Mina goda vänner Marianne och Göran har länge pratat om ett favoritställe de har som ligger bara några kilometer härifrån. Idag hade de bjudit med några vänner för att göra en utflykt dit. Vi skulle inte ta med någonting utan de skulle fixa allt. Det kändes lyxigt.
Vi träffades vid Hovslätts Hembygdsgård och åkte sen vidare Lidstorpsdammen. Där bullade de upp med både lunch och fika och hade med sittunderlag till oss alla. Fåglarna kvittrade, solen sken och vi hade goda samtal. Jag njöt i fulla drag. 🤗☀️💚💙
När jag är ute på promenad passerar jag ofta denna plats. Jag fotograferade den för jag tycker den är somrig och fin. Små ting kan ge glädje och harmoni i hjärtat. Naturen påverkar oss människor. Det är läkande att vistas i naturen, Guds vackra skapelse. Allt har Han gjort skönt för sin tid. Vi läser följande i Bibeln i Predikaren 3 vers 11 – 12:
Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut. Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever.
Det låter bra. Vi njuter av allt det vackra vi ser omkring oss och så hjälps vi åt att göra det goda så länge vi lever här på jorden. Sen fortsätter vi i Himlen.
Här ser ni mitt älskade Lisaberg! 💚 💛 Jag har inte varit uppe på toppen sen en massa träd höggs ned i höstas. Nu ser man våra hus bättre. Jag fick en jättefin stund där uppe ikväll. 😊 ☀️ Det var lugnt och rofyllt och jag gick runt och bara njöt av livet och friden.
Uppe på toppen ser man Jönköping city, Vättern och Visingsö. På bilden till höger har jag zoomat.
När jag var ute och gick runt Tallkullen i solskenet såg jag nya små tallar med nya ögon. De var så gulliga där de stod nedanför de höga gamla tallarna. I våras röjde de ganska mycket här på kullen och det är nog det som gör att dessa tallar syns bättre nu. Så har löven fallit också. Jag tycker de är fina. Om det är självföryngring eller om de är planterade vet jag inte men visst är det bra att det växer upp nya tallar här på kullen.
På min promenad upptäckte jag dessa färgklickar i en häck. Efter att ha googlat tror jag att busken är idegran. Jag tycker bären är så vackra. Jag läser att idegranen är ett inhemskt barrträd som växer långsamt och kan bli mycket gammalt. Hela trädet är giftigt, bortsett från bärens röda fruktkött som uppskattas av många fåglar.
Det regnar och blåser men det är helt underbart att komma ut på en promenad ändå mellan skurarna. Det är skönt att få inandas den friska luften och njuta av all grönska. Det är helt fantastiskt. Allt är så levande.
Jag njöt av det vackra ljuset under min morgonpromenad. Hyreshuset här på ängarna växer. Det är jätteroligt att se processen. Till våren blir det inflyttning för ett antal personer.
Det har länge förberetts uppe på ängarna för att nya bostäder ska byggas och nu har det satts upp mer information om husen. Vill du bo naturnära så kanske Hovslätts Ängar är något för dig. Jag tror det blir härligt för dem som flyttar in i husen att få vakna upp intill skogen men ändå bo relativt nära city. Just nu ser det ut så här. Det ska bli jättespännande att följa byggnationen när den sätter igång. Varmt välkommen till Hovslätts Ängar! Här är det skönt att leva.
Jag följde min vän Annelie ner till bussen idag på morgonen. Det var ett härligt väder och på vägen hem stannade jag till vid Flugebogölen och tog några foton. Jag njuter av att gå och strosa och insupa allt naturen ger. Här finns också ett litet lusthus.
Jag älskar min boplats och nu gör man plats för fler här på Hovslätts Ängar. Jag tror det kommer att bli kanonbra med de nya husen här ute på ängarna. Det blir skönt för de som flyttar in att få vakna upp intill tallskogen och andas den friska luften. Det är Pålssons Bygg som har ansvaret för byggnationen men det är Nivika som äger projektet. Det kommer alltså att bli en hel del hyresrätter här. Det är bra med blandad bebyggelse. Jag har promenerat en del här uppe på ängarna nu medan det är lugnt. När de sätter igång att bygga blir det inte lika fridfullt och då kanske vi inte ens får gå där.
Titta vilket fint hjärta jag fick se på min promenad på gångstigen precis nedanför mitt hus! Helt underbart att det finns goda och kärleksfulla människor som lämnar små kärlekshälsningar i naturen! Eller är det djur som bökat precis intill grannen? …inte lika trevligt i så fall men jag blev glad av att se hjärtat.
När jag delade det på sociala medier skrev någon att det kanske var ett djurspår men det tror jag inte. I så fall måste det vara ett väldigt stort djur som har så stora ”fötter”.
Min goda vän Ann-Britt som numera bor i Ekhult har sålt sitt hus och bjöd därför in till utflyttningsfest. Det blev en helt underbar eftermiddag och kväll på Ekhöjden. Hon bor så vackert med utsikt över en sjö och hon har massor av blommor i trädgården.
Jag njuter sååå av allt vackert. Det är en fröjd att få vandra runt och bara insupa all blomsterglädje.
När vi kom blev vi bjudna på eftermiddagskaffe med massor av gott till. Det var bullar, kakor, tårta, paj, vaniljsås och glass. Mums!
Det var jättekul att träffa ”gamla gänget” som jag inte umgåtts med så mycket de senaste åren. Det blev mycket prat och skratt. Vi gick också ner till sjön och tog ett kvällsdopp.
