När mamma somnat in och flyttat till himlen igår kväll kl 23.35 kom en sjuksköterska och konstaterade dödsfallet. Jag var med hela tiden. Vi hjälptes åt att göra henne iordning. De tvättade henne och vi klädde på henne en ljuvlig blommig sommarklänning med en grön liten jacka. Hon har älskat dessa kläder. Så tog vi en vit ros från buketten hon fick av Karin och Ulf och satte den i hennes händer. Hon blev så fin. Munnen var lite öppen och man kunde se ett litet leende. Allt var så vackert.
När personalen gått satte min bror Hans och jag oss i sovrummet och tittade på henne och pratade en liten stund. Det kändes naturligt.
Mamma blev 90 år, 7 månader och 29 dagar. Jag känner stor tacksamhet över hennes liv och att vi har fått ha henne kvar så länge.
Idag på morgonen ca kl 10.00 kom de och hämtade henne med bårbilstaxin. När de kom in i rummet bugade de för den döda kroppen. Jag var med hela tiden och hjälpte till att lyfta över henne till båren. Det kändes så fint att få ta tag i fötterna.
När de bar ut henne ur huset grät jag massor och det är skönt att få göra det. Jag gråter också nu när jag skriver detta. Jag imponerades när jag såg dem buga för mammas kropp ännu en gång när de lagt in henne i bilen och stängt luckan. Vilken vördnad! Det uppskattar jag mycket. De körde sen iväg med henne.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 