Kategori: Okategoriserade

Nostalgitripp till Flerohopp

Idag åkte jag till Flerohopp på en liten nostalgitripp. Jag gick i skolan där på låg- och mellanstadiet, 1970-1976. Då åkte vi först med den stora skolbussen från Slättingebygd till Skårebo där vi bytte till den lilla skolbussen som körde oss till Flerohopp. Hem skjutsade den lilla skolbussen oss hela vägen.

Det var verkligen härligt att komma till Flerohopp. Mamma och hennes grannar Sig-Britt och Inga var med så vi hade en hel del att berätta för varandra efterson vi alla hade olika kontakter från Flerohopp.

Vi började med skolan. Byggnaden nedan är kvar sen då vi gick här. Här ser vi huvudingången där vi gick in till korridoren som ledde till våra olika klassrum. De hade också byggt till en annan byggnad.

Här ser vi skolgården. Här lekte vi många roliga lekar. Jag minns bl.a. leken Trettikulla ut som vi ofta lekte. Jag minns väl när vi fick däckgungor och klätterställning. Oh, vad vi tyckte det var roligt.

Varje fredag fick vi gå till affären och köpa godis. Det var väldigt roligt. Byggnaden nedan var affär då.

Strax nedanför fanns ett konditori el. dyl. Där köpte vi godis. Mittemot fanns en rolig lekpark med bl. a. ett lekredskap som vi satt några stycken i och sen snurrande vi runt så mycket vi bara orkade. Det gillade vi.

Många tycker att namnet Flerohopp låter roligt. Flerohopp har varit en bruksort uppbyggd kring järnbruket som grundades på platsen 1725. Namnet Flerohopp kommer av förstavelserna i namnen på järnbrukets tre grundare: G.W. Fleetwood, G.F. Rothlieb och Caspar David Hoppenstedt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Flerohopp

Vi åkte runt i omgivningarna. Vi var bl.a. i Kulla som ligger lite längre upp. Vi åkte också förbi hus där olika klasskamrater och även lärare bodde.

Sen bar det iväg till Flemmingelands kapell där vi hade skolavslutningarna. På bilderna längst ner är det vår klass när vi slutade årskurs 6. Med på bilderna är våra magistrar Stig Molander och Jan Lindberg som vi hade från årskurs 3-6.

    Härlig dag med mamma, Sig-Britt och Inga

    Jag är hos mamma några dagar. Det gäller att ta vara på dagarna och leva så mycket vi bara kan. Mamma fyllde 90 år i maj och hennes goda grannar är i ungefär samma ålder. Jag är så tacksam och glad att hon har så fina grannar. De hjälper varandra och tar hand om varandra på bästa sätt. De fikar tillsammans varje dag och ibland äter de tillsammans också. För min del känns det väldigt bra att komma hem och få bjuda dem på mat och fika. De är så snälla mot mamma och bjuder henne mycket. Jag gjorde potatis och en sillröra som jag tycker är väldigt god.

    Kaffe och efterrätt tog vi ute i trädgården. Jag hade med en chokladmintkaka från Jönköping och till den blev det fruktsallad och vispad grädde. Här ser vi de glada damerna spela boccia.

    Livet är här och nu.

    Besök av Britt-Marie, Jonne och collien Flake

    Idag fick vi fint besök av våra vänner Britt-Marie och Jonne från Nybro. De har inte varit hos oss i Hovslätt någon gång så det var verkligen kul att de ville hälsa på. De ska ut med sin husbil en vecka så de sover i den här i natt. Vi åt lunch när de kom kl 12.00 och sen har vi bara umgåtts, pratat och promenerat. Min goda vän Yvonne kom till kvällen och åt middag med oss. Vi har haft en jättefin dag tillsammans. Så härligt att få vara tillsammans och prata om allt mellan himmel och jord.

    Jag är verkligen förtjust i hunden. Han är så mysig och vacker. Jag fick några fina foton på honom och Yvonne.

