Idag har vi haft en ljuvlig dag. Vi var bjudna till min goa fina svärmor Gunvor i Horda. Hon är en väldigt snäll och godhjärtad människa och hade i vanlig ordning lagat jättegod mat och smaskig efterrätt.
Vi åt och njöt där vi satt i hennes härliga oas där hon odlar olika blomster. Jag gick runt och botaniserade lite i trädgården och hittade bl a akvileja el akleja. Dessa namn är försvenskningar av det vetenskapliga namnet för släktet, Aquilegia.
Maken fixade med gräsklipparen och Vilma och Albin njöt i solskenet. Det har varit en helt underbar sommardag.
Syrenerna är på väg att slå ut och penséerna är som små konstverk var och en. Nu får vi njuta av allt vackert.
Jag vill ha sommarblommor på Tallkullen mittemot huset. Det är kommunens mark men vi försöker göra det lite fint även där mittemot våra hus eftersom det betyder så mycket med en vacker miljö. Jag bredde ut en säck med planteringsjord för att boosta miljön för fröna och sådde två olika sorters ängsblommor samt vallmo. Det ska bli spännande att se om de gror och blir till vackra blommor. Flera familjer runt kullen spred ut vallmofrön förra året och det var så vackert när de stod i blom.
Så har jag också planterat krasse för första gång. Jag minns att mamma odlade det när jag var liten och själv har jag blivit så förtjust i denna vackra blomma efter att jag besökt Monets trädgård. Claude Monet var en fransk impressionistisk konstnär. Han skaffade sig ett hus i Giverny, en liten ort belägen 75 km nordväst om Paris, i Normandie i Frankrike. Där skapade han en ljuvlig trädgård där han också målade många av sina kända konstverk. Det är alltså där jag har blivit förälskad i krasse. Nu ska jag själv få Monet-inspiration i min egen trädgård. Så underbart!
Fröna var jättestora och jag ville plantera alla. Det blev ett antal krukor. Jag petade också ner några frön i jorden längs med spaljén i mitt blomland. Där finns lavendel, klematis och pion men än så länge har jag plats med krasse också. Det är så roligt att testa lite.
Jag planterade ut förra årets påskliljor i höstas och nu blommar de så vackert vid kanten av tomten ovanför stigen ner mot samhället. Här ska jag fortsätta plantera lökar varje år. Så bra att återigen kunna glädjas åt det man en gång haft inomhus.
Idag var det halv arbetsdag eftersom det är Kristi Himmelsfärd imorgon. Sommarvärmen kom på riktigt så jag passade på att sätta mig ute och äta lunch. Då infann sig en ljuvlig känsla av välbehag och harmoni. Arbetsdagen var avslutad, långhelgen väntade, jag satt i solklänning på balkongen och avnjöt kaffe och glass efter lunchen. Blommorna var utslagna och den ljumma vinden smekte min kind. Det kunde inte bli så mycket bättre. Jag hade tänkt fixa några saker under eftermiddagen men sköt på det. Jag ville bara sitta kvar med denna härliga känsla och fånga den underbara verkligheten några timmar. Jag njöt i fulla drag där jag slappnade av i solen.
Jag är så glad att jag har lyckats att odla saintpaulior. Jag har inte haft någon tur med dem tidigare i livet men sen jag började intressera mig lite mer för hur de ska skötas har det gått jättebra. Dessa har jag odlat själv från grunden med hjälp av tre blad i varje kruka. Det är viktigt att de får torka ut mellan vattningarna men när jag väl vattnar så blir det rejält.
Jag har flera på gång som jag planterade om för någon månad sen. Det ska bli spännande att se hur det går med alla mina saintpaulior. Jag ska nog köpa en ny med en annan färg också. Det är kul med mångfald.
I påskveckan planterade jag tulpanlökar och nu äntligen efter fyra veckor har de slagit ut på riktigt. Det har varit en kall vår men nu är det väl snart dags för lite mer värme. Jag tycker att papegojtulpaner är så vackra.
I fredags kväll var min goda vän Bodil här och jag fick denna ljuvliga vårbukett. Jag älskar blommor och njuter i fulla drag. Vitsipporna har jag plockat själv. Två dygn har nu gått och ikväll har jag snittat om blommorna i buketten och hällt i nytt vatten. Jag måste lägga in en bild till. Visst blir man glad? Jag har nog blivit en blomsterfantast. Det är så härligt.
