Fina möten med människor är det bästa jag vet. ❤️ Idag blev det ett riktigt fint möte med min ”gamla elev” Emma från Hanemålaskolan i Nybro. Jag var hennes lågstadiefröken under tre år och på bilden börjar Emma i 2:an, aug 1997. Bilderna är från fotokatalogen.
Mycket har hänt sen sist. Emma är nu gift, har två barn och bor i Habo. Detta var min sista klass på Hanemålaskolan innan jag lämnade Nybro 1999. Nu får det bli en lunch per år framöver. 😊😊 Idag känns vi som jämngamla…tycker i alla fall jag. 😃
Idag när jag bäddade rent tog jag ett påslakan som kommer från mamma men jag tror hon ärvt det efter mormor. Efter mammas flytt till himlen var det många grejer att ta hand om. Jag har haft en stor plastlåda med grejer stående i tvättstugan. Jag har trott att där funnits gamla trasiga lakan och handdukar som jag kan använda när jag putsar fönster m m. För några veckor sen öppnade jag lådan och blev överraskad. Där fanns fina lakan, örngott och handdukar som väckte härliga minnen. Jag behövde sy några sömmar i detta påslakan innan jag tvättade och manglade det. Jag fick en härlig känsla när jag grejade med detta.
Att krypa ner i sängen ikväll och känna doften av nytvättade lakan men också känna nostalgi kommer att göra mig gott. Om du undrar vad som gömmer sig i sängen bredvid så är det ingen person som ligger och vilar sig under överkastet. Det är alla mina prydnadskuddar som huserar där på natten.
Idag har vi haft en jättefin dag. Min goda ungdomsvän Gunilla från Alsterbro kom hit redan på förmiddagen. Vi drack kaffe och pratade. Kl 13 kom ännu fler goda vänner på lunch. Här ser vi Dan, Gunilla och Eva-Britt.
Här ser vi mig och Marika samt Ingegärd och Henrik.
Dessa vänner har jag haft mycket roligt tillsammans med. Idag kändes det trevligt att få bjuda hem dem för att umgås eftersom vi alla skulle gå på samma konsert ikväll. Det var konsert i Pingstkyrkan med gruppen The Sound of Samuelsons.
The Sound of Samuelsons är flera killar som tidigare har spelat åt Bröderna Samelsons. De är ett glatt gäng som har försökt återskapa soundet som Samuelsons hade på sina låtar. Jag tycker de har lyckats mycket bra.
1979 satt Gunilla och jag på Löttorp i våra prickiga blusar och lyssnade till bröderna Samuelsons. 😃 Ikväll satt vi i Pingstkyrkan i Jönköping och lyssnade till The Sound of Samuelsons. Gunilla och jag har haft mycket kul ihop under många år. Jag är så glad att hon kom hit i helgen så vi fick uppleva detta tillsammans!
Låtarna som ”pojkarna” spelar här är precis som på den gamla goda tiden. 😃 Kom låt oss hjälpa varandra och The old gospel ship. 👍💚☀️💜😊🍀
Var och en blir salig på sin tro sägs det. 😄 Jag vet inte om det stämmer men jag blir i alla fall salig på min tro på Jesus. Just nu är jag extra salig då jag laddar upp inför söndagens konsert med The Sound of Samuelsons i Pingstkyrkan i Jönköping.
Löttorps Camping med Bröderna Samuelsons har betytt mycket för mig. Dit åkte vi som familj på tältsemester när jag var liten. Jag glömmer det aldrig. Jag var nio år och hade hört talas om Bröderna Samuelsons. Jag hade tänkt mig några ”äldre” herrar som spelade gitarr och sjöng. Oj, vilken överraskning jag fick när jag kom in i Tältsalongen första gången. Där stod just Bröderna Samuelsons och sjöng helt underbara låtar.
Där har jag tillbringat många semesterveckor med familj och vänner. Löttorp har betytt oerhört mycket för mig. Idag har sången ”Jesus jag vill tacka dig för vad du har gjort för mig” tonat inom och utom mig och nu ikväll var jag bara tvungen att filma och lägga ut. Ni vet, inget kan stoppa mig när inspirationen faller på. 😄 🥰
Kolla vilket underbart kök! Handtagen som finns på underskåpet ger mig minnen från mitt barndomshem. Vi hade gula köksluckor med sådana handtag. Vi hade också en knäckebrödshållare liknande den röda som sitter till höger på väggen. Mormor och morfar hade exakt sådana behållare för socker, mjöl etc som sitter under överskåpet. Det var väldigt praktiskt. Vi hade liknande behållare fast orangea i plast.