    Arbetsdag i hemmet

    Idag har jag haft massor att göra. Jag har skurat soptunnorna. Jag tror det nästan är ett år sen jag gjorde det senast men nu är de verkligen rena och fräscha. Jag älskar verkligen vår sopsortering – hushållsnära avfall.

    Vi får gäster imorgon och jag hade en del som behövde göras inför det. Jag har städat inne och varit och handlat. Så har jag bakat två mintchokladkakor. Jag älskar dessa kakor som bl.a. innehåller After Eight. Så har jag gjort en krämig pastasallad med lime, sesam- och sojamarinerad kycklingfilé och en helt ny rätt som jag inte gjort tidigare: kycklingfilé med kapris, paprika och lök. Nu ska detta stå i kylen och bli ännu godare till imorgon.

    Förflytta berg genom lovprisning

    Detta härliga budskap läser jag idag i min andaktsbok Daglig kraft.

    Lovprisandets väg, Jag skall nu lära eder sättet – mitt sätt – att förflytta berg. Vägen som leder dit, är lovprisandets väg. När olyckor och svårigheter ansätter eder, tänk då på allt det ni har att vara tacksamma för; och prisa och lova Gud. Säg hela tiden ”tack”. Ty det är detta som kan förflytta berg – ett tacksamt hjärta, som prisar och lovar Gud.

    Detta är verkligen ett bra tips på hur man får missmod att vända till hopp, tillförsikt och glädje. Vi får fokusera på det vi har att vara tacksamma för och tacka för det. Vi får säga ”tack” hela tiden. Då händer något inom oss. Ett tacksamt hjärta, som prisar och lovar Gud, kan förflytta berg.

    Har du inte prövat än så sätt igång! Gud välsigne dig min vän!

    Whitney Houston – Can I be me

    En kompis och jag tittade ikväll på dokumentärfilmen om Whitney Houstons liv – Can I be me. Det är en mycket tragisk historia. Tänk om hon hade fått rätt stöd och hjälp. Då borde det inte ha blivit som det blev.

    Jag tänker på många ungdomar idag som vill bli kända. De tror man blir lycklig då. Whitney talar om detta i filmen. Många tror att bara man blir känd så har man det perfekta livet. Det stämmer inte. Pengar skänker inte lycka. Berömmelse gör en definitivt inte lycklig. Whitney menar att man måste finna lyckan inom sig själv och att man måste veta vem man är. Hennes berömmelse sög musten ur henne och det var då hon sökte sig till Gud och sin tro.

    Vid ett tillfälle i filmen ber hos så vackert innan föreställningen: Vi ber om en speciell välsignelse ner till oss. Att Du går in, Gud Fader, för bara Du vet vad som finns på insidan. Bara Du kan laga saker som inte ens vi kan laga. Vi vet att det finns kraft i Jesu namn. Vi vet att lammets blod täcker oss alla och det är en läkande kraft. Och vi ber att du inte förbiser oss.

    Ja, jag säger det igen, tänk om hon hade fått bättre hjälp. Då kunde hennes liv ha gestaltat sig på ett helt annat sätt.

    Må vi alla tänka till hur vi lever våra liv och hur vi kan hjälpa de människor som finns i vår närhet! Jag önskar att alla människor skulle ha goda, fina, stöttande medmänniskor i sin närhet.

    Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.

    Falu gruva

    Vi startade dagen med en rundtur i Falu gruva. Vi var rustade med grova skor och varma kläder för det är ganska kallt nere i gruvan. Vi fick också ikläda oss hjälm och regncap.

    På bilden nedan till höger ser vi olika kungligheters namnteckningar. När de besökt gruvan har de skrivit sin namnteckning och sen har den fyllts i med guld.

    Nu är vi uppe ur gruvan och ska vandra runt i området.

