Idag har vi ”betongat” hos Gunilla

Idag var dagen kommen då jag skulle åka till min gamla goda ungdomsvän Gunilla för att göra saker i betong. Jag hade verkligen sett fram emot detta länge. Redan vid stora vägen möts man av denna ljuvliga docka som säger: – Välkommen till Äskebäck! Visst är hon vacker? Det är Gunilla som har gjort den.

Gunilla har betongat mycket men jag har aldrig gjort det. Det blev en toppendag och jag vill visa lite bilder och berätta om processen. Lilla fina labradorvalpen Disel var med oss men han tog sina tupplurar med jämna mellanrum.

Eftersom det dammar från betongen är det viktigt med munskydd. Handskar behövs också för betong är frätande. Vi hade dubbla handskar. Vi förberedde ”ställningar” där vi hängde plastkrukor som vi sen skulle hänga de betongindränkta frottéhanddukarna på. Vi klippte till lagom stora bitar av handdukar. Gunilla blandade finbetong med vatten så det blev lagom proportioner. Sen var det bara att blöta frottehandduken och försöka få betongmassan att tränga in. Det tog en liten stund. Sen hängde vi upp handduken över plastkrukan och justerade vecken så det såg snyggt ut.

Vi göt också några figurer i formar bl a en sko. Till någon kruka använde vi flytspackel som Gunilla hade hört mycket gott om men vi tror att krukorna där vi använde finbetong kommer att bli bättre. Vi får se hur slutresultatet blir. Nu ska allt torka under några dygn. Gunilla har förutom Disel två underbara hundar, Bamse och Blixten och lilla roliga katten Aslan. Det blev förstås lite bus och mys med dem. Jag bjöds på en god lunch och vi tog en härlig skogspromenad med hundarna. Oh, vad jag är glad över denna roliga dag. Det blir ett fint minne, ett smultron att trä på livsstrået.

För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa

Vi människor är unika och har olika önskemål och behov. Gud känner oss utan och innan och vet vad vi gillar och när vi trivs bäst. Det är så lätt att oroa sig för hur det ska bli längre fram men varför ska man oroa sig? Ingen kan räkna ut hur det kommer att bli, oftast blir det nog inte som man hade tänkt sig. Men vem vet, det kanske blir bättre?! I Romarbrevet 8:28 kan vi läsa: Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

På fredag den 12 juli är det 21 år sen pappa dog. Pappas sjukdomstid var en mycket smärtsam tid, mest för honom men även för oss. Det är oerhört svårt att se en person, man tycker så mycket om, lida. Det var en jobbig tid för mamma och även ett antal år efter pappas bortgång el hemgång (ett bättre ord eftersom han flyttade hem till himlen). Hon bodde kvar i sitt hus ”hemma” i Slättingebygd. Hon trivdes bra där på landet med hus, trädgård och alla göromål. Där mådde hon bäst.

Ändå är det nog så att allt har sin tid. Plötsligt en dag under våren 2012 kom mamma på att hon skulle sälja huset och ringde en mäklare direkt. Sagt och gjort, det blev snabba puckar. Huset skulle stylas inför fotografering och visning så det var bara att sätta igång att redan då rensa och packa. Efter ett år var huset sålt och ett par dagar senare fick mamma en lägenhet i Nybro City. Hon bodde där under ca 18 månader men trivdes inte riktigt bra. Det var modernt och fint men det var något som inte stämde. Vi lyckades då hitta en lägenhet i ett privat hyreshus med fyra lägenheter. Här fanns trädgård och källare, precis som ”hemma”. Vi packade igen och flyttlasset gick dessa 200 meter. Sen dess har mamma trivts fantastiskt bra.

