Våren 1985 var jag i Strömsbergsskogen i vitsippetid tillsammans med en gammal kompis som då bodde i Ljungarum precis intill Strömsbergs naturreservat. Hon ville visa mig detta underbara ställe. Idag på 1 maj gav min goda vän Bodil och jag oss iväg dit för att promenera bland alla vitsippor. Jag tror inte att jag har varit där i vitsippetid sen den första gången på 80-talet. Det skiljer alltså 36 år mellan bilderna nedan. Det överträffade mina förväntningar.
Naturreservatet Strömsberg är verkligen en jättefin miljö att vistas i. Vi gick den gula leden som är 5,8 km. Vi vandrade upp och ner på slingrande stigar.
Att få lägga sig ner och bada i vitsippehavet är ljuvligt.
Vitsippa heter på latin anemone nemorosa. Blåsippa heter anemone hepatica. Det lärde jag mig på 70- eller 80-talet och det sitter fortfarande kvar i minnet.
Blommor ger glädje och att vandra här ger både motion och glädje i en salig blandning och en massa lyckoendorfiner.
Vi passade på att gå upp till utsiktsplatsen Berghagen. Det var jobbigt en stund men till slut var vi uppe och kunde skåda ut mot delar av staden.
Vi vandrade vidare och bara insöp allt vackert. Några gånger satte vi oss och bara vilade.
Det är precis i lövsprickningens tid och jag vill ta vara på denna ljuvliga tid.
Jag kan varmt rekommendera ett besök i Strömsbergs naturreservat. Vill du veta mer så finns info här: https://www.jonkoping.se/upplevagora/friluftslivochmotion/naturreservatochnaturminnen/naturreservatetstromsberg
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 