Idag åkte mamma och jag till Slättingebygd, där jag är uppvuxen, för att hälsa på Majlis och Gösta. Det blev ett kärt möte då vi fick tillfälle att umgås och prata både gamla minnen och nutid.

Majlis och Gösta har precis firat Järnbröllop, ja, de har varit gifta i 70 år. Det är stort, tycker jag. Majlis är 90 år och Gösta fyller 96 år nästa vecka. De berättade för oss idag vilken kväll de blev tillsammans och hur det gick till. Vi lyssnade spänt men Majlis påpekade att de har lite olika versioner av vad som hände den där kvällen och det är ju inte så konstigt. Det är länge sen. Det blev i vilket fall som helst en bra början på ett långt och fint äktenskap. Gösta uttryckte idag hur tacksam han är över det rika liv de haft tillsammans. Så härligt!

Vi blev bjudna på riktigt gott fika som synes.

• 

• 

Till min stora glädje var deras yngsta dotter Mia hemma. Mia och jag lekte mycket som barn. Vi var grannar, bara ett hus emellan våra hus. Jag tror inte vi träffats på minst tio år. Det blev mycket prat om olika händelser vi varit med om som barn. Jag känner att detta bara är början. Vi måsta träffas snart igen. Vi ville bli fotograferade tillsammans så klart och det tog sin lilla tid innan vi lyckades posera. Fotograf var Britt-Marie Andersson som också var med på kafferepet. B-M är kusin med Mia och syssling med mig. Även hon är en fin och god gammal vän.

• 

• 

• 

• 

Mamma berättade för Gösta att hon tycker att han fortfarande ser ut som en ung pojke. Jag är så tacksam och glad över denna härliga eftermiddag.

• 

•