Forskning på människor som är nostalgiska och tycker om att tänka tillbaka på sina liv visar att de i genomsnitt känner lite större mening i livet.
Jag tog fram en bok jag fått i premie och bara slog upp en sida på måfå. Där fanns denna text.

Jag tyckte det lät intressant och läste kapitlet direkt. Jag fick en riktig aha-upplevelse.
Jag har sedan jag var barn gillat att fotografera och klistra in foton i album, skriva texter till och ibland klistra in biljetter och annat när jag varit på resa. Det har gett mig mening.
Jag köpte min första kamera, en Instamatic, när jag var 12 år. Jag började då fotografera och göra mitt första album som ni ser utdrag ur här.






Det har totalt blivit 38 album och jag gillar att titta i dem. Det är så mycket man glömmer men när man tittar i album minns man igen. Det är ljuvligt. Det 38:e albumet gjorde jag 2009 och sen har det inte blivit några fler av den sorten.
2008 köpte jag min första digitala kamera och då öppnades en helt ny värld. Jag tog med den till Paris dit jag åkte på studieresa tillsammans med mina franskelever i årskurs 9. När vi kom hem fick alla elever en CD med alla bilder. Så praktiskt!
Jag minns sommaren 2008 när vi åkte till Italien på vandringsresa. Vi var en hel busslast med förväntansfulla människor, både gamla och nya vänner. Jag minns speciellt en dag då vi var fyra tjejer som gav oss iväg på promenad längs med stranden. Solen sken, vi hade tjusiga hattar och vi fotograferade så klart. Sen satte vi oss för att fika och då tittade vi på bilderna, skrattade och bara njöt. Detta hade inte varit möjligt tidigare och jag minns att jag tyckte att det var så härligt. Jag tycker att bilder förstärker upplevelsen och det stärker också gemenskapsbanden mellan vänner. Man har gjort något gemensamt som man gläds över. Det frigör en massa energi.
Efter det digitala genombrottet började jag göra fotoböcker som jag skapade på nätet. Det är fina grejer. Jag har gjort 10 fotoböcker hittills.
Gillar du att skriva dagbok, blogga eller dela med dig av ditt liv på sociala medier? I så fall har du något gemensamt med de gamla grekiska filosoferna och även med den romerske kejsaren Marcus Aurelius (160-talet) som skrev ner sina funderingar om hur han skulle hantera sina dagliga utmaningar och hur han skulle leva ett gott liv för sig själv och för människorna i riket. Dagböcker som människor skrivit i olika tider har fått olika namn: brev till mig själv, meditationer, dagbok (=daglig sammanställning), självbiografi, självlivsskrift etc.
Många av oss idag gör som de gamla grekerna. Vi skriver ner våra liv och lägger ut det på sociala medier, i bloggar m m. Hade de gamla grekerna levt idag så skulle de säkert ha lagt ut sina liv på Facebook och YouTube.
Meningen med livet kan vara ett samband mellan dåtid, nutid och framtida mål som knyter samman händelser i livet.
Genom att skapa våra egna livsberättelser förstår vi oss själva bättre och utvecklas.
Det finns undersökningar som visar att människor som gör inlägg på Instagram, Facebook eller bloggar känner större mening i livet. Det är t o m så att ju mer nyligen de gjort ett inlägg desto mer meningsfullhet känner de.
Det behöver inte vara djuplodande inlägg utan något enkelt som vad du ätit till lunch eller vad du fick uppleva under din kvällspromenad. Det fina är att inläggen skapar en kontinuitet och du ser ett samband mellan dåtid och nutid. Vill du inte visa inläggen för alla kan du lägga upp dem bara för en liten grupp eller bara för dig själv. Det viktiga är att du ser inläggen och att du kan se olika mönster som ger dig mening i ditt liv.
Jag tycker detta är intressant. Många förfasar sig över sociala medier och vad människor lägger ut men om vi helt enkelt livsberättar på ett sätt vi själva önskar så ger det oss ännu större mening i våra liv (oavsett vad andra förståsigpåare säger). Härligt, eller hur?
Jag har hämtat en del fakta från boken Vad är egentligen meningen med livet skriven av författare Micael Dahlen som också är professor på Handelshögskolan. Kapitlet som gav mig inspiration just nu heter Livsberätta.
Hoppas att detta gett dig inspiration till att fortsätta livsberätta och dela med dig av ditt liv. Det är inte galet alls utan klokt. Redan de gamla grekerna gjorde det. Har du inte börjat än så kanske det är dags att börja ”facebooka”, ”instagramma” eller blogga. Du har allt att vinna. Varje människas historia är viktig och dina funderingar är värdefulla. Vi är alla en del av helheten. Lycka till!
Jag delar med mig av ytterligare några foton från mitt första album.
Jag vill tillägga att allt i livet inte är roligt. Jag har blivit sårad massor av gånger och har säkert själv sårat andra. När jag ser gamla foton som påminner om det som skadat mig och gjort väldigt ont går jag antingen snabbt vidare eller stannar kvar en stund och återupplever det jobbiga som var just då i mitt liv. Det kan också göra att jag känner tacksamhet över att jag gick helskinnad igenom svåra passager och att jag säkert har lärt mig något som jag har användning för senare i livet. Inget ont utan att det förhoppningsvis har något gott med sig även om man inte alltid känner det så.


