Ikväll har jag varit på HLR-kurs, hjärt- och lungräddning. Jag hade bävat för denna kväll p g a att jag ibland kan tycka det är svårt att höra talas om hur det går till när hjärtat har stannat och andra svåra tillstånd vi kan hamna i. Jag blir t ex svimfärdig bara jag tar sänkan. Det är psykiskt helt enkelt, tankarna sätter igång.
Ikväll gick det dock bra. Jag hade förberett mig i bön och jag försökte skärpa mig och tänka på allt roligt i livet. Jag behöver kunna hjärt- och lungräddning för att vara rustad att hjälpa andra och rädda liv. När jag är ute på mina resor behöver jag verkligen kunna göra hjärt- och lungräddning men även i alla andra sammanhang.
Vi hade en sympatisk och skicklig lärare som på ett enkelt sätt berättade hur vi ska agera när något händer. Så fick vi pröva att göra hjärt- och lungräddning på dockorna som fanns till hands.
Man börjar med 30 bröstkompressioner. Man trycker då mitt på personens bröstkorg och pressar på så sätt ut blodet i kroppen. Sen gör man 2 inblåsningar i munnen samtidigt som man håller för personens näsa så inte luften åker ut den vägen. På så sätt tillför man syre. När det gäller barn gör man 15 bröstkompressioner och 2 inblåsningar.
Syftet med denna metod är man man ska hålla igång blodcirkulationen och syresättningen tills ambulansen kommer eller att hjärtat startar igen.
Vi fick också lära oss att använda hjärtstartare. Det var värdefull kunskap.
Det har varit en mycket bra, trevlig och lärorik kväll. Jag känner mig redo att hjälpa till om något skulle hända och jag tror jag skulle klara det.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 