Jag älskar denna sång som jag ofta sjöng med mina elever under mina år som lågstadielärare på 80- och 90-talet. Tänk om det kunde sommar bli i landet vi har inuti, i landet inom oss.
En visa vill jag sjunga om något som jag tänker på, när det är kallt inom mig och jag är tom och grå.
Tänk om, tänk om, tänk om det kunde sommar bli i landet vi har inuti, i landet inom oss.
Ja, tänk om det blir sommar i själens allra minsta vrå. Då blir det lätt för alla att känna och förstå.
Tänk om, tänk om, tänk om det kunde sommar bli…
Då skulle gnäll och avund och längtan efter mer och mer försvinna i den glädje som kommer när man ger.
Tänk om, tänk om, tänk om det kunde sommar bli…
En visa har jag sjungit och visan den har många om men tänk om visor gjorde att människor tänkte om.
Tänk om, tänk om, tänk om det kunde sommar bli…
Just i denna tid då coronaviruset sprider sig finns det fina tillfällen att hjälpa till. Har vi tid att öppna upp och ge en hjälpande hand till den som behöver det som mest? Mitt i en tid av desperation och oro hoppas jag att vi alla tänker till hur vi på bästa sätt kan vara goda medmänniskor. Låt oss ha sommar inuti och göra allt vi kan för att ingen ska bli alltför isolerad. Vi kanske kan bidra med en bukett vårblommor, ett telefonsamtal, en pratstund under någons balkong, ett vykort, erbjudande om att handla etc. Vi hjälps åt att göra världen lite bättre just idag. Vår tid är nu.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 