Jag har precis lyssnat till Björn Natthiko Lindeblads sommarprat och även avsnittet där han medverkar i Framgångspodden. Det var intressant att lyssna till hans livsberättelse. Jag håller med honom i mycket. Han säger bl.a. att meningsfulla relationer skapar ett lyckligt människoliv. Visst är det så! Vad vore jag utan alla mina vänner? En del har jag djup vänskap med och andra är mer ytliga bekantskaper men de är ändå viktiga och värdefulla för mig.

Det har forskats i vad som ger glädje och meningsfullhet och man har kommit fram till att det är meningsfulla relationer som gör oss lyckliga. Att t.ex. tjäna mer än 30 000-35 000 kr per månad ger inte mer lycka.

När jag var yngre ville jag gärna få barn vilket jag tror är en dröm många har. Det blev inte så. Någon gång i början av 2000-talet såg jag ett dansk forskningsprogram som handlade om vad som gör oss lyckliga. De hade kommit fram till att om man har barn eller inte, inte spelar någon roll för hur lycklig man är för glädjen och oron/sorgen tar ut varandra. För mig kändes det faktiskt riktigt skönt att höra. Det är ju inte allom givet att få barn.

Att odla sina relationer är viktigt. Det man är rädd om måste man vårda annars dör det ut. Det finns många sätt att ge näring till en relation: ringa ett telefonsamtal, skriva ett vykort, skicka ett sms, skicka ett mail, bjuda hem på fika eller middag, ta initiativ till en promenad eller utflykt, göra något roligt tillsammans, prata och dela livet med varandra.

Björn Natthiko Lindeblad menar att det är viktigt att vara noggrann med vilka man umgås med. Jag har en tavla uppsatt här hemma och jag vet den kan väcka olika reaktioner. Texten på tavlan lyder: Life is too short to spend time with people who suck the happiness out of you. På svenska blir det: Livet är för kort för att spendera tid med människor som suger lyckan ur dig.

Ska vi då inte hjälpa och stötta dem som känns lite besvärliga? Det beror på vad man menar med besvärlig. De människor som verkligen behöver vår hjälp ska vi stötta så mycket vi kan. Det kanske kan kännas påfrestande ibland men det är självklart att hjälpa dem som behöver extra omsorg. Jag upplever inte att det är dessa människor som suger lyckan ur mig. Det är helt andra saker som suger musten/energin/lyckan ur mig. Var och en får tänka till vad/vem som stjäl för mycket energi och ha en balans i umgänget med dessa energitjuvar. Det är inte fel att också vara rädd om sig själv.

Det finns dock positiva effekter av att umgås med människor som suger lyckan ur mig. Jag lär mig hur jag inte vill vara, kort sagt hur jag själv inte vill bete mig mot andra människor. Livet är en utveckling och vi har något att lära av varje möte.

Den allra viktigaste av mina relationer är relationen med Jesus. Tron på och relationen med Gud/Jesus/Den Helige Ande är min livsnerv. Där hämtar jag alltid inspiration, kraft, glädje, ro och frid. Jag citerar ett par verser från Bibeln. Filipperbrevet 4: 6-7 Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Jesus kan jag prata med om allt, dela glädje och sorg. Har jag bekymmer kan jag ösa ur mig min frustration till honom, överlämna problemet och hoppas på Guds bästa lösning. Han vet bättre än jag.

Jag vill avsluta med att säga: TACK alla mina vänner för att ni är med och skapar mitt lyckliga människoliv!