    Vi var på gruvmuseet och i gruvans konsthall. Därefter åt vi en god lunch på restaurangen. Det var en härlig miljö att vistas i. Vi gick till sist gruvpromenaden på ca 1,6 km runt området.

    Sen var det dags att styra kosan mot Småland efter en mycket innehållsrik semestervecka i Hälsingland och Dalarna.

    Carl Larsson-gården, Falun och Lugnet

    Idag lämnade vi Hälsingland och körde till Dalarna. När vi passerade Alfta stannade vi till vid hälsingegården Ol-Anders. Det var inte öppet men vi gick runt och insöp atmosfären.

    Vi körde sen genom Hälsingeskogen. Jag hade sms-kontakt med min bror Hans och när han och Anita fick veta att vi var på väg till Falun så bestämde de sig för att möta upp i Sundborn. Det är bara 14 mil från Västerås till Sundborn.

    Vi körde direkt till Carl Larsson-gården i Sundborn där vi hade bokat biljetter till en visning av Carl och Karins hem. Det blev en trevlig rundtur i trädgården och i huset. Roligt att se de platser där vissa tavlor är målade och att få lära sig mer om hur familjen Larsson levde.

    Nöjda och glada åkte vi vidare till Falun för att äta. Vi hittade en trevlig italiensk restaurang där vi inmundigade pasta. Mums!

    Vi åkte sen till Lugnet för att besöka den maffiga sportanläggningen. Vilket ställe! Jag är inte så intresserad av varken längdskidåkning eller backoppning men det visade sig att Hans och Anita är det. De blev eld och lågor när de fick se allt. Vi gick upp till toppen där skidmuseet finns. Det blev en helt underbar kväll där vi fick uppleva naturen mitt bland alla cyklande ungdomar som susade nedför berget och känna lite av spänningen som kan finnas när man sätter fart på skidor och susar iväg nedför backhoppningsrampen. Det är säkert helt underbart men känns lite farligt på samma gång.

    Väl tillbaka i Falun igen tog vi en fika intill Faluån. Det blev en toppenkväll.

      Järvsö i mitt hjärta

      Idag körde vi västerut mot Järvsö. Vi åkte först till Stenegård och Lill-Babs museum. Så mysigt att få se detta! Lill-Babs var en härlig personlighet.

      Så roligt att Lill-Babs blev utsedd till årets vänligaste svensk 1995. Vänlighet är bland det bästa jag vet. All heder åt Lill-Babs!

      Det är en fin miljö på Stenegård. Härligt att få sitta upp i en jättestol också. Frihet!

      Här ser vi utsikt mot Järvsöklacken som är ett berg och ett naturreservat. Det ligger på östra sidan av Ljusnan och når 390,3 meter över havet. Järvsöklacken ligger 5 km nordost om Järvsö. Vi var tyvärr inte uppe där men det får bli en annan gång. Det sägs vara en mycket vacker utsikt från toppen.

      Vi köpte nybakta bullar i bageriet på Stenegård och åkte ner till Ljusnan strax nedanför Järvsö kyrka. Där satte vi oss för att dricka vårt medhavda kaffe och inmundiga dessa bullar.

      Vi gick sen upp till kyrkan och såg Lill-Babs vackra gravplats på kyrkogården.

      Vi åt en underbar lunchbuffé på Hotell Järvsöbaden där vi skulle bo en natt. Sen blev det avkoppling vid poolen med bad, sol och tupplur vilket kändes skönt. Här på Järvsöbaden trivs jag mycket bra.

      Vandring på Hornslandet och bad i Hölick

      Kylle och Krister hämtade oss på morgonen och vi styrde kosan mot Hornslandet som är en stor halvö i Bottenhavet, ca 15 km öster om Hudiksvall. På vår väg dit stannade vi och köpte rökt lax och rökta räkor som vi skulle ha till lunchen.

      Dags för en utsökt lunch: Rökt lax, rökta räkor, potatissallad, tomat, gurka och grov baguette. Vad mer kan man önska? Livet är härligt.