Min goda vän Yvonne och jag träffades idag vid Rosenlunds rosarium för att gå en promenad. Vi gick först till Posses park/Posses herrgårdspark som ligger så vackert bakom Rosenlunds herrgård. Det är så fint att se planteringen med de blå färgerna och ha Vättern i bakgrunden. Njutbart.
Vi gick sen mot Rosenlunds bankar. Jag gillar att promenera här. De 13 år då jag bodde på Rosenlund gick jag ganska ofta här men nu är det ett par år sen sist. När det är klart väder ser man Visingsö och det gjorde vi idag men det syns inte så tydligt på bilden.
Väl tillbaka vid Posses park och Rosariet fascinerades vi av alla fina skillor. Små ting kan ge stor glädje.
Wikipedia skriver följande: Blåstjärnesläktet är ett släkte i familjen sparrisväxter. Släktet har omkring 80 arter och förekommer huvudsakligen i södra Europa, Mellanöstern och Afrika, men har naturaliserats på flera andra kontinenter. Ett flertal arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige.
Just nu är det vitsippetid och då vill jag njuta av vitsippor inomhus hela tiden. Det är verkligen vårlikt. Att få gå ut och plocka en bukett som sen står vacker många dagar är ett härligt nöje.
Jag köpte nejlikor för någon vecka sen. Förr tyckte jag att nejlikor hörde ihop med begravning men sen några år tillbaka har jag köpt nejlikor. De står ganska länge och är riktigt fina.
Min goda vän Bodil och jag styrde kosan mot Vandalorum i Värnamo för att se den ljuvliga utställningen med systrarna Jobs tyger och keramik m m. Här visas ca 275 verk av Lisbet och Gocken Jobs. Lisbet levde 1909-1961 och Gocken som egentligen hette Ingrid levde 1914-1995.
Lisbet och Gocken Jobs mönsterskatt har rötterna i Dalarnas hantverk och traditioner. Deras mamma, Elisabet Wisén-Jobs, växte upp i Alsjöholm utanför småländska Nybro (där jag har mitt ursprung). Systrarna Jobs morfars trädgård var vida omtalad för sina ovanliga blommor och fruktträd.
Vi möttes först av denna vackra syn, levande blommor placerade framför en blomstrande bonad.
Här fanns många vackra bonader att beskåda.
Här ser vi bl a en soffa med det populära mönstret Rabarber.
Bonaden nedan t v heter Eden.
Salen var fylld av underbara mönster där vi gick runt och njöt. Här ser vi blomsterkvinnan Bodil i full fart med att fotografera. Mönstret heter Rabarber.
Nedan ser vi mönstren Trollslända och Granatäpple.
Nedan ser vi mönstren Stugrabatt på grå botten och Stugrabatt på röd botten.
Nedan ser vi Aurora på blå botten och Aurora på turkos botten.
Nedan ser vi det underbara mönstret Sommar på röd botten.
Själv passade jag på att posera bland de välklädda dockorna.
Vi kom in i ett rum där man utgått från Gocken Jobs mönster Rabarber från 1968. Här har man genom tapet och linnetyg skapat en trädgård. Här fanns två hammockar och ett bord i mitten. Allt hade rabarber-mönster. Här spenderade vi en stund och det var verkligen jättehärligt.
Sen var vi bjudna till Bengt och Berit, Bodils bror och svägerska, som bor i Värnamo. Vi blev bjudna på en jättegod laxlunch och fick sen en smaskig efterrätt med Bengts hemgjorda vaniljglass, Berits goda bakverk och en fräsch fruktsallad samt kaffe. Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag tillsammans med mycket prat. Jag tyckte det var roligt att få lära känna dem lite mer eftersom Bodil och jag är så nära vänner. Jag har bara träffat dem en gång tidigare och det var på Bodils 50-årskalas. Hoppas vi ses fler gånger.
Det stod en blombukett och väntade på mig utanför dörren när jag kom hem. Jag började fundera på vem som kunde ha skickat blommor till mig. Tanken slog mig efter en stund att det nog var min arbetsgivare som ville skicka blommor efter att jag tog hem priset som Årets slitvarg 2020 och visst var det så.
Oh, vilken ljuvlig bukett! Så glad jag blir! Inte nog med det. Det kommer också ett diplom, en staty och 5000 kr på lönen. Det var riktigt uppmuntrande.
Just nu har jag flera buketter tulpaner hemma. Olika vänner som hälsat på har haft med sig vackra buketter. Jag ser blommor överallt. Det är så härligt.
Denna ljuvliga bukett fick jag av min vän Kicki som var här i lördags.