Jag är nu på plats hos mamma i denna härliga lägenhet. Tre av damerna som bor här i huset (inklusive mamma) är 85+. En annan kvinna är lite yngre. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka att mamma skulle kunna få det så här bra. Det passar henne som handen i handsken och hon säger ofta att det är Gud som hjälpt henne. Mamma är en mycket social person som älskar gemenskap med andra. Gud känner mamma och har gett henne det hon mår bra av. Damerna i huset är som systrar och har en helt ljuvlig gemenskap där de fikar tillsammans nästan varje dag, sitter ute i trädgården och njuter av livet, spelar boule, åker på utflykt m m. En annan person som föredrar lite mer integritet hade kanske inte gillat det alls men för mamma var detta helt rätt. Som sagt, för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

Idag fixade jag en liten fest för Inga som fyllde år förra veckan. Jag kände att jag ville fira henne lite extra för hon är så snäll och betyder så mycket för mamma. Ja, det var väl ingen fest direkt men det var en god middag med efterrätt för oss fyra. Oj, vad vi hade roligt! Jag kände mig helt upplyft. Kan säga att det ibland inte är så stor skillnad på tonårstjejer och 85-åriga damer. Samma fniss, skratt, förtroliga samtal och tokroliga kommentarer. Jag mår så bra här ”hemma” och tackar Gud för den omsorg Han har om oss alla.

God vän med förkärlek till luktärter på besök

Har haft besök av min goda vän Yvonne. Det blev en toppenkväll med mycket prat. Det var ganska länge sen sist så vi hade mycket att ta igen. Själen mår så bra efter en helkväll med en god vän där man kan prata om allt. Till på köpet fick jag en liten bukett med luktärter från hennes balkong. De doftar ljuvligt.

Väldoftande luktärter

Vad världen behöver är kärlek och ännu mera kärlek

Jag har en viss benägenhet att se hjärtan lite här och där. Jag samlar på dem. Häromdagen smsade en kompis mig och påminde mig om att det var länge sen hon fick något hjärta av mig. Ja, det var faktiskt sant. Jag hade nog inte noterat några hjärtan den senaste tiden…men så hände det. När en toarulle var helt slut på papper plattade jag till den och skulle lägga den i återvinningslådan för pappersförpackningar men vad fick jag då se? Jo, det hade blivit ett hjärta. Kärlek – love – l’amour! Varje gång jag ser ett hjärta tar jag det som en kärlekshälsning från himlen.

När jag var liten fanns en plansch med orden jag skrivit i dagens rubrik: Vad världen behöver är kärlek och ännu mera kärlek. Det är så sant och gäller fortfarande. Ja, det är högaktuellt. I vårt individualiserade land Sverige behöver vi sannerligen tänka på varandra och ösa kärlek över våra medmänniskor. Det finns många i vårt land som lider av depression, utbrändhet osv. Ett litet ord av kärlek och uppmuntran kan göra bördan lättare att bära och på sikt hjälpa människor att må bättre igen.

Att ge kärlek är det finaste som finns och kan göras på så många sätt. Ge ett leende och ett uppmuntrande ord till dem du möter. Baka en kaka eller bullar och ge till någon som inte har möjlighet att baka själv. Bjud hem någon på fika, lunch eller middag. Bjud ut någon på fika, lunch eller middag. Bjud med någon på en trevlig utflykt. Ring och fråga hur någon mår. När du har fest, bjud med någon som kanske inte blir bjuden så ofta men som säkert skulle uppskatta att få komma hem till dig i gemenskap med andra vänner. Plocka en bukett blommor och ge till någon eller köp en vacker växt och gläd någon. Skriv ett kort eller mail och berätta hur mycket du tycker om någon och vad den betyder för dig. Ja, listan kan göras lång och vi vet ju själva vad vi är bäst på att göra. Vi får var och en använda de gåvor vi fått för att ge kärlek och uppmuntran och sprida glädje omkring oss. Det du ger till andra kommer åter till dig själv. Så är livets lag. Det du sår får du skörda.

Inte Provence men väl Råslätts Centrum

Jag begav mig till Råslätts Centrum för att handla mat på Willys. Jag fascinerades av alla vackra lavendelblommor som fanns utanför centret. Jag stannade upp där några minuter för att lukta på blommorna och fotografera i olika vinklar. Så härligt!

Jag tycker skylten har ett så bra budskap: Välkommen till Råslätt! Här trivs mångfalden, här bor Råslättsandan!