      Så var det dags för bad och en stunds avkoppling på stranden. Kylle och jag badade men för min del blev det ett snabbt dopp. Jag tyckte det var för kallt att ligga i någon längre stund.

      För 10 år sen gifte sig Kylle och Krister i Hölicks kapell så den platsen ville vi naturligtvis besöka. Det är ett helt underbart kapell med en gudomlig utsikt.

      Att stå på en klippa och blicka ut över havet är underbart. Det ger en frihetskänsla. Jag vill leva mitt liv i frihet, utan rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Jag vill göra det som känns rätt för mig, leva och vara glad och vara till välsignelse och hjälp för andra människor.

      Det har varit så roligt att få umgås med Kylle och Krister. Kylle och jag har mycket gemensamt sen vi var barn. Vi har hunnit prata mycket dessa dagar men kan fortsätta hur länge som helst tror jag. Hoppas på att få träffa dem snart igen. Jag är så tacksam för dessa dagar i Hudiksvallstrakten. Imorgon drar vi vidare västerut.

      Hälsingegårdar

      Vi bor på Strandpiren som är en underbar plats. Här ser vi terassen där man kan sitta och äta när vädret tillåter. Vi har en fin vy in mot Hudiksvall.

      Vi började dagen med en promenad in till city för att besöka Hälsinglands Museum. Det fanns mycket fint att se och intressant information om Hälsingland.

      Sen gav vi oss iväg ut på en runda för att besöka några hälsingegårdar. Sju av hälsingegårdarna har blivit världsarvsgårdar. Nu har vi kommit till Gästgivars i Vallsta. Detta är en jättefin plats så här passade vi på att fika också.

      Färden gick sen vidare till Träslottet i Arbrå. På 1960-talet blev den vackra storbondegården Hans Anders känd som Träslottet genom konsumentjournalisten Willy Maria Lundberg som här förverkligade sin dröm om ett ”kvalitetshus” med fokus på bruksting.

      Vi åkte sen vidare till Jon-Lars och Pallars i Långhed. De båda gårdarna finns med på Unescos världsarvslista men tyvärr var de stängda. Jon-Lars är den största hälsingegården.

      Vill du läsa mer om Hälsingegårdar eller få inspiration inför en resa så klicka här: https://halsingland.se/halsingegardar/

      Väl tillbaka i Hudiksvall bestämde vi oss för att äta middag hemma på Strandpiren. Restaurangen finns med i White Guide och prisas som en av Hälsinglands bästa restauranger. Vi åt Ryggbiff med parmesanpotatis, sauce bearnaise och vitlöksstekta bönor. Till dessert åt jag Friterad ostkaka från Forsa med jordgubbar och vispad grädde. Min man, som är jägare, uppskattade verkligen ryggbiffen. Han var imponerad av hur mör den var och gav den högsta betyg. Tidigare i veckan åt vi ostkaka från Forsa med saftsås. Jag ville verkligen testa denna specialitet igen men jag tycker att den naturella som jag åt i måndags var godare än den friterade.

      Dellenriket och Ofärne

      Idag har vi haft en helt underbar dag i härliga Hälsingland. Vi började dagen med ett besök i den gamla hälsingegården Ystegårn.

      Här mötte Kylle och Krister upp och vi fortsatte vår färd runt Dellensjöarna. Första anhalt var Avholmsberget där vi tog en fika.

      Färden gick vidare till Moviken för att se utställningen Konst i hamn. Detta gillade jag verkligen. Vi möttes av olika konstverk på plats mitt ute i naturen. Kylle och jag försökte efterlikna skulpturen som heter Våga. Så härligt att bara stå där vid vattnet och njuta av livet. Våga njuta av livet och våga vara en fri människa!

      De fyra elementen ser vi här.