Här ser vi spisar och delar av ett vardagsrum. Det var tider det med tjock-tv och en hederlig gammal radioapparat.
Detta och mycket mer kan du se på Husqvarna Museum i Huskvarna. Jag var där idag på besök och tycker det är lika trevligt varje gång.
Trogna kunder förgyller min vardag. Idag på morgonen hade jag ett möte på Husqvarna Museum. Här finns så mycket mer än man tror. Mycket nostalgi när man tittar på hushållsapparater, spisar, symaskiner m m. Jag rekommenderar verkligen ett besök här.
På bilden nedan ser vi en husrivningsmaskin.
Detta är bara ett axplock av allt spännande som finns på museet.
På kvällen tittade en god vän förbi. Hon har inte varit här på Tallkullen tidigare så det var extra roligt att hon kom hit. Vi fick en trevlig pratstund över lite fika.
Jag rensade i uteförrådet för en tid sen och satte då in allt gammalt skolmaterial i sovrummet vilket gjort att det är stökigt här. Jag gjorde så för att jag verkligen skulle gå igenom allt. Nu får detta inte ligga i lådor längre. Det som jag vill spara ska ställas på hyllor inne eller i förrådet så det är lättillgängligt när jag vill använda det. Nu har jag äntligen haft tid att ta tag i detta.
Det blir mycket nostalgi när jag går igenom och rensar mitt gamla lågstadielärarmaterial. Jag slänger det mesta men sparar en del. Pyssel, knåp och annat roligt kan vara bra att ha när barn kommer och hälsar på. Visst måste det vara roligare att ljuda, räkna, skriva och måla med fröken Helen än att sitta med mobilen?
Nu ska jag boosta med många härliga minnen. Jag börjar med en söt liten berättelse om frökens bil.
Jag ska vara hos min gamla barndomsvän Pia några dagar. Jag styrde kosan mot Slättingebygd som är min barndoms by och där Pia har sitt barndomshem kvar. Hon hade också bjudit dit Susanne, som var Berlinbarn hos dem under ett antal år på 70- och 80-talet, och hennes sambo Dirk. De är i Sverige under ett par veckor. Goa vännen Anna var också inbjuden. Det blev kära återseenden.
Senaste gången jag träffade Susanne var nog 1980 då Pia och jag tågluffade för första gången och hälsade på Susanne och hennes familj i Västberlin. Anna träffar jag med jämna mellanrum för hon arbetar på Kvantum i Nybro och dit går jag ofta när jag är ”hemma” i Nybro.
Efter lunch åkte vi till Stensjön som ligger vid Hornsö Ekopark nära Allgunnen. Pia och hennes man Reinhard skulle visa oss ett vackert vattenfall men det var så lite vatten att det inte var något fall alls. Vi gick ändå runt och njöt i de vackra omgivningarna. Pia hade tagit med fika som vi avnjöt efter att vi badat. Det var avkopplande och trevligt.
När vi kom hem till Slättingebygd blev det fika och senare varma mackor. Vi tittade i Pias gamla album. Det blev mycket nostalgi, prat och skratt. Det har varit en helt underbar dag och kväll.
Pia och jag åkte sen till Ragnabo, där de har en stuga. Ragnabo ligger på Ostkusten ca 4 mil söder om Kalmar. Nu sover jag här ett par nätter.
Idag blir jag nostalgisk och vill dela ett par foton från 60-talet. Min goa kusin Kyllike fyllde 60 år igår och jag passade på att gratta henne och dela ett par bilder på hennes Facebook. Jag blev så glad av dessa bilder. På bilden ovan är det Kyllike i orange tröja med vår kusin Sven i knäet. Till vänster sitter Kylles bror Jonas och till höger sitter jag. Det står att kortet är framkallat i januari 1968 så det kanske togs i december 1967. Jag var då 4 år, Kylle nästan 6 år, Jonas 3 år och Sven 3 månader. Jag tror jag minns när kortet togs hemma i vår röda soffa.
