Vinodlingar – Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång

Idag styrde vi kosan mot Rüdesheim. Eftersom vi inte kunde åka på Rhen söderut blev det bussutflykt. Vi körde på östra sidan om Rhen och passerade flera ställen där man verkligen såg hur torrt det är. På vissa ställen hade människor satt sig på den torra flodbottnen med solstolar och parasoll.

Nu har vi kommit till Niederwaldmonumentet som ligger på en höjd ovanför Rüdesheim. Det uppfördes under åren 1877–1883. Monumentet är nästan 38 meter högt och ska symbolisera Tysklands seger i fransk-tyska (fransk-preussiska) kriget 1870–1871 (kriget mot Napoleon III). Det ska befästa minnet av Tysklands enande och tyska statens upprättande år 1871.

Högst upp ser vi kvinnofiguren Germania som är Tysklands nationalsymbol. Hon kan liknas vid vår Moder Svea.

Sen åkte vi linbana ner till Rüdesheim. Vi åkte precis över vinrankorna. Det var en fin upplevelse.

Nu närmar vi oss staden.

Några gäster ville följa med på stadspromenad. De övriga roade sig på egen hand. Här ser vi ett gäng som prövar Rüdesheimer kaffe som är speciellt för Rüdesheim. Gänget till höger strosar på den lilla smala gatan Drosselgasse. Den är bara tre meter bred.

Sen åkte vi vidare till Lorelei. För mig blev det en jättefin upplevelse att få åka upp på Loreleiklippan och se allt uppifrån istället för att åka förbi nere på floden. Vi njöt av vackra vyer över Rhen.

Här ser vi älvan Lorelei som sitter och kammar sitt blonda hår med en guldkam. Enligt legenden satt hon uppe på klippan och sjöng så vackert att hon förtrollade sjömännen. De ägnade henne mer uppmärksamhet än båten vilket ledde till att många fartyg förliste just här nedanför klippan. Deras båtar kraschade mot de farliga klipporna när de glömde bort att styra.

Vattenståndet på Rhen är så lågt att vi inte kan fortsätta vår färd söderut till Strasbourg. Vi har helt enkelt fått lägga om planerna. Vi har nu styrt in på Mosel istället. Jag brukar säga Makalösa Mosel för det är helt underbart här. Att sitta på däck och njuta av allt det vackra när vi åker fram är balsam för själen.

Mosel är känd för sina branta sluttningar där man odlar vinrankor. Vid Bremm ligger några av världens brantaste sluttningar där man har vinodlingar. Ja, det är makalöst här.

Gästerna njuter i fulla drag.

Vi gjorde en stadspromenad i Cochem och här ska vi gå igenom Fuchsloch som betyder rävhål. Det är en liten, charmig passage i Cochems gamla stad. Fuchsloch var ursprungligen Cochems minsta stadsport. Genom den kunde man ta sig från Moselpromenaden in till Bernstraße och vidare in i den medeltida stadskärnan.Passagen var en del av stadens försvarsmur och fungerade som en smal ingång till staden.

En smart detalj i konstruktionen är att portgången är byggd i en skarp vinkel. En angripare kunde därför inte storma rakt igenom eller använda långa vapen effektivt. De var tvungna att sakta ner vilket gjorde det betydligt lättare för stadens försvarare att stoppa ett anfall.

Vi var även på vinprovning. Sen var det fri tid och några av oss gick då upp till Reichsburg, det vackra slottet som reser sig majestätiskt över Moseldalen. Det är ett mästerverk i medeltida arkitektur. Den ursprungliga borgen byggdes runt år 1100, men efter att ha förstörts av franska trupper på 1600-talet återuppbyggdes den i slutet av 1800-talet i nygotisk stil.