Ikväll har jag sett filmen Den Sista Resan. Det blev en känslosam resa även för mig. Jag har nu gråtit mig igenom stora delar av filmen. Så mycket igenkänning när det gäller gamla, sjuka och svaga föräldrar men samtidigt så mycket glädje och känsla av samhörighet. Livet är livet och man måste gilla läget i de olika passager man går igenom.
Så många minnen från min egen tid som lärare och alla dessa magiska stunder i Frankrike som jag hoppas kommer att bli många fler. Tur att jag såg filmen hemma och inte på bio. ❤ 🇫🇷 🥰
Kära mamma! Idag är det ett år sen du flyttade till himlen. Din död, som jag bävat inför, blev något vackert tack vare att du var så trygg i din tro och strålade mot oss alla in i sista stund. Den 5 januari är ingen sorgens dag, nej, det är en vacker dag. Det var då jag fick hålla dig i handen när du flög iväg till Evighetens ljusa värld. Jag saknar dig mamma men livet går vidare och det går bra. Tack för alla ljusa minnen! Vi ses igen!
På översta bilden provar vi fina hattar på ett varuhus i Paris sommaren 1988. Kul! Då var mamma lika gammal som jag är nu.
Mamma hos mig på Tallkullen juni 2019. Vi skulle åka till Västerås för att fira min brors 50-årsdag.
Detta är sista kortet jag tog på mamma och mig, Julafton 2020.
Mamma lämnade oss den 5 januari 2021 kl 23.35. Vi hade nattvak hemma i lägenheten och även en sjuksköterska kom. Vi klädde henne i hennes favoritklänning och satte en stor vit ros i hennes händer. Min bror och jag fick en fin stund vid hennes säng. Hon låg där så vacker med ett litet leende på sina läppar och hyn var slät. Trots sorgen blev det ett fint och ljust minne.
Min almanacka av Birgitta Yavari ger i november en bild med följande budskap:
Den som inte känt av sitt hjärta varken i sorg eller glädje, kan möjligen inte vara en riktig människa. Selma Lagerlöf
Kärleken har varit min högsta glädje och min största sorg. Birgitta Yavari Ilan
Att vara människa är inte alltid så lätt. Glädje och sorg vandrar hand i hand och det är bara att gilla läget. Jag tror inte att någon människa undgår problem och svårigheter. Det positiva är ändå att när vi gått igenom perioder av mörker och svårigheter kommer vi oftast ut starkare på andra sidan. Vi får lära oss att hantera livet.
Det är fint att få vara glad och glädja sig. Det är också fint att få sörja och vara ledsen. Allt har sin tid och det är viktigt att vi vågar möta våra känslor här och nu. Det är klokt att ta itu med känslor när de kommer och inte skjuta jobbiga saker åt sidan. Det blir inte lättare att ta itu med något längre fram. Att dela livet med vänner och berätta vad som tynger oss är en styrka. Vi är alla kanaler från Gud in i varandras liv och vi kan hjälpa varandra med våra olika erfarenheter. När vi vågar öppna oss och berätta hur vi egentligen mår sker det där mötet med en annan människa. Just det där mötet kan ge oss nycklar till ett bättre liv, ett liv där bitterhet och sorg inte får slå rot utan ett liv där vi får möta varandra och hjälpa varandra att komma ut i frihet igen. Gud välsigne dig min vän!
Döden känns som vår värsta fiende men egentligen kanske den är vår bästa vän. De flesta av oss vill nog leva även om livet kan kännas kämpigt emellanåt. Glädje och sorg vandrar hand i hand. Så är det. Finns det inga dalar finns det heller inga toppar. Livet är livet och vi har alla vår egen livsresa att genomföra, delvis själva och delvis tillsammans med andra. Varje människa är en egen ö men samtidigt en del av helheten. En sak är ändå säker: Det bästa ligger framför.
Dagens ord i min kalender Tankar om Livet lyder som följer:
Att komma hem till himlen kommer att visa sig vara värt den ibland mödosamma resan genom livet!
Jag blev glad när jag läste detta idag på morgonen. Visst känns det skönt att veta, både under glada dagar och ledsna dagar, att det finns något underbart som väntar längre fram men först vill jag leva. Jag vill leva livet fullt ut. Jag vill göra som fjärilen, svinga mig ut i skyn och ta vara på dagen. Jag vill inte hänga upp mig på små problem och bagateller utan leva, leva, leva. Jag vill lyfta blicken och fälla ut mina fjärilsvingar för att flyga. Jag vill ta vara på vad livet har att ge. Jag vill vara till glädje och välsignelse för den som behöver mig. Det är verkligen den rätta vägen till sann lycka i livet. Vi människor hör ihop. Kärlek föder kärlek och glädje föder glädje.
Den dag det är dags för mig att gå vidare går jag ensam men Jesus går med mig. Minns du sången När du går över floden? Den skrevs av Pelle Karlsson på 70-talet. Texten lyder När du går över floden går du ensam men jag väljer att sjunga När du går över floden går Han med dig. Sjung med om du vill.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 