”Guds vita änglar” var en av min mammas älsklingssånger och ikväll sjunger jag den för henne och er andra. Kanske hon hör mig, vem vet?
För exakt två år sen satt vi vid hennes sida och höll hennes hand när hon flyttade till himlens härliga land. Tårar trillar men jag känner så mycket tacksamhet över hennes liv och att slutet blev värdigt och vackert.
Hör ni vänner, det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång.
Idag har jag varit på begravning i Kristvalla kyrka. Det var en god vän från min hemby Slättingebygd som begravdes. Vår familj har varit nära vänner med deras familj och min mamma är kusin med Lennarts fru Myrthel.
Det är många känslor som väcks en dag som denna. Jag tänker på de fina och roliga stunder vi haft tillsammans. Det har varit alltifrån en pratstund vid vägkanten till fester och julkalas. Jag var ofta hos dem och hälsade på när jag bodde i Slättingebygd på 90-talet.
Det vanliga vardagliga livet är det viktigaste. Det vi gör för andra och tillsammans med andra är det vi kommer ihåg. Vi har haft mycket kul ihop och jag är tacksam för det.
Det blev en fin begravningsgudstjänst. Det var sång och vackra ord. Det är trösterikt att veta att det finns ett hopp om ett liv efter detta, ett liv som blir bättre än det här.
Lennart var konditor och gjorde bl.a. jättefina tårtor. Han älskade sötsaker och därför hade de anhöriga hjälpts åt att baka så det blev kakbuffé och tårta efter maten. Det var dignande bord precis så som Lennart skulle vilja ha haft det.
Alltid när jag varit på en begravning tänker jag på hur viktigt det är att vara tacksam för livet varje dag och ta vara på det. Ingen har några garantier. Livet är här och nu och jag vill leva det fullt ut. Gemenskapen med de personer som finns i min omgivning är viktig och det lilla vi gör för varandra när vi möts blir fina smultron att trä på livsstrået. Hör ni vänner, nu lever vi!
Kära mamma! Idag är det ett år sen du flyttade till himlen. Din död, som jag bävat inför, blev något vackert tack vare att du var så trygg i din tro och strålade mot oss alla in i sista stund. Den 5 januari är ingen sorgens dag, nej, det är en vacker dag. Det var då jag fick hålla dig i handen när du flög iväg till Evighetens ljusa värld. Jag saknar dig mamma men livet går vidare och det går bra. Tack för alla ljusa minnen! Vi ses igen!
På översta bilden provar vi fina hattar på ett varuhus i Paris sommaren 1988. Kul! Då var mamma lika gammal som jag är nu.
Mamma hos mig på Tallkullen juni 2019. Vi skulle åka till Västerås för att fira min brors 50-årsdag.
Detta är sista kortet jag tog på mamma och mig, Julafton 2020.
Mamma lämnade oss den 5 januari 2021 kl 23.35. Vi hade nattvak hemma i lägenheten och även en sjuksköterska kom. Vi klädde henne i hennes favoritklänning och satte en stor vit ros i hennes händer. Min bror och jag fick en fin stund vid hennes säng. Hon låg där så vacker med ett litet leende på sina läppar och hyn var slät. Trots sorgen blev det ett fint och ljust minne.
Idag på sommarens längsta dag blir jag lite sentimental. Olika minnen har ploppat upp på sociala medier de senaste dagarna och jag vill dela några bilder som är från 2015 och 2019. Det är viktigt att ta vara på dagarna och fira tillsammans.
Här är bilder från Midsommarafton 2015. Det är min bror som är med på bilden till höger.
Mamma åkte buss och tåg och tog sig fram. Hon sa att hon mötte änglar som hjälpte henne överallt. Den sista tågresan hon gjorde på egen hand var mellan Nybro och Värnamo t.o.r. när vi skulle åka till Västerås och fira broder Hans 50-årsdag i juni 2019. Hon var strålande glad när jag mötte henne på stationen i Värnamo och hennes favoritklänning var på även då.