Det finns hopp

Idag styrde vi kosan mot Sävsjö där det just nu hålls en Det finns hopp-konferens. Du kan läsa mer om det här: https://www.detfinnshopp.org/ Ett stort tält är uppsatt vid Eksjöhovgård. Jag åkte tillsammans med mina vänner Helen och Magnus. Vi ville vara med hela dagen. Det hölls samlingar kl 12.00, 15.00 och 19.00. Talare idag var Hans Weichbrodt, Carl-Gustaf Severin och Sebastian Stakset. Tre personer i olika åldrar och med helt olika bakgrund men med mycket intressanta livsberättelser.

På hemsidan kan man bl a läsa följande: Det finns hopp för dig. Ingenting är så trasigt att det inte går att laga. Det finns en framtid för dig. Det finns förlåtelse och frihet för dig! För du är så älskad och så oerhört värdefull! Varmt välkommen till ett tält fullt av kärlek! Detta var precis vad jag kände när jag satt i tältet. Det fanns så många engagerade människor som hjälpte till på olika sätt. Tänk så mycket kärlek och godhet det finns. De olika talarna berättar om Jesus och vad han gjort i deras liv. Jesus är kärleken personifierad och han vill hjälpa oss alla till ett liv i seger, utan droger och missbruk, utan ångest och fruktan. Han vill hjälpa oss till ett liv i total frihet.

Har du tid imorgon söndag så finns det forfarande möjlighet att besöka tältet. Det är samlingar kl 15.00 och 19.00. Jag tror inte någon går oberörd från konferensen.

Tillsammans med mina vänner Helen och Magnus

Jag har i himlen en vän så god

Jag tror inte mitt liv styrs av slumpen. Jag är helt övertygad om att det är Gud som ger mig tankar och leder mina steg. Jag är så tacksam för det. Igår kom jag att tänka på en gammal sång som vars början lyder så här: Jag har i himlen en vän så god, en vän så god, en vän så god. Jag tänkte lite på orden i sången och tog sen fram den på Youtube och lyssnade några gånger. Jag minns den från min barn- och ungdom. Jag vet inte vad det var som fick mig att börja tänka på denna sång men så var det.

I eftermiddags när jag satt ute på balkongen och solade lyssnade jag först på en podd men tog sen fram TBN Nordics app och kollade igenom vad det fanns för program. Jag fastnade för Minns du sången och öppnade bara upp ett program som visade sig vara Säsong 3, avsnitt 6. Första sången var Gå framåt med sång och gissa vilken sång som kom sen? Just precis, Jag har i himlen en vän så god. När Gud påminner mig om något så vill han tydligen göra det tydligt. Jag vill dela den här ikväll med dig.

Texten är skriven av Nils Frykman som var folkskollärare och senare predikant. Nils Frykman lär ha skrivit ca 700 sånger. Vill du veta mer om Nils Frykman kan du läsa här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Frykman

Jag mår så bra av att sjunga många av dessa gamla sångskatter. För mig är de riktiga lovsånger som gör mig hjärteglad. Smaka på dessa ord: Han lyssnar alltid till hjärtats bön. För mig han seger i striden vann. I honom jag också segra kan. För mig skall fienden falla. På mina synder han gjorde slut. Den bördan slipper jag bära. Och nu jag sjunger så nöjd och glad, ty Gud berett mig en härlig stad, där jag får vila från striden. Där finns ej sorger, där finns ej nöd och ingen smärta och ingen död, blott liv och hälsa i överflöd och ingen ände på friden. Så härligt! I Segertoner har sången nr 567.

På Youtube hittade jag en ung skönsjungande kille som sjunger just denna sång. Hans namn är Simon Ärlebrandt. Här kan du lyssna på hans härliga sång och längre ner ser du texten. Sjung med, vet ja’! https://www.youtube.com/watch?v=BpPAAi7q8N8

1. 
Jag har i himlen en vän så god, 
en vän så god, en vän så god. 
Han har mig löst med sitt eget blod 
från satan, synden och världen. 
Han lyssnar alltid till hjärtats bön, 
han har mig lovat en krona skön, 
den jag skall bära som nådelön 
när jag en gång slutat färden. 

