Vilket fantastiskt fordon elcykeln är! Det är kul att cykla och det går snabbt och lätt. Jag älskar detta. Jag gjorde ett par försök att få med någon vän ut på motionsrunda i eftermiddag men fick inget napp så jag cyklade själv. Även om inte solen sken var det ett härligt väder.
Jag cyklade först till Ljungarums kyrkby med den lilla fina Strömsbergsskolan. När jag gick på Lärarhögskolan hette den Ljungarums Kyrkskola och jag hade två av mina praktikperioder där. Termin 2 var en klasskompis och jag två veckor i en årskurs 2 och höll då till i byggnaden till höger. Termin 5, hösten 1984, hade jag min långpraktik på 10 veckor i en årskurs 3 med Kerstin Svensson som handledare. Vi höll till i den grå byggnaden och jag tror klassrummet var vid några av de fönster vi ser i bilden till vänster. Det var denna långpraktik som gav mig grunden och säkerheten att gå ut och arbeta som lärare. Visst var Lärarhögskolan bra på många sätt men denna praktik gav mig självförtroende. Kerstin var en fantastisk handledare och de andra lärarna på skolan var mycket trevliga. Tack Kerstin Svensson och tack Ljungarums Kyrkskola! Ni betydde jättemycket för mig!
På den tiden använde vi blåstenciler när vi gjorde våra egna arbetsuppgifter till eleverna. Kopiatorer hade börjat komma och om vi ville kopiera fick vi åka till stora Ljungarumsskolan i Kättilstorp.
Mittemot skolan ligger Ljungarums kyrka.
Jag cyklade genom Ljungarums Kyrkby och vidare mot M2 Center och Ryhov. Här byggs sjukhuset ut. Bra!
Jag fortsatte upp via Ekhagsringen. Det går så lätt att trampa när man har elcykel. Jag kom att tänka på den där vårdagen 2018 då jag gick till Haralds Cykel på Rosenlund för att kolla på elcyklar. Jag ville ha en elcykel när jag skulle flytta till Hovslätt. Vi tittade på några olika cyklar och jag var fast besluten att jag inte skulle ha någon med bara handbroms. Fotbroms var viktigt för mig. Ändå blev det så att han tyckte jag skulle testa en cykel med bara handbromsar och så blev det. Jag minns att jag var förvånad att han bara vågade skicka iväg mig så där på cykel, jag som inte alls var van vid elcyklar. – Bara kör nu och testa den, sa han. Det var precis vad jag gjorde. Jag körde sakta först men blev ganska snabbt varm i kläderna. Oh, vad det var roligt! Jag minns hur jag då cyklade uppför Ekhagsringen och det gick så lätt. Jag fortsatte sen vidare genom Kungsängen och vips var jag på Öxnehaga. Jag hade väl aldrig tidigare kommit på tanken att cykla till Öxnehaga men med elcykeln var det inga problem. Jag minns att jag var så imponerad att jag cyklade ända upp till Blåvingevägen där mina goda vänner Helen och Magnus bor. Denna min första cykeltur med elcykel var så pass rolig att jag bestämde mig direkt när jag kom tillbaka till butiken att jag skulle köpa den. Jag tyckte det var lika roligt att cykla elcykel som att vara på Liseberg.
Idag ville jag återuppleva detta härliga så jag smsade Helen och frågade om jag fick titta förbi lite snabbt. Det gick fint så jag cyklade dit.
På vägen passerade jag Bondbergets Naturreservat med en helt underbar miljö. Man kan cykla på vissa vägar men annars är det gång som gäller.
Väl framme på Blåvingevägen fick jag en liten pratstund med Helen. Jag passade på att ta ett foto från deras balkong. Det har en vacker utsikt över Vättern.
Sen började jag min färd hemåt igen. I början var det bara att rulla eftersom det lutar nerför hela tiden. Jag upptäckte att batteriet inte hade så mycket kvar att ge så jag rullade på frihjul så mycket jag kunde och cyklade ungefär samma väg hem som jag cyklat dit. När jag var ca 4 km hemifrån var batteriet helt slut. Då var det bara att trampa på utan batteri men det går mycket trögare på en elcykel än på en vanlig cykel. På plan mark gick det i alla fall att cykla, när det var nedför var det bara att rulla men i uppförsbackarna fick jag gå. Bra motion för mig. Jag borde alltså ha laddat batteriet men trodde det skulle klara sig. Jag var ute och cyklade ett par mil häromkvällen och ikväll blev det drygt 3 mil. Jag trodde batteriet skulle klara mer men läser nu att ett vanligt batteri brukar räcka 40-70 km.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 