Min goda vän Gunnel skulle visa mig en ny runda idag, ”Bårarpsrundan”. Jag mötte henne på Dammgatan strax intill Hovslätts hembygdsgård och så gick vi norrut via Ravingatan tills vi kom ut på Bårarpsvägen. Vi gick vänster mot Bårarp och tog sen in vänster igen vid första gården för att efter en stund ta höger på en väg som till slut inte var någon väg utan vi hamnade bland åkrar, ängar och kullar. Vi var först tveksamma till om vi skulle fortsätta men vi gjorde det vilket vi inte ångrar.
Gunnel promenerade ofta här när hennes pojkar var små och nu ville hon visa mig detta underbara ställe. Vi fick en vacker vy över Jönköping och Vättern.
Lite bökigt blev det för vi fick ta oss över och under taggtrådar några gånger. Gunnel kröp under och jag klev över.
Jag njöt verkligen av utsikten här uppe och vi bestämde att en annan gång när det är varmare får vi ta med fika och bara sätta oss här uppe för att läsa och njuta av livet. Det är en sådan frihet att sitta högt upp med vida vyer.
På bilden ovan har vi utsikt in mot Jönköping och på bilden nedan ser vi Råslätt. På vår väg hemåt kom vi fram till en väg som ledde oss vidare till Hassafallsleden. Vi gick inte upp till fallet utan styrde kosan mot hembygdsgården.
Fortfarande finns det lite is kvar vid Tabergsån. Vi hittade snödroppar, ljuva lycka! Det är de första vårblommorna jag plockar i år.
När jag väl kom hem till Tallkullen igen hade jag gått 7 km och 16 våningar. Jag har inte kollat så mycket i hälsoappen tidigare men lite kul kan det ju vara att se hur man rört sig. Det var en helt underbar promenad och jag var ute totalt i 2,5 timme.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 