2. 
Jag ser i Ordet hans sköna bild, 
hans sköna bild, hans sköna bild, 
han är så tålig, han är så mild, 
han är den bäste av alla. 
Han är en hjälte som ingen ann’.
För mig han seger i striden vann. 
I honom jag också segra kan, 
för mig skall fienden falla. 

3. 
Mitt skuldregister han plånat ut, 
han plånat ut, han plånat ut.
På mina synder han gjorde slut.
Den bördan slipper jag bära. 
Jag är i honom så ren för Gud, 
ty han har klätt mig i helig skrud, 
och därför höjer jag lovets ljud, 
så gott jag kan till hans ära. 

4. 
Och nu jag sjunger så nöjd och glad, 
så nöjd och glad, så nöjd och glad, 
ty Gud berett mig en härlig stad, 
där jag får vila från striden. 
Där finns ej sorger, där finns ej nöd 
och ingen smärta och ingen död, 
blott liv och hälsa i överflöd 
och ingen ände på friden. 

5. 
Där får jag möta min vän så god, 
min vän så god, min vän så god, 
som här lät offra sitt eget blod 
till min och allas försoning. 
Där brusar sången så hög och klar, 
en glädjeström genom hjärtat far, 
och evigt stannar den hos mig kvar
i himlens härliga boning.

Tack Gud för livgivande regn

Idag är det grått och har regnat stora delar av dagen. Jag har nog aldrig tidigare varit så glad och tacksam för regn. Efter den senaste tidens varma och regnfattiga väder var detta välbehövligt. Vi har en relativt nysådd gräsmatta och maken har lagt på mer matjord och gödslat gräsmattan medan jag sköter bevattningen. Jag har gjort vad jag kunnat för att få gräset att växa genom att vattna med vattenspridare varje kväll. Jag tackar Gud för all hjälp jag just nu får ”uppifrån” med bevattningen. Underbart!

Två vita duvor som betyder mycket för mig

Dessa duvor har en speciell plats i mitt hjärta. Sen så länge jag minns hade min mormor och morfar ett par liknande duvor stående i ett fönster i finrummet eller ”salen” som mormor kallade rummet. Ofta kunde mormor stå i just det fönstret och vinka när någon som varit på besök skulle åka hem igen.

Jag har alltid gillat duvorna. På 90-talet hyrde jag av min mormor under nio år. Hon bodde uppe och jag bodde nere. Jag skojade ibland och sa att jag hade problem med benen så därför bodde jag nere och hon uppe. Sanningen var att hon och morfar alltid hade bott uppe. När jag flyttade in var jag 27 år och mormor 82 och när jag flyttade ut var jag således 36 år och mormor 91. Hon bodde kvar i sitt hus hela sitt liv och dog i en ålder av 101 år och nästan 11 månader i december 2009.

En gång när jag fyllde år hade mormor slagit in sina duvor i ett paket till mig. Hon ville ge mig dem men jag kände att jag absolut inte kunde ta emot dem. Dessa duvor hade ju alltid stått i det där speciella fönstret och där tyckte jag att de skulle få stå kvar. Det blev ett mycket speciellt ögonblick som kändes väldigt rörande så jag fällde några tårar och det gjorde mormor också. Även om jag uppskattade mormors vänlighet så ställde jag helt sonika tillbaka duvorna till sin rätta plats och sa att de nog borde få stå kvar där.

Döm om min förvåning och glädje när jag en kort tid senare fick se ett par liknande duvor i en affär. Om jag inte minns helt fel så var det i Kalmar. Jag köpte dem direkt och placerade dem i mitt hem hos mormor.

Dessa duvor har sen följt med mig. Det kändes så fint att få ställa dessa duvor i ett fönster i vårt hem här på Tallkullen. Här står de och tittar ut på alla som kör runt kullen. Min bön är att alla som passerar här på Tallkullen ska bli rikt välsignade…inte av duvorna men av Gud.

Vänta inte på det perfekta ögonblicket

Jag gillar denna tavla som jag köpte i Ullared för några år sen. Jag har allt jag behöver egentligen men när jag hittar grejer med riktigt bra budskap så handlar jag. De blir till glädje och tankeväckare här hemma.

