Igår kväll när jag åkte hem från Lidköping stannade jag till hos min goda ”gamla” vän Anette som bor i Skara. När hon fick se på Facebook att jag var i Lidköping hörde hon av sig och undrade om jag ville titta förbi. Jag kunde inte motstå det för vi har inte setts på kanske fem år. Jag hade tänkt stanna en timma men kan säga att den timman blev nästan tre timmar. Jag kom inte hem förrän kl 22 ikväll.
Anette bjöd på gott fika och vi pratade oavbrutet. Det har hänt mycket sen sist så vi hann bara prata om det allra viktigaste. Det var verkligen ett fint möte. Jag ser redan nu fram emot nästa tillfälle då vi får träffas. Jag hoppas hon kommer till Jönköping snart. Hennes äldsta dotter studerar här i Jönköping nu så jag borde kunna locka hit Anette inom en inte alltför avlägsen framtid.
Hon dukade med så fina servetter. Vilket budskap! ”Närheten till varandra. Den största gåvan i livet. Att glädjas och uppmuntras. Att se det bästa hos någon annan. I det nära mötet växer vi. Det är där vi ger och där vi får ta emot.”
Jag är tacksam för det fina nära möte jag fick med Anette ikväll. Jag träffade henne första gången hösten 1987 då vi gick på en lärjungaskola under tre månader i Stockholm. Vi skulle båda åka ut med Filadelfia Team Action som bedrev mission i olika länder i världen. Vi blev placerade i Frankrike, som vi hade önskat, tillsammans med två andra tjejer, Iréne och Åsa. Vi fyra hade ett helt fantastiskt år tillsammans i Troyes som ligger 16 mil sydost om Paris.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 