      Här ser vi konstverket Ingen återvändo. Vi lämnar det gamla och går in i framtiden. När vi passerat dörren står det NO RETURN på andra sidan. Ja, så är det i livet. Vi lämnar det gamla och går in i det nya. Ingen idé att älta det gamla utan låta nya friska vindar blåsa in i våra liv och själar.

      Skulpturen i mitten kallas A moment of reflection. Till höger ser vi Kylle vid Skogsrået.

      Här ser vi konstverken Distans som passar fint i rådande coronatid.

      Vi började bli hungriga och åkte tillbaka till Ystegårn och åt deras specialitet, Raggmunk med fläsk. Kylle påstår att fläsket kommer från glada grisar som rör sig fritt på ängarna vid Ystegårn. Det smakade utsökt.

      Sen åkte vi hem till Kylle och Krister som bor i Ofärne, inte alls långt från Ystegårn. Så roligt att få se deras mysiga stuga som ligger väldigt vackert!

      Efter en stunds vila gick vi en liten vandring. Vi gick en sträcka på Sjuvallsleden.

      Så underbart att få uppleva detta tillsammans med Kylle och Krister. När vi kom hem till stugan blev det rabarberpaj med vaniljsås, glass och kaffe. Mums!

      Hälsingland nästa

      Idag styrde vi kosan till Hälsingland. Min kusin Kyllike bor utanför Hudiksvall tillsammans med sin make Krister. I början av juni delade Kylle en artikel, på Facebook, där det stod att Hälsingland är ett av Sveriges vackraste landskap. Vi blev inspirerade av detta eftersom vi båda gillar naturupplevelser så vi bestämde oss för att åka dit. Bonus blir att vi får träffa Kylle och Krister vilket ska bli så roligt.

      Ja, vem vill inte åka till Glada Hudik! Detta ska bli så roligt.

      Vi hade med kaffe, mackor och kakor som vi åt under färden. Vi åt middag i Tönnebro strax innan Söderhamn. Bilden ovan är från restaurangen i Söderhamn. Det var ett vackert ställe.

      Väl framme i Glada Hudik checkade vi in på Hotell Statt där vi ska bo en natt. Efter en stunds vila var det dags att ge oss ut på nya äventyr. Kylle och Krister hämtade oss kl 17.45 utanför hotellet. Det blev ett kärt möte. Kylle träffade vi senast sommaren 2016 då vår moster och morbror, Barbro och Kalle från Ingelsryd, firade guldbröllop. Krister träffade vi senast på vårt bröllop i januari 2013.

      Vi åkte till Jennys i Silja. Det var countrykväll med Jerry Lee Carlsson. Härlig miljö och glad musik.

      Vi köpte ostkaka med saftsås. Ostkakan här i Hälsingland är inte som den småländska. Den känns mer som halloumi i konsistensen. Det var jättegott och lite segt.

      Säkraste vägen till lycka

      Detta budskap finns idag, den 12 juli, i kalendern Tankar om Livet.

      Att sätta andras behov framför sina egna är den kortaste och säkraste vägen till lycka.

      Det ligger mycket i detta. När man visar omsorg om andra och ger av sin tid och kärlek till den som behöver det upplever man oftast meningsfullhet och lycka.

      Det kan dock vara svårt om man inte får någon tacksamhet och glädje tillbaka. Får man lite positiv respons tillbaka så mår man bra. Får man inte det kan det ibland vara svårare. Om man ger av sig själv och sin tid men bara får otacksamhet och tjurighet tillbaka kan det nog vara klokt att dra sig lite tillbaka. Då gäller det att prioritera så man inte helt utarmar sig själv. Balans behövs.