På kortet nedan är det Kylle och jag som går Lucia för mormor och morfar. Jag har en svag aning om detta också. Jag hade inget Lucianattlinne utan vi tog ett vitt lakan. Kylle hade en luciakrona med elektriska ljus och jag hade levande ljus i en gammal luciakrona som jag tror fanns hos mormor och morfar. Mamma går bakom för att hålla koll på alla ljusen. Så mysigt.
Jag tittar ofta i gamla album. Jag mår bra av att ta fram gamla minnen. Visst kan det göra lite ont ibland när jag tittar på nära och kära som lämnat jordelivet men samtidigt är det skönt att minnas det som varit bra.
Jag bodde i Uppsala 1999-2005, en underbar tid som betydde mycket för mig. Idag har några vänner från Uppsalagänget varit hos mig. Jag bjöd på laxlunch.
Det blev mycket tittande i gamla album. Oj, så många fester och utflykter vi arrangerade i Uppsalatrakten! Nu bor fyra av oss här i Jönköping och Carina från Öckerö har varit här hela helgen. Lovely! Det gäller att leva livet och ta vara på de stunder som ges. Lycka är inte en tillfällighet. Lycka är en färdighet som utgår från förmågan att se det du har och inte det du inte har. (Citat av Christer Olsson.) Jag är så otroligt tacksam för mina vänner, både nya och gamla. De betyder så mycket för mig. Nu lever vi.
Jag tog fram alla album från 1999 till 2005. Underbara minnen och härlig nostalgi!
Affektionsvärde! Mormor och morfars gamla förgyllda klocka med lampetter har legat på en hylla i förrådet. Så fick jag på Antikrundan se en man som sparar på dessa klockor men de är knappast värda någonting. Jag blev så inspirerad och har nu satt upp detta. Nu ska jag sitta här och känna in rummet men hittills känner jag mig riktigt nöjd. Det är ju riktigt snyggt.
Dåtid och nutid i en salig blandning. Livet är här och nu men att väva in det gamla med det nya ger mitt liv en härlig harmoni. Det är roligt att blanda gammalt och nytt.
Min mammas kusin Lena har sedan länge inbjudit mig att besöka henne i Halmstad. Senast vi sågs tror jag var på hennes 60-årskalas i Alsterbro sommaren 1999 eller kanske vi sågs på mormors 100-årskalas i januari 2008. I början av januari ringde jag henne och vi bestämde att jag skulle komma denna helg. Det passar bra för imorgon skulle hennes mamma Sally (mormors syster) ha fyllt 112 år.
Vi har haft en trevlig kväll då vi pratat mycket. Lena bjöd på god middag när jag kom. Det är länge sen sist men det märktes inte. En härlig helg väntar.
Forskning på människor som är nostalgiska och tycker om att tänka tillbaka på sina liv visar att de i genomsnitt känner lite större mening i livet.
Jag tog fram en bok jag fått i premie och bara slog upp en sida på måfå. Där fanns denna text.
Jag tyckte det lät intressant och läste kapitlet direkt. Jag fick en riktig aha-upplevelse.
Jag har sedan jag var barn gillat att fotografera och klistra in foton i album, skriva texter till och ibland klistra in biljetter och annat när jag varit på resa. Det har gett mig mening.
Jag köpte min första kamera, en Instamatic, när jag var 12 år. Jag började då fotografera och göra mitt första album som ni ser utdrag ur här.
Det har totalt blivit 38 album och jag gillar att titta i dem. Det är så mycket man glömmer men när man tittar i album minns man igen. Det är ljuvligt. Det 38:e albumet gjorde jag 2009 och sen har det inte blivit några fler av den sorten.
2008 köpte jag min första digitala kamera och då öppnades en helt ny värld. Jag tog med den till Paris dit jag åkte på studieresa tillsammans med mina franskelever i årskurs 9. När vi kom hem fick alla elever en CD med alla bilder. Så praktiskt!
