Vänskapshelg i advent – De gamla jultraditionerna och den första Julen

Idag kl 09.00 styrde jag kosan mot Tidaholm. Kl 10.00 väntade förmiddagsfika hos min goda vän Bodil som just flyttat till denna mysiga ort. Oh, vad det var roligt att träffas! Hon bjöd på mumsiga lussesemlor som hon bakat själv. Vi drack kaffe och te ur hennes egendesignade muggar med härliga kossor. Vill du titta mer på dessa fina ko-muggar så klicka på länken. https://www.bringbeauty.nu/keramisk-dekal.html

Vi tog sen en promenad på stan. Det finns många trevliga butiker här. Vi strosade runt och insöp inspiration. Det enda jag köpte var en fickalmanacka för 2023. Den inhandlades i Tidaholms Bokhandel. Två söta pepparkaksfigurer fanns på torget. Bodil poserar glatt bredvid dem.

På Turbinhusön hittade vi denna fina bänk. Jag föll för den direkt. Det är viktigt att se varandra och att heja på varandra. Att byta några ord med en människa man möter kan betyda mycket. Vi hör ihop allihop och vi behöver varandra.

Jag läser följande tänkvärda info på Tidaholms kommuns instagram:

Har du sett våra nya gula vänskapsbänkar? Den gula färgen är en symbol för psykisk ohälsa och ett mer öppet samhälle. Kanske sätter sig någon bredvid dig och säger hej. Eller så är det du som ser någon sitta på bänken – ta i så fall steget, hälsa och fråga hur det är. Att prata om hur du mår och lyssna på hur andra mår är ett sätt att motverka stigmat kring psykisk ohälsa.

När vi kom hem lagade Bodil en jättegod måltid till oss. Det var vegetarisk Flygande Jacob men med varmrökt skinka i. Hon hade gjort en färsprakande god sallad och serverade andra smaskiga tillbehör. Vi åt och njöt.

På kvällen åkte vi till Betania i Norra Fågelås för att se ett julspel eller julvandring som det kallas. Först fick vi lära oss hur man förberedde julen hemma i köket förr i tiden. Det var så vackert inrett med gamla julbonader, dukar, handdukar och alla de olika köksredskap som man hade förr i tiden. De berättade hur man gjorde ost, stoppade korv, kärnade smör, lutade fisk m.m.

Jag lärde mig en del nya saker. Nu vet jag vad en kjolvärmare är. För att damerna inte skulle frysa i kyrkan tog man med sig en kjolvärmare. Det är en lykta som placerades på golvet under kjolen för att värma personen vid besök i kyrkan. Den användes till exempel under 1700 och tidigt 1800-tal. Den syns på bilden nedan.

Här har huset fått besök av en luffare som behövde plåstras om. Damerna föreslog att de skulle klippa av hans onda tå men det gick han inte med på.

Detta var verkligen en riktigt gammaldags jul. Jag har haft exakt sådana girlanger som hänger i taket men för ett antal år sen kasserade jag dem. De var så slitna. Jag tror inte att jag har någon kvar i mina gömmor.

Sen fick vi vandra in till kyrksalen där en magisk show om den första julen väntade.

Herodes var ursinnig. Det var mäktigt att se hans raseri. Skådespelaren var väldigt skicklig och levde sig in i rollen på ett fantastiskt sätt.

Här hör vi den ljuvliga änglakören.

Kvällen avslutades med fika och goda samtal. Här är Bodil med sin gamla barndomsvän, som spelade herde, och hennes make, den elake kung Herodes. Vilken underbar kväll vi har haft. Vi är riktigt imponerade.