Dessa två kvinnor är jag tacksam över, Sig-Britt och Inga. ❤️ ❤️ De var mammas goda grannar i Nybro och vi har haft många fina stunder tillsammans och delat livet, både glädje och sorg. Ikväll var Kristin och jag där på ett riktigt kafferep tillsammans med Mikael, en annan bekant. Livliga diskussioner och många skratt gjorde gott i själen. 🙏 ❤️ 🥰 🌟 🤗 🕯️Jag hoppas också på att få vara pigg när jag är 90+. Man kan inte tro det men Sigbritt fyller 92 och Inga fyller 96 i år.
Idag har jag varit på ett riktigt rejält adventsfika hos Elisabeth som är en ganska ny bekantskap. Det var mysigt att få träffas och trivas i hennes fina julpyntade hem. Adventsmys är härligt. Detta kafferep gick inte av för hackor. Allt var mycket gott och vi hade trevliga berikande samtal.
Vi har nu bott här på Tallkullen i fyra år och först idag bjöd jag in dessa härliga grannar på en kopp kaffe. Det började med att jag fick daggkåpor av Anette och Tomas tidigare i veckan och då fick jag idén att bjuda hem dem. De tackade ja direkt. Jag sade också till Janet och Bernt som bor här på kullen. Jag var hos dem en gång och fikade när polisen var på besök och vi hade ett möte gällande grannsamverkan. F ö blir det mest att vi talas vid när vi ses på gatan eller ringer på om vi har något att fråga varandra om.
Det blev en jättetrevlig eftermiddag tillsammans. De är pigga och glada. Så gick vi husesyn förstås. Våra hus såg likadana ut från början och därför är det extra roligt att hälsa på de andra och se hur de har inrett.
Tommy och Bernt hjälpte mig också att byta de två ventilationsfiltren. Det var dags och jag hade insett att jag nog inte skulle klara det själv eftersom det är jättetrögt. Det var verkligen så. De fick jobba ordentligt och ta fram en skruvmejsel för att rätta till någon stålkant som hade vikit sig. Oh, vad jag blev glad när de lyckades till slut! Tydligen är mitt skåp något mindre än deras för deras är inte alls så trögt.
Ja, nu klarar det sig ännu ett år. Bra!
Mamma sörjer över att hon inte orkar baka längre. Hon har alltid gillat att baka men krafterna räcker inte till numera. Idag bakade vi tillsammans och det var så roligt. Vi gjorde två saffranskakor som blev någorlunda. Jag borde ha tagit ut dem lite tidigare ur ugnen men lät dem vara tiden ut. De var helt ok i alla fall även om mamma tyckte att det var lite torrt och att det hade behövts vispgrädde till. Hon får vispa grädde nästa gång när hon bjuder sina grannar på fika.
Sigbritt hade med spelet Skip-Bo som hon försökte lära oss. Det blev många glada skratt under spelets gång.
Mamma och jag var bjudna på förmiddagskaffe hos våra goda vänner Solveig och Gert som nyligen flyttat till Nybro. Det blev en mycket trevlig stund då vi fick gott fika och hade en massa att prata om. Det har en mysig och trevlig lägenhet och trivs ypperligt i den. Jättekul!
När vi kom hem lagade jag laxlunch och vi bjöd in mammas granne Inga att äta med oss. Efter det blev det kaffe och ostkaka hos Inga. Hon hade gjort det så mysigt.
Mamma har så god gemenskap med sina grannar och det är jag enormt tacksam för. Det är så skönt att veta att de alltid har varandra. Inga är en härlig kvinna, busig, rolig och upphör aldrig att förvåna. Tuff som en tonårstjej i sina fräsiga skinnbyxor.
På kvällen bar det iväg till Kalmar. Vi är ett gammalt ”tjejgäng” (tantgäng kanske passar bättre) som brukar gå ut och äta när någon fyllt jämnt. Ikväll var det dags att fira fina vännen Barbro som fyllt 60 år. Hon är gift med min kusin/barndomsvän/klasskompis Pelle. Barbro är en mycket god och trevlig vän. Jag tycker att 60-åringarna är så unga nuförtiden. Ja, de blir bara yngre och yngre.
Vi var på Larmgatan 10 i Kalmar. Till förrätt blev det Toast Skagen på husets vis. Till varmrätt åt vi Filet mignon black & White.
Här ser vi hela gänget: Kristin, Eva, Gunilla, Britt-Marie och Barbro.
Gunilla hade gjort en fin blomstergrupp med en ljuvlig liten ängel i betong (egen produktion).
Vi har haft en mysig och trevlig kväll. Dessa stunder med vänner uppskattar jag mycket. Man får ta vara på de tillfällen som ges till gemenskap och glädje. Vänner är som änglar. De hjälper, stöttar och gläder varandra på livsvägen och lyser upp varandras liv.
Idag åkte mamma och jag till Slättingebygd, där jag är uppvuxen, för att hälsa på Majlis och Gösta. Det blev ett kärt möte då vi fick tillfälle att umgås och prata både gamla minnen och nutid.
Majlis och Gösta har precis firat Järnbröllop, ja, de har varit gifta i 70 år. Det är stort, tycker jag. Majlis är 90 år och Gösta fyller 96 år nästa vecka. De berättade för oss idag vilken kväll de blev tillsammans och hur det gick till. Vi lyssnade spänt men Majlis påpekade att de har lite olika versioner av vad som hände den där kvällen och det är ju inte så konstigt. Det är länge sen. Det blev i vilket fall som helst en bra början på ett långt och fint äktenskap. Gösta uttryckte idag hur tacksam han är över det rika liv de haft tillsammans. Så härligt!
Vi blev bjudna på riktigt gott fika som synes.
Till min stora glädje var deras yngsta dotter Mia hemma. Mia och jag lekte mycket som barn. Vi var grannar, bara ett hus emellan våra hus. Jag tror inte vi träffats på minst tio år. Det blev mycket prat om olika händelser vi varit med om som barn. Jag känner att detta bara är början. Vi måsta träffas snart igen. Vi ville bli fotograferade tillsammans så klart och det tog sin lilla tid innan vi lyckades posera. Fotograf var Britt-Marie Andersson som också var med på kafferepet. B-M är kusin med Mia och syssling med mig. Även hon är en fin och god gammal vän.
Mamma berättade för Gösta att hon tycker att han fortfarande ser ut som en ung pojke. Jag är så tacksam och glad över denna härliga eftermiddag.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 