Jag minns sommaren 2008 när vi åkte till Italien på vandringsresa. Vi var en hel busslast med förväntansfulla människor, både gamla och nya vänner. Jag minns speciellt en dag då vi var fyra tjejer som gav oss iväg på promenad längs med stranden. Solen sken, vi hade tjusiga hattar och vi fotograferade så klart. Sen satte vi oss för att fika och då tittade vi på bilderna, skrattade och bara njöt. Detta hade inte varit möjligt tidigare och jag minns att jag tyckte att det var så härligt. Jag tycker att bilder förstärker upplevelsen och det stärker också gemenskapsbanden mellan vänner. Man har gjort något gemensamt som man gläds över. Det frigör en massa energi.
Efter det digitala genombrottet började jag göra fotoböcker som jag skapade på nätet. Det är fina grejer. Jag har gjort 10 fotoböcker hittills.
Gillar du att skriva dagbok, blogga eller dela med dig av ditt liv på sociala medier? I så fall har du något gemensamt med de gamla grekiska filosoferna och även med den romerske kejsaren Marcus Aurelius (160-talet) som skrev ner sina funderingar om hur han skulle hantera sina dagliga utmaningar och hur han skulle leva ett gott liv för sig själv och för människorna i riket. Dagböcker som människor skrivit i olika tider har fått olika namn: brev till mig själv, meditationer, dagbok (=daglig sammanställning), självbiografi, självlivsskrift etc.
Många av oss idag gör som de gamla grekerna. Vi skriver ner våra liv och lägger ut det på sociala medier, i bloggar m m. Hade de gamla grekerna levt idag så skulle de säkert ha lagt ut sina liv på Facebook och YouTube.
Meningen med livet kan vara ett samband mellan dåtid, nutid och framtida mål som knyter samman händelser i livet.
Genom att skapa våra egna livsberättelser förstår vi oss själva bättre och utvecklas.
Det finns undersökningar som visar att människor som gör inlägg på Instagram, Facebook eller bloggar känner större mening i livet. Det är t o m så att ju mer nyligen de gjort ett inlägg desto mer meningsfullhet känner de.
Det behöver inte vara djuplodande inlägg utan något enkelt som vad du ätit till lunch eller vad du fick uppleva under din kvällspromenad. Det fina är att inläggen skapar en kontinuitet och du ser ett samband mellan dåtid och nutid. Vill du inte visa inläggen för alla kan du lägga upp dem bara för en liten grupp eller bara för dig själv. Det viktiga är att du ser inläggen och att du kan se olika mönster som ger dig mening i ditt liv.
Jag tycker detta är intressant. Många förfasar sig över sociala medier och vad människor lägger ut men om vi helt enkelt livsberättar på ett sätt vi själva önskar så ger det oss ännu större mening i våra liv (oavsett vad andra förståsigpåare säger). Härligt, eller hur?
Jag har hämtat en del fakta från boken Vad är egentligen meningen med livet skriven av författare Micael Dahlen som också är professor på Handelshögskolan. Kapitlet som gav mig inspiration just nu heter Livsberätta.
Hoppas att detta gett dig inspiration till att fortsätta livsberätta och dela med dig av ditt liv. Det är inte galet alls utan klokt. Redan de gamla grekerna gjorde det. Har du inte börjat än så kanske det är dags att börja ”facebooka”, ”instagramma” eller blogga. Du har allt att vinna. Varje människas historia är viktig och dina funderingar är värdefulla. Vi är alla en del av helheten. Lycka till!
Jag delar med mig av ytterligare några foton från mitt första album.
Jag vill tillägga att allt i livet inte är roligt. Jag har blivit sårad massor av gånger och har säkert själv sårat andra. När jag ser gamla foton som påminner om det som skadat mig och gjort väldigt ont går jag antingen snabbt vidare eller stannar kvar en stund och återupplever det jobbiga som var just då i mitt liv. Det kan också göra att jag känner tacksamhet över att jag gick helskinnad igenom svåra passager och att jag säkert har lärt mig något som jag har användning för senare i livet. Inget ont utan att det förhoppningsvis har något gott med sig även om man inte alltid känner det så.
Vill du återuppleva din barndom och ungdom ska du gå på museum sägs det. Idag fick jag uppleva lite grand av det. Tänk att det som var min verklighet när jag var barn nu visas på museum! Så gammal känner jag mig inte.
Det blev en underbar nostalgi för mig att gå på julmarknad i Norrahammars Industri- & Bygdemuseum. Även Radiomuseet var öppet.