Visst är det viktigt att ta tillvara stunden och ögonblicket som är här och nu. Varför vänta och tro att ett annat ögonblick skulle bli bättre? Denna stund är perfekt att göra det där lite extra roliga eller kanske perfekt för att ta itu med allt det där som jag borde göra.

De senaste dagarna har jag varit här hemma och försökt kurera mig efter en förkylning. Det satte sig på rösten så jag har inte kunnat prata sen i fredags. Det blev väldigt lugnt kan jag säga. Vad hittar man då på när man inte känner sig helt ok och inte heller kan ringa någon. Förutom att kurera mig, genom att sova mycket och även koka ihop en mirakelkur som min kusin så vänligt sände mig recept på, blev detta de perfekta ögonblicken för mig att ta itu med en massa grejer som bara legat på hög. Jag har gjort lite i taget efter hur mycket ork jag haft. Jag har gått igenom gamla papper, rensat kvitton, sorterat ut kläder, fixat in lite fler böcker i bokhyllan, tvättat, strukit, bokat och beställt en del grejer, kollat över min pension, gått igenom de senaste bilderna i kameran och sparat ner, rensat lite i datorn bland mail och dokument, läst tidningar och andaktsböcker och en hel del annat. En vän skrev bl a följande till mig i sms: Såg på Facebook att du får vara tyst och i stillhet första dagarna av din semester. Kanske något som alla skulle behöva, förutom förkylningen förstås. Ja, visst kan det vara så. Vad skulle jag ha gjort om jag inte hade fått denna vecka av stillhet? Förutom förkylningen har jag haft så välsignade dagar här hemma och de är ju inte slut än. Jag kommer att hålla mig här hemma i tystnad minst ett par dagar till och jag kan knappt bärga mig till imorgon då jag får fortsätta med mitt ”arbete”. Vilken härlig känsla att kunna göra mycket av det där som man inte prioriterar när allt rullar på men som ändå är viktigt i det långa loppet. Jag är tacksam och nöjd.

En annan person hade kanske valt att utnyttja dessa perfekta ögonblick av stillhet till att läsa en massa goda böcker, handarbeta, skriva dikter etc. Vi har alla våra olika möjligheter att ta vara på de ögonblick som ges oss på olika sätt och göra dem så perfekta som bara vi själva kan.

Använder du också varor efter bäst före-datum?

Jag har haft en Ricottaost i kylen väldigt länge. Bäst före-datum var 2019-02-08 och det har inte blivit av att jag använt den. Min erfarenhet är att många produkter håller otroligt länge bara man inte öppnar dem men efter nästan fem månader hade jag inte förväntat mig att kunna använda den.

Idag när jag rensade ut gamla tidningar råkade jag få syn på ett recept på Citron- och ricottakaka. Jag tänkte på den gamla ricottan jag hade i kylen och läste igenom receptet. Till kakan behövdes också 200 g mald mandel och det hade jag i frysen sen en månad tillbaka då jag hade malt alldeles för mycket mandel till ett storbak. Detta var ju mitt i prick helt enkelt. Så bra att göra av med grejer från frysen. Jag bestämde mig för att kolla upp ricottaosten.

Jag hade väntat mig att den kanske skulle vara missfärgad, lukta illa och inte smaka bra men, hör och häpna, den såg fräsch ut och smakade utsökt. Jag satte direkt igång att baka. Kakan blev mycket god. Jag avnjöt en bit tillsammans med en mugg kaffe efter maten.

Här kommer receptet om du vill göra den. För att få den glutenfri funkar det säkert att byta ut den lilla mängden vetemjöl mot maizenamjöl.

Detta kändes mycket bra för mig. Jag gillar att ta tillvara den mat jag köpt. Jag passade på att googla lite ang matsvinnet och hittade följande på Naturvårdsverket. https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Uppdelat-efter-omrade/Avfall/Matsvinn/ Den som vill kan också handla produkter där utgående datum närmar sig till billigare priser. Kanske något för dig som har stor familj. https://www.matsmart.se/sa-funkar-matsmart