Idag åkte jag en tur med Krösatåget från Hovslätt. Jag tycker det är gulligt med den gul-röda skylten som man ska föra ut om man vill åka med tåget. Det känns lite som en lantlig idyll. När tåget har inkommit till stationen ska man föra tillbaka skylten igen.
Det blev en trevlig tur in till city. Senare hoppade jag på Snälltåget. Jag har lärt mig att schnell på tyska betyder snabb. Det var väl så att snälltågen förr var snabbtåg om jag inte minns helt fel. Detta snälltåg går inte särskilt snabbt men uppenbarligen vill man att passagerarna ska vara snälla mot varandra. På varje plats finns ett meddelande där det står: Säg hej till en medresenär. Kan göra större skillnad än du tror. Visst är det så!
Ibland när jag har satt mig på en plats på ett tåg har personen bredvid inte ens tittat upp och sagt hej. Det tycker jag är konstigt. Det är svårt att veta om man ska heja på en person som inte ens tittar upp. Den personen kanske inte vill hälsa.
Idag var det annorlunda. Så fort jag kom fram till min plats så välkomnades jag av personerna som satt där. Det var tre andra runt ett bord. Det blev en jättetrevlig resa. Vi pysslade var och en med sitt men vi pratade lite grand mellan varven.
Att säga hej tycker jag också att man ska göra. Det lättar upp stämningen.
Jag läser följande på Google: Orden är bildade efter tyska motsvarigheterna Schnellzug, Schnellsegler och Schnellpost. I äldre svenska betydde snäll vanligen ‘hastig, rask, snabb; duglig, duktig; klok’. Betydelsen ‘god(hjärtad), vänlig, beskedlig‘ lär vara känd från början av 1800-talet.
Ja, då stämmer det också som Snälltåget av idag förmedlar. Vi ska vara godhjärtade, vänliga och beskedliga mot varandra! Härligt! Mer snällhet åt folket!
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 