Två av telefonerna ovan, de vita modellerna, hade vi hemma. Någon kobratelefon hade vi inte men jag tror att min moster hade det.
Som Hovslättsbo, sen tre år tillbaka, tycker jag det är intressant att lära känna min nya hembygd.
Dessa planscher är riktigt roliga och sedelärande. Vem vill vara en Slarv-Nicke när man kan vara en Ideal-Pelle? 🙂 🙂
Här ser vi ett gammalt klassrum. Eftersom jag arbetat många år som lågstadielärare kände jag mig riktigt hemma. Tänk vilken förändring skolan genomgått sen jag själv började första klass hösten 1970.
Jag tycker det var bättre med de gamla bänkarna där varje elev fick ha sina grejer. Jag minns hur roligt jag tyckte det var att göra det fint i bänken. Så hade vi pennor och suddgummin i det lilla facket längst fram. Jag minns att jag hade flera suddgummin som doftade så gott. Idag har de flesta elever inga egna bänkar. Under min tid som lärare ändrades det så att eleverna skulle ha sina saker i lådor på rullvagnar istället. Jag vet fortfarande inte varför. Då fick de står där och trängas när de skulle hämta eller lämna grejer och det är svårare att hålla ordning i en låda. Sin egen bänk hade man ju koll på hela tiden. Nu kanske jag låter mossig men när det gäller detta så tycker jag att det var bättre förr. 🙂 🙂 🙂
Det fanns en orgel i klassrummet. Ofta sjöng man en psalm och hade morgonbön. Jag tycker det är mycket ledsamt att vårt land har avkristnats så till den milda grad att vi knappast får nämna namnet Jesus eller Guds välsignelse i skolan. Jag minns en präst som talade på en sommaravslutning när jag arbetade i skolans värld. När han avslutade sitt tal sa han följande: – Nu skulle jag vilja önska er Guds välsignelse men det får jag inte….och sen avslutade han på något annat vis. Visst är det tokigt? Inte är det väl fel att önska någon Guds välsignelse?! Om man inte vill ha det så kan man väl bara säga för sig själv att man inte tar emot det. Gud tränger sig inte på den som inte vill veta av honom.
Jag vet inte om regering, riksdag och vi svenskar tycker att vårt land har blivit bättre sen vi avkristnats. Det tycker inte jag. Jag tycker det är ett våldsamt Sverige vi lever i idag. Jag tror att både invånarna och samhället skulle må bättre om vi började anamma Bibelns budskap.
Jag gillar denna tavla. Nu kanske jag sticker ut hakan men jag håller med. Att svära är brist på bildning. Jag tycker det är helt galet med alla svordomar man hör överallt, inte minst i TV. Som vi sår får vi skörda. Vi får de ungdomar vi uppfostrar. Hör barnen svordomar hela tiden i filmer, TV-program och annat så anammar de detta språk. Vuxna ska vara förebilder men tyvärr fungerar inte detta så värst bra. Många vuxna svär i var och varannan mening och jag förstår egentligen inte varför. Vårda ditt språk människa!
Titta så fina textilier från bygden!
Jag säger ofta att jag är oerhört tacksam för min tvättmaskin. Tänk vilket slit det var förr när de tvättade för hand. Vilken teknisk utveckling det har varit på 100 år! Jag tycker det är helt enormt.
Här ser vi ett par andra gamla miljöer.
Jag gick vidare till radiomuseet. Det var en rolig upplevelse. Nedan ser vi en grammofon och en gammal radio.
Här ser och hör vi en gammal grammofon spela upp sången ”Kom lilla flicka valsa med mig”. Personalen på museet vevade upp grammofonen innan så att skivan skulle snurra. Den sången hade jag lärt mig utantill på piano och jag minns att jag spelade upp den när jag gjorde inträdesprovet till musikskolans pianoundervisning i början av 70-talet. Härliga minnen!
Personalen var väldigt trevlig och berättade gärna om de olika radioapparaterna och grammofonerna. Här ser vid den grammofon som Gustaf V hade på slottet.
Jag kommer att besöka museet igen. Det fanns så mycket att uppleva. Jag rekommenderar dig också att göra ett besök där.