      Filmkväll hos Monica

      Ikväll har jag varit hos min goda vän Monica på filmkväll. Först blev jag bjuden på skink- och ostpaj m. m. Sen blev det efterrätt och snacks. Vi såg filmen Courageous Love. Den var jättebra. Den handlade om en kille som stod upp för sanningen vilket ledde till något riktigt bra. Härligt! Texten om filmen lyder: I den här filmen får vi följa Alex Shelby när han hittar kärleken samtidigt som han är med om olika intriger när han försöker rädda familjeföretaget som han nyligen har ärvt. När han jobbar under täckmantel på dotterföretaget i New York City, blir han kär i en anställd som heter Michelle. Alex måste fatta ett det svåra beslutet ifall han vill rädda sitt företag från en hotande konkurs eller om han vill följa sitt hjärta.

      Denna film finns på https://newfaithnetwork.com/ där man kan njuta av filmer med kristna värderingar.

      Lunch med Helen och Monica idag

      Vi hade bokat in en lunch tillsammans på Rosegarden kl 12.30. Äntligen tog jag fram elcykeln igen. Jag har inte använt den så ofta som jag hade tänkt men idag var det dags. Vädret var fint och jag hade gott om tid. Det är 9 km in till Öster City men det känns inte så långt med elcykeln. Oh, vad jag njuter av att cykla!

      Lunchen var en höjdare, både maten och sällskapet. Att få sitta och äta asiatisk buffé hur länge man vill och därefter inmundiga kaffe och efterrätt är helt underbart. Monica och jag har semester och Helen startade sin semester idag kl 12.00 så det var ett perfekt tillfälle att träffas.

      Helen var tvungen att åka ca. 14.30 men Monica och jag satt kvar och pratade. Strax efter kl. 15 blev vi utkörda eftersom de stängde men då satte vi oss utanför i sofforna och pratade. Oh, vad det är härligt med semester!

      Jag lärde känna Helen och Monica när jag bodde i Uppsala under åren 1999-2005. Monica träffade jag första gången sommaren 2000 när vi hjälpte en gemensam kompis att flytta till Stockholm. Jag åkte då med Monica och sen lärde jag känner henne mer och mer. Helen tror jag att jag träffade någon gång under våren 2000 och vi har också hittat på en massa roligt tillsammans.

      Jag har verkligen en massa roliga minnen med dessa vänner. Vi har ordnat fester tillsammans, firat födelsedagar, haft julgodistillverkning, varit på utflykter m.m. Nu bor vi alla tre i Jönköping och vänskapen fortsätter. Det är en gåva.

      Meningsfulla relationer skapar ett lyckligt människoliv

      Jag har precis lyssnat till Björn Natthiko Lindeblads sommarprat och även avsnittet där han medverkar i Framgångspodden. Det var intressant att lyssna till hans livsberättelse. Jag håller med honom i mycket. Han säger bl.a. att meningsfulla relationer skapar ett lyckligt människoliv. Visst är det så! Vad vore jag utan alla mina vänner? En del har jag djup vänskap med och andra är mer ytliga bekantskaper men de är ändå viktiga och värdefulla för mig.

      Det har forskats i vad som ger glädje och meningsfullhet och man har kommit fram till att det är meningsfulla relationer som gör oss lyckliga. Att t.ex. tjäna mer än 30 000-35 000 kr per månad ger inte mer lycka.

      När jag var yngre ville jag gärna få barn vilket jag tror är en dröm många har. Det blev inte så. Någon gång i början av 2000-talet såg jag ett dansk forskningsprogram som handlade om vad som gör oss lyckliga. De hade kommit fram till att om man har barn eller inte, inte spelar någon roll för hur lycklig man är för glädjen och oron/sorgen tar ut varandra. För mig kändes det faktiskt riktigt skönt att höra. Det är ju inte allom givet att få barn.

      Att odla sina relationer är viktigt. Det man är rädd om måste man vårda annars dör det ut. Det finns många sätt att ge näring till en relation: ringa ett telefonsamtal, skriva ett vykort, skicka ett sms, skicka ett mail, bjuda hem på fika eller middag, ta initiativ till en promenad eller utflykt, göra något roligt tillsammans, prata och dela livet med varandra.

