppen.

Vi gick upp på den högsta punkten och njöt av den underbara vyn.

Jag fylldes av glädje där uppe på toppen och sjöng en sång som passar idag på påskdagen. Vilken glädje vi kan dela med varandra idag! Jesus lever! Vilken kraft så oerhörd, när ur graven han blev förd. Jesus lever!

Sam var utslagen när han nådde toppen. Riktigt bra gjort av honom att gå ända upp till toppstugan!

Underbar utsikt över fjällvärlden!

Vi gick in i toppstugan och beställde våfflor med hjortronsylt och grädde.

Det var dags för sista åket och då gällde det att njuta så mycket som möjligt. Det kändes lite svårt att lämna dessa vackra vyer men jag hoppas att jag kommer hit igen.

När vi kom hem till Undersåker gick Susanna och jag till Ristafallet som är ett av Sveriges högsta vattenfall. Det är Indalsälven som flyter fram här. Vi gick längs en vandringsled och det tog ca en timma att gå fram och tillbaka.

Idag var det inte mycket vatten som forsade för det var fruset men om några månader kommer vattnet att forsa för fullt. Så fint bibelord som är uppsatt på ett träd! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger. Tänk att strömmar av levande vatten kan få flyta fram inom oss genom tron på Jesus Kristus. Det är jag tacksam för. Jag ber att gammalt unket vatten som finns i mig ska åka bort när det levande fräscha vattnet strömmar in. Det är viktigt att leva nära den levande källan där vattnet flödar. Jag ber att jag ska få leva i förnyelse med Jesus varje dag och att det som inte är bra inom mig ska sköljas bort när det levande vattnet flödar genom mig.

Här ser vi platsen där Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter spelades in 1984. Då fick Ristafallet representera det dånande Glupafallet. Nedströms fallet spelades scenen in där Birk och Ronja räddar sig fast i en björk och till slut tar sig in till strandkanten igen.

Fallet är totalt ungefär 50 m brett och 14 m högt.

En guldkantad påskafton

Vi har haft ännu en underbar dag i Åreskutans backar. Så fantastiskt att få fira påsk i fjällen!

Stunderna med mat och vila är också värdefulla och sköna.

Efter dagens skidåkning strosade vi runt nere i Åre by. Susanna och jag passade på att besöka Åre gamla kyrka.

På kvällen var det dags för påskbuffé. Jag hade med skinkrulle och laxrulle. Susanna gjorde en Janssons Frestelse igår kväll. Så har vi handlat lite smått och gott som vi inmundigade med god aptit.

Ljuvlig långfredag på Åreskutan

Idag var det dags att åka med carvingskidor. Det gick mycket lättare. Susanna och jag åkte upp till toppen och fick en fantastisk upplevelse. Solen sken och vi fick se underbara vyer ut över bygden.

Vi passade på att uttrycka vår tacksamhet och förundran med sången O Store Gud, när jag den värld beskådar.

Innan det bar iväg utför tog vi några fler foton. Jag kan säga att det bubblade i själ och hjärta. Det finns inte mycket som går upp emot detta. Att få vistas i fjällen en vacker dag och njuta av vidunderliga vyer och susa nedför backarna, det är grejer det.

Nu bär det iväg utför.

Vi hann testa en hel del nya backar idag. Jag tycker det är härligt att åka stollift. Jag får vila och njuta av allt vackert.

När vi åkt färdigt för idag köpte vi våfflor som vi avnjöt i en jättesolstol. Vi har det bra och njuter av allt vi får uppleva.

När vi kom hem åt vi middag. Vi har gjort det lätt för oss och har med middagsmat för alla dagar. Det är skönt att kunna förbereda mat hemma och bara frysa in. Allt höll sig bra på tågresan upp hit.

På kvällen gick vi på gudstjänst i Hållandsgårdens stavkyrka. Det var en fin gudstjänst då vi påmindes om vad Jesus har gjort för oss.

Bestigning av Storvätteshågna

Wow, vilken häftig dag! Vi har bestigit Storvätteshågna som är Svealands högsta berg, 1 204 m. ö.h. Vi startade kl 09.10 och kom hem kl 17.10. Det tog alltså 8 timmar. Om du har någorlunda god kondition vill jag verkligen rekommendera dig att göra denna vandring. Vi var riktigt trötta i fötterna när vi kom hem men oj, vilken härlig upplevelse! En del vandrar upp och ner samma väg men vi tyckte det var trevligt att gå en annan väg ner. Vi följde den röda markeringen nedan.

Vi började vid Lövåsgårdens Fjällhotell som är vårt hem för några dagar. I början var det väl skyltat vilken väg vi skulle gå. När man kommer högre upp finns det bra markeringar. Sommartid ska man välja sommarstigarna för annars kanske man blir tvungen att vada. Vi träffade några som hade fått göra det och det var inte särskilt trevligt. Vattnet var iskallt och strömmade häftigt så det var jobbigt för dem. Sommarstigarna på våra karta var rosaprickiga. Vi är glada att vi kände till detta.

Det var väldigt vackert. Jag älskar stillheten i fjällvärlden. Det gick stundvis mycket uppför men det vara bara att vandra vidare och vila med jämna mellanrum. Mestadels gick det ganska lätt. Vädret var fantastiskt.

Nu har vi nått toppen av Storvätteshågna. Härliga känsla. Här har vi utsikt mot Härjedalen.

Vi satte oss och njöt av kaffe, mackor, vila och en vidunderlig utsikt. Detta är underbart.

Jag kände mig så glad att jag stämde upp i en lovsång till Gud: Brist ut nu i jubel min själ! Det är en speciell frihetskänsla uppe på höga höjder.

Sen började vår vandring nedåt.

Dags för paus och fika igen. Vi njöt verkligen.

Denna vy älskade jag verkligen. Fjället vi ser ligger i Norge och kallas i folkmun Drottningen eftersom det liknar en drottning som ligger och vilar. Drottningens riktiga namn är Rendalssølen. Denna ljuvliga vy hade vi framför oss nästan hela vägen hem till Lövåsgården. Man har också denna vy när man sitter i matsalen på Lövåsgården. Det är magiskt.

Det var väldigt skönt att komma hem till hotellet. Vi var riktigt värkbrutna och hade ont i fötterna. Hälsoappen överraskade mig. Det är inte varje dag jag tar 34 295 steg. Det har varit en helt underbar dag. Jag är glad och tacksam.