På förmiddagen gick vi på stadspromenad i Koblenz. Jag har varit här flera gånger tidigare och idag vill jag berätta om Schängelbrunnen som betyder Schängelfontänen. Brunnen på tyska betyder fontän och det finns gott om fontäner i Tyskland.
Begreppet Schängel har sitt ursprung i den 20-åriga anslutningen (1794-1813) av staden Koblenz till Frankrike. Det syftar på de tysk-franska barn som föddes under denna period. Det var barn till franska soldater och lokala tyska kvinnor. De fick ofta namnet Jean (tyska: Johann eller Hans). På grund av dialekten i Koblenz blev ”Jean” vanligtvis ”Schang”. Med tiden utvecklades detta så småningom till Schängel, en trivialisering av Schang. Från början var det ett nedsättande uttryck för ett oäkta barn. Idag har det en helt annan betydelse. Det står för kvickhet, glädje och det rhenska levnadssättet.
Idag anser alla infödda koblenzare sig själva som Schängel och älskar den lilla killen. Han representerar Koblenzborna, deras humor, livsglädje, stolthet och förmåga att behålla glimten i ögat även när tiderna är svåra. Fontänen är ett slags monument över Koblenzbornas egen identitet.
Med jämna mellanrum (ungefär var tredje minut) spottar han ut vatten och då gäller det att hålla sig undan. En av våra gäster fick sig en liten dusch.
Schängelfontänen designades av Carl Burger 1940 och är tillägnad Koblenz-regionalpoeten Josef Cornelius (1849-1943), som skrev texten till den välkända Schängellied, folksången för Koblenzborna. Han satt till och med själv modell för en av relieferna på brunnens pelare under sommaren 1940
Vi hittade Schängelfiguren på vissa brunnslock i gamla stan. Denne busige pojke är både en symbol och en maskot för staden.
Den lilla busiga Schängelpojken finns också på trafikljusen.
Jag vill också visa några ljuvliga miljöer från Koblenz.
Här ser ni gruppen och mig vid stenfiguren Der Spital-Andun på Gemüssegasse. Statyn hedrar Anton Barhel, en verklig person som levde på 1940-talet och bodde på stadens sjukhus (hospital). Han blev känd i staden som ett folkligt original genom att personligen gratulera människor på deras namnsdagar, ofta med en liten blomma i hand.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 