Oh, vad jag har längtat efter att få upp den gamla stringhyllan. Den har legat i mitt förråd ett antal år. Jag är lite osäker på om den kommer från mormor och morfars hem eller från mammas och pappas hem men nu är den i alla fall min och jag har satt upp den.
Jag får se vad jag ska placera i den. Det kanske blir en del små böcker med positiva budskap och affirmationer som är bra att ha synliga. Man behöver sannerligen boosta sig med allt som är positivt och uppbyggligt.
En del prydnader kan också vara trevligt att ha framme. Jag börjar så här och justerar efter hand. Jag bara njuter. Jag tycker att den är så fin. Det är väl alla gamla minnen hemifrån också som gör att det känns extra bra att den nu hänger här. Under min uppväxt bodde vår familj i samma hus som mormor och morfar och hyllan har alltså funnits där någonstans.
Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden…brukar man säga. Vilken nostalgi att börja använda detta gamla förkläde. Jag kanske sydde det hösten 1976 när jag började 7:an, är lite osäker. Om jag minns rätt använde vi dem sen på hemkunskapen. Någon som känner igen tyget och har sytt ett likadant? Det är lite för kort, spillde häromdagen på ena byxbenet.
Jag fick veta av min moster som är textilslöjdslärare att dessa tyger, Strömma-tyger, fanns i olika färger, var av bra kvalitet (100% bomull) och de användes mycket i slöjden på 60- och 70-talet. Tygerna var omtyckta av alla.
Jag trivs bra i mitt förkläde och jag tror jag gillar det mer nu än då. Jag gillar starka färger.
Wow, vilken glädjeboost jag fick när jag satte mig vid pianot och sjöng gamla sånger från min barndomstid! Jag hittade gamla häften från Lövshultslägren 1972 och 1973 och de härliga sångerna sitter kvar i minnet. Var och en blir salig på sin tro sägs det. Ja, jag blir salig på min tro på Jesus Kristus. Sjung med om du vill för nu släpper jag loss med följande sånger: Gud jag vill va’ en kristen hela livet, Vi för vår del kan inte låta bli, Oh, vad jag älskar Jesus och Jag är så glad att Jesus frälste mig. Varning för glädjefnatt!
I eftermiddag har Vilma, Hans och jag spelat spel. Vi började med Israelspelet som vi har spelat mycket hemma hos Mormor. Vi älskade det spelet och vi hade våra favoriter bland paren. Det var verkligen roligt att få spela det igen. Det är många år sen sist. Det har legat i en låda hemma hos mamma de senaste åren men nu finns det här hos mig. Jag är glad för det. Jag kan verkligen säga att det ger mig varma goda minnen.
Det finns mycket roligt i mammas gömmor. Nu har jag gått igenom näsdukar och hittade bl a dessa söta barnnäsdukar. De får följa med hem till Jönköping. De påminner mig om min barndom. Jag har en del gamla näsdukar hemma också så nu blir det en ännu större samling. Jag blir glad av detta.
Idag kom även min bror hem till mamma. Så roligt att vara här båda två tillsammans med mamma. Vi tittade i gamla album och blev nostalgiska. Detta kort är taget 1973. Troligen var det pappa som fotograferade oss. Ikväll försökte vi sätta oss i samma pose och mamma fotograferade oss där hon satt i en fåtölj. Vi tycker det blev rätt så kul. Det är 47 år mellan att bilderna togs.
Idag på morgonen hade jag ett möte på Husqvarna Museum. Här finns så mycket mer än man tror. Mycket nostalgi när man tittar på hushållsapparater, spisar, symaskiner m m. Jag rekommenderar verkligen ett besök här.
Jag slänger det mesta men sparar en del. 
Pyssel, knåp och annat roligt kan vara bra att ha när barn kommer och hälsar på. Visst måste det vara roligare att ljuda, räkna, skriva och måla med fröken Helen än att sitta med mobilen? 
Det gäller att leva livet och ta vara på de stunder som ges. Lycka är inte en tillfällighet. Lycka är en färdighet som utgår från förmågan att se det du har och inte det du inte har. (Citat av Christer Olsson.) Jag är så otroligt tacksam för mina vänner, både nya och gamla. De betyder så mycket för mig. Nu lever vi. 
Det är lite för kort, spillde häromdagen på ena byxbenet. 
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 