      Björn Natthiko Lindeblad menar att det är viktigt att vara noggrann med vilka man umgås med. Jag har en tavla uppsatt här hemma och jag vet den kan väcka olika reaktioner. Texten på tavlan lyder: Life is too short to spend time with people who suck the happiness out of you. På svenska blir det: Livet är för kort för att spendera tid med människor som suger lyckan ur dig.

      Ska vi då inte hjälpa och stötta dem som känns lite besvärliga? Det beror på vad man menar med besvärlig. De människor som verkligen behöver vår hjälp ska vi stötta så mycket vi kan. Det kanske kan kännas påfrestande ibland men det är självklart att hjälpa dem som behöver extra omsorg. Jag upplever inte att det är dessa människor som suger lyckan ur mig. Det är helt andra saker som suger musten/energin/lyckan ur mig. Var och en får tänka till vad/vem som stjäl för mycket energi och ha en balans i umgänget med dessa energitjuvar. Det är inte fel att också vara rädd om sig själv.

      Det finns dock positiva effekter av att umgås med människor som suger lyckan ur mig. Jag lär mig hur jag inte vill vara, kort sagt hur jag själv inte vill bete mig mot andra människor. Livet är en utveckling och vi har något att lära av varje möte.

      Den allra viktigaste av mina relationer är relationen med Jesus. Tron på och relationen med Gud/Jesus/Den Helige Ande är min livsnerv. Där hämtar jag alltid inspiration, kraft, glädje, ro och frid. Jag citerar ett par verser från Bibeln. Filipperbrevet 4: 6-7 Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

      Jesus kan jag prata med om allt, dela glädje och sorg. Har jag bekymmer kan jag ösa ur mig min frustration till honom, överlämna problemet och hoppas på Guds bästa lösning. Han vet bättre än jag.

      Jag vill avsluta med att säga: TACK alla mina vänner för att ni är med och skapar mitt lyckliga människoliv!

      Runt ett köksbord

      Ett köksbord betyder mycket. Där får vi näring till både kropp och själ. Tänk vad måltider och fikastunder är viktiga och värdefulla! Runt ett köksbord avhandlas livets glädjeämnen och sorger, allt från allvarliga världsproblem till positivt skvaller. Just precis, skvaller kan vara positivt. När man frågar hur någon har det och vill veta för att man är omsorgsfull om den personen – det är positivt skvaller och det är bra för oss. Negativt skvaller är något helt annat. Det betyder inte att vi visar omsorg om någon.

      Jag älskar köksbordet och trivs vid det. Här ser vi två bilder från mammas kök. Vid just detta köksbord har jag suttit många år.

      Vårt köksbord hemma i Hovslätt får fungera både som köksbord och ”finbord”.

      Jag har hört att när människor äter tillsammans befrämjas gemenskapen. Jag tror det stämmer. Visst är det väl härligt att få äta tillsammans med andra? Jag har också läst att man tillgodogör sig näringen i maten bättre när man njuter av den. Jag vet inte om det är vetenskapligt belagt men jag har i alla fall skrivit det i början av en av mina receptböcker…så det borde väl vara sant?!

      Vid köksbordet passar det inte att ha mobilen till hands. Det är bättre att i lugn och ro äta och samtala med dem som sitter runt bordet istället för att smsa med alla andra som inte är på plats. Att vara närvarande i nuet helt enkelt, det är viktigt. Gemensamma måltider blir mer och mer en bristvara i vår stressade värld. Det kan vara så att var och en värmer sin egen mat när man kommer hem innan man ger sig iväg på olika aktiviteter.

      Att i lugn och ro under måltiden få samtala om dagen, livet och allt mellan himmel och jord gör att vi får nya perspektiv. För små barn är måltiden viktig. Då lär de sig många nya ord.

      Jag gillar de gemensamma måltiderna för de innefattar så mycket, inte bara maten utan också det förhoppningsvis goda samtalet.