När det började mörkna var det dags för grillkväll. Ann-Britt laddade upp en massa goda grejer. Vi åt och mådde riktigt gott. Det blev en toppenkväll i glada vänners lag.
Idag styrde jag kosan mot Blankaholm som ligger några mil söder om Västervik på Ostkusten. Jag har medverkat på en programkväll här på Blankaholms Naturcamping ikväll.
Campingen ligger vackert intill vattnet och är som namnet säger, naturnära. Jag fick bo i denna röda lilla stuga.
Helena och Stefan, som äger campingen, bjöd på lunch när jag kom. De berättade att mer än 50% av alla campinggäster är tyskar. Detta var jag inte förberedd på. Tur att jag har varit på Europakampanjer (evangelisationskampanjer) i Tyskland och Österrike på 80-talet. Även om jag bara läst tyska två år så sitter en del kvar och tack vare Europakampanjerna så har jag en hel del gamla sånger i minnet. Jag googlade fram några texter på tyska bl a Tag für Tag in allen Lebenslagen ( Blott en dag ett ögonblick i sänder) och Weil Jesus lebt, lebe ich auch Morgen (Min Jesus lever, därför vill jag leva). Så kom jag att tänka på en gammal barnsång: Oh, oh, oh, oh, Gott ist so gut zu mir (Oh, oh, oh, oh, vad Gud är god mot mig). Jag rådgjorde med en tysk kvinna som satt och lyssnade under eftermiddagen när jag tränade och vi kom fram till hur versen i texten var. Dessa tre tyska sånger hade jag alltså med mig inför kvällen och jag framförde dem alla tre.
När vi körde igång programmet var det mestadels tysktalande på plats så Stefan fick helt enkelt tolka det jag sa till tyska. Jag tycker han gjorde det väldigt bra. Han tolkade verkligen med känsla för att få fram det rätta budskapet. Jag hade förberett ett visst program men jag fick tänka om och vara spontan. Jag blandade svenska, tyska och engelska men det gick bra. De flesta sånger sjöng jag på svenska. Det blir inte alltid som man tänkt sig men jag tycker att vi löste situationen bra.
Här ser vi den naturnära scenen.
Några goda vänner från Gamleby hade kommit vilket jag blev jätteglad för. Vi fick en trevlig fikastund tillsammans efter sångprogrammet.
På min promenad här i Hovslätt stannade jag till vid denna vitbrokiga lönn. Jag tycker den är jättefin. Grönt är skönt…och här i blandning med vitt blir det sanslöst vackert. På latin heter den Acer platanoides drummondii.
Så härligt att få stanna till och bara förundras över allt vackert naturen har att erbjuda.
Det fortsätter byggas här i Hovslätt. Under sensommaren har det dykt upp ”gräsvägar” på Hovslätts Ängar. Häromdagen tog jag en promenad för att uforska hur vägarna kommer att gå i det nya bostadsområdet som är en del av Hällstorp 1:20 m.fl. (Hovslätts ängar etapp 2)
Det var härligt att strosa runt där och jag tror det blir en underbar plats för människor att bo på. Det är verkligen naturnära, precis intill skogen och med utsikt ut över kullar och ängar.
Och det bästa av allt….utsikten mot Tallkullen…fniss. Ja, jag älskar min plats på jorden.
Är du sugen på att flytta hit så hittar du mer info här:
Det är det ljusgröna området på kartan som ska bebyggas nu. Jag tror det kommer att bli ett härligt bostadsområde. Det kommer att byggas villor, bostadsrätter, förskola m m om jag är rätt informerad. Någon sa att det kommer att bli 2 st 7- eller 8-våningshus uppe på kullen och från de översta våningarna har man utsikt till Visingsö. Det kommer att bli magiskt att bo där mitt i naturen med Vätterutsikt. Bilden är hämtad från Jönköpings kommuns hemsida.
Att sitta ute och titta på tallarna, äta kvällsmat och insuga lugnet är ljuvligt. Det är bra att sitta och tomglo. Jag rensar hjärnan och tankarna får flöda fritt. Nya tankar kommer och idéer föds. Jag älskar att sitta här i skuggan och bara njuta.
Våren 1985 var jag i Strömsbergsskogen i vitsippetid tillsammans med en gammal kompis som då bodde i Ljungarum precis intill Strömsbergs naturreservat. Hon ville visa mig detta underbara ställe. Idag på 1 maj gav min goda vän Bodil och jag oss iväg dit för att promenera bland alla vitsippor. Jag tror inte att jag har varit där i vitsippetid sen den första gången på 80-talet. Det skiljer alltså 36 år mellan bilderna nedan. Det överträffade mina förväntningar.
Naturreservatet Strömsberg är verkligen en jättefin miljö att vistas i. Vi gick den gula leden som är 5,8 km. Vi vandrade upp och ner på slingrande stigar.
Att få lägga sig ner och bada i vitsippehavet är ljuvligt.
Vitsippa heter på latin anemone nemorosa. Blåsippa heter anemone hepatica. Det lärde jag mig på 70- eller 80-talet och det sitter fortfarande kvar i minnet.
Blommor ger glädje och att vandra här ger både motion och glädje i en salig blandning och en massa lyckoendorfiner.
Vi passade på att gå upp till utsiktsplatsen Berghagen. Det var jobbigt en stund men till slut var vi uppe och kunde skåda ut mot delar av staden.
Vi vandrade vidare och bara insöp allt vackert. Några gånger satte vi oss och bara vilade.
Det är precis i lövsprickningens tid och jag vill ta vara på denna ljuvliga tid.
Eller är det djur som bökat precis intill grannen? …inte lika trevligt i så fall men jag blev glad av att se hjärtat. 
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 