Denna klänning med tillhörande jacka älskade hon verkligen och vi valde att klä hennes kropp med detta när hon själv hade flyttat till himlen. Även döden blev vacker på något sätt när hon låg där med ett litet leende i ansiktet iklädd dessa fina kläder. Mamma hade redan lämnat men kroppen fanns kvar.
Det är med blandade känslor jag tittar på bilderna, mest med glädje men även med saknad och sorg. Ta vara på tiden vänner! En dag får vi leva på minnen. Så skönt ändå med ett evighetshopp och att veta att vi ska ses igen.
Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.” Joh. 11: 25-26
Döden känns som vår värsta fiende men egentligen kanske den är vår bästa vän. De flesta av oss vill nog leva även om livet kan kännas kämpigt emellanåt. Glädje och sorg vandrar hand i hand. Så är det. Finns det inga dalar finns det heller inga toppar. Livet är livet och vi har alla vår egen livsresa att genomföra, delvis själva och delvis tillsammans med andra. Varje människa är en egen ö men samtidigt en del av helheten. En sak är ändå säker: Det bästa ligger framför.
Dagens ord i min kalender Tankar om Livet lyder som följer:
Att komma hem till himlen kommer att visa sig vara värt den ibland mödosamma resan genom livet!
Jag blev glad när jag läste detta idag på morgonen. Visst känns det skönt att veta, både under glada dagar och ledsna dagar, att det finns något underbart som väntar längre fram men först vill jag leva. Jag vill leva livet fullt ut. Jag vill göra som fjärilen, svinga mig ut i skyn och ta vara på dagen. Jag vill inte hänga upp mig på små problem och bagateller utan leva, leva, leva. Jag vill lyfta blicken och fälla ut mina fjärilsvingar för att flyga. Jag vill ta vara på vad livet har att ge. Jag vill vara till glädje och välsignelse för den som behöver mig. Det är verkligen den rätta vägen till sann lycka i livet. Vi människor hör ihop. Kärlek föder kärlek och glädje föder glädje.
Den dag det är dags för mig att gå vidare går jag ensam men Jesus går med mig. Minns du sången När du går över floden? Den skrevs av Pelle Karlsson på 70-talet. Texten lyder När du går över floden går du ensam men jag väljer att sjunga När du går över floden går Han med dig. Sjung med om du vill.
Den 29 januari hade vi begravning av vår kära mamma. Begravningen blev en sorglig men fin dag då vi fick ta avsked av mamma. Många glada fina minnen delades.
Idag åkte min bror och jag till Kristvalla kyrka för att ha urnsättning. Precis som på begravningen kände jag så tydligt att mamma inte var där. Detta var en ceremoni som skulle utföras men mamma är i himlen.
Kyrkvaktmästaren hade förberett allt så fint. Han hade ställt urnan på ett bord inne i kyrkan där han tänt ett ljus och lagt en bukett med sidenblommor.
Vi gick in i kyrkan en kort stund. Min bror tog urnan och bar den ut till graven. Det blev klockringning. Ute vid graven läste jag följande bibelord från Joh 11:25-26:
Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.”
Vilket underbart hopp! Vad vore livet om vi inte hade Jesus och en tro som bär genom allt? Det finns något bättre som väntar. Vi påminde oss också om den underbara versen av Bo Setterlind:
Att dö är seger, inte nederlag Det lyser över bergen, natt har blivit dag Sörj inte den som äntligen är fri och frukta ingenting ty Gud är liv.
Mamma var nästan 91 år och hon var färdig med jordelivet. Hon hade varit sjuk den senaste tiden och ville verkligen att Jesus skulle hämta henne. Det gick någorlunda fort och hon fick somna in hemma i sitt hem. Vi får stämma in med Bo Setterlind att mamma nu är fri från sin svaghet och smärta. Det lyser över bergen, natt har blivit dag.
Min bror sänkte ner urnan i jorden och vi satte en bukett röda rosor i en vas och lade dit en ängel som sitter så fint på ett hjärta. Här är gravplatsen för vår mamma, vår pappa och vår storebror Tomas som dog när han var 14 år.
Jag älskar att leva men ibland får jag en enorm längtan till himlen. Oh, vad det ska bli roligt att en dag få träffa alla som har gått före. Jag kanske håller på att bli gammal men det känns som att livet har fått en ny dimension.
Min bror Hans och jag var på begravningsbyrån i fredags eftermiddag. Under förmiddagen kände jag mig lite olustig inför detta. Jag visste inte hur det skulle kännas att välja kista, blommor etc. Allt gick mycket bra och den kontaktperson vi hade var jättetrevlig.
När vi skulle välja vers till dödsannonsen blev det sorgligt. Jag läste och grät, läste och grät. Till slut bestämde vi oss för en vacker vers och ett bibelord. Vi blev riktigt nöjda med hela annonsen. Jag lägger in versen och bibelordet här:
Du var så god, Du var så glad Du lämnar bara vackra minnen Så svår är ändå denna dag Så sorgsna våra sinnen Men tack för allt vad Du oss skänkt Vi vet Du på oss alltid tänkt Tack för våra lyckliga år tillsammans
Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet Den som tror på mig skall leva om han än dör Joh. 11:25
Så skönt det är med hoppet att vi ska ses igen! Den som tror på mig skall leva om han än dör, sa Jesus. Vilket underbart löfte. Tack Jesus att du kom till jorden och tack att vi har evigt liv i dig!
Dödsannonsen är publicerad idag i tidningen Barometern och i Oskarshamnstidningen.
När mamma somnat in och flyttat till himlen igår kväll kl 23.35 kom en sjuksköterska och konstaterade dödsfallet. Jag var med hela tiden. Vi hjälptes åt att göra henne iordning. De tvättade henne och vi klädde på henne en ljuvlig blommig sommarklänning med en grön liten jacka. Hon har älskat dessa kläder. Så tog vi en vit ros från buketten hon fick av Karin och Ulf och satte den i hennes händer. Hon blev så fin. Munnen var lite öppen och man kunde se ett litet leende. Allt var så vackert.
När personalen gått satte min bror Hans och jag oss i sovrummet och tittade på henne och pratade en liten stund. Det kändes naturligt.
Mamma blev 90 år, 7 månader och 29 dagar. Jag känner stor tacksamhet över hennes liv och att vi har fått ha henne kvar så länge.
Idag på morgonen ca kl 10.00 kom de och hämtade henne med bårbilstaxin. När de kom in i rummet bugade de för den döda kroppen. Jag var med hela tiden och hjälpte till att lyfta över henne till båren. Det kändes så fint att få ta tag i fötterna.
När de bar ut henne ur huset grät jag massor och det är skönt att få göra det. Jag gråter också nu när jag skriver detta. Jag imponerades när jag såg dem buga för mammas kropp ännu en gång när de lagt in henne i bilen och stängt luckan. Vilken vördnad! Det uppskattar jag mycket. De körde sen iväg med henne.
Den 7 maj firade vi vår goda fina mammas 90-årsdag i fest och glädje. Ikväll kl. 23.35 fick hon flytta hem till sitt härliga himmelska hem som hon pratat så mycket om. Allt var lugnt och vackert när hon drog sitt sista andetag och jag fick vara nära och hålla henne i handen som jag önskat. Hon hade helst velat att ”Jesus hämtat oss alla på skyn” samtidigt men nu har hon fått gå före.
Mitt i sorgen känner jag en enorm tacksamhet och glädje. Jag har fått vara hos mamma de 23 sista dagarna av hennes liv och det har varit en otrolig upplevelse. Mitt i sin sjukdom har hon spridit så mycket kärlek och glädje till alla. Hon älskar alla, hälsar till alla och vill ge presenter till alla. Hennes personlighet har bara förstärkts denna sista tid. Hennes leende intill sista dag då hon var vid medvetande var härligt att se. Hon pratade gärna om Jesus och himlen. Då fick hon ett speciellt ljus i sitt ansikte. Jag ser fram emot den dag då vi får träffas igen.
Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. Joh. 11:25.