Dessa härliga papegojtulpaner fick jag av min vän Susanna som också var här i lördags. Vi gick en härlig promenad och sen bjöd jag på lunch.
Denna fina bukett fick jag av min vän Helena som var här i fredags kväll.
Jag blev så inspirerad av alla vackra tulpaner att jag satte mig för att spela och sjunga sången Tulpaner från Amsterdam. Här kommer ett smakprov.
Det blev en vacker men sorglig dag då vi haft begravning för vår kära mamma. Jag är tacksam över alla fina, roliga och glada minnen som berättades och alla härliga hälsningar från släkt och vänner som skänkt pengar till Erikshjälpen och även skickat blommor. Det värmer verkligen hjärtat. ”Att dö är seger inte nederlag. Det lyser över bergen, natt har blivit dag. Sörj inte den som äntligen är fri. Och frukta ingenting ty Gud är liv”. Bo Setterlind
Begravningsgudstjänsten hölls i Alsterbro Filadelfiakyrka där mamma varit medlem sedan unga år. Där döptes hon och där vigdes hon och pappa 1956. När mamma fyllde 80 år hade vi en stor fest i församlingsvåningen. Alsterbro Filadelfiaförsamling har haft en särskild plats i mammas hjärta. Det kändes fint att få vara där idag.
Vi fick bara vara 20 personer exklusive ljudskötare, pianist, sångare, officiant och representant från begravningsbyrån. Det blev en fin stund. Per-Erik Bernspång som var officiant talade så fint. Han spelade även två trumpetsolon. I början av gudstjänsten spelade han Jag har hört om en stad ovan molnen och precis innan bilen körde iväg med kistan och vi alla stod ute spelade han Härlig är jorden.
Mammas kusin Myrthel och pianist Karin sjöng tillsammans Guds vita änglar. På nyårsafton skickade Myrthel mig en film där hon sjöng och spelade den sången och det var så vackert. Jag spelade den för mamma flera gånger under hennes sista dagar. Jag spelade och grät, spelade och grät. Mamma hade alltid önskat den sången när Ukulelegruppen Glada Toner träffades. Det kändes så fint att få ha den med på begravningen.
Vi sjöng två unisona sånger: Det finns djup i Herrens godhet och Pärleporten. Jag älskar strofen som avslutar varje vers: Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. Vilket hopp! Det var barnbarnen som önskat Pärleporten och vers nr 4 är underbar. När en gång i livets morgon till den gyllne port jag når, då för Jesus stora kärlek och för mig den öppen står. Per-Erik skrev i ett mail följande kommentar: Det är fantastiskt att livets morgon kan börja för en dam som fyllt 90 år här på jorden och på Ulla-Britt stämmer det.
Efter begravningsgudstjänsten hade vi minnesstund i Villa Fröjdekulla i Alsterbro. Det blev en fin stund där vi berättade härliga minnen och sjöng glada sånger. Vi sjöng sånger som mamma hade älskat att sjunga med i. Vi började med Jag blir så glad när jag ser dig. Min bror tyckte först att den kanske inte passade på en begravningsdag men mamma blev glad av att träffa människor och hon ville ge Guds frid till alla så vi stämde in och sjöng den och det var härligt, tycker jag.
Jag hade gjort ett sångblad där jag även lagt in olika citat från mamma. Hon har många lappar liggande och jag ska gå igenom dem alla. Jag tycker det är så härliga och stärkande ord. Det kändes så bra att få ha med några av hennes egna tankar i sångbladet. Jag lade också in något av hennes urklipp. Texten som står under TILL EFTERTANKE tycker jag är kanonbra.
Lägg märke till vad hon skrev söndagen den 18 november 2007: Om jag vaknar i morgon, då är Gud hos mej. Gud är med mej. Om jag inte vaknar i morgon då är jag hos Gud, då är jag med honom. U-B D
Efter minnesstunden hämtade vi blommorna i Filadelfia och körde till graven på Kristvalla kyrkogård. Det var min bror Hans med familj och min man Hans, hans dotter Vilma och jag. Det kändes fint att få lägga blommorna på graven. Mamma ska kremeras så urnsättningen blir senare.
Ikväll när jag kom hem, efter att ha varit borta några dagar, upptäckte jag att mina tre amaryllisar har börjat slå ut. Detta är ju helt underbart. De är så vackra.
Jag tog bort mina penséer från framsidan av huset för en tid sen men jag hade inte tid att slänga dem då så de har stått på en avskild plats. Även om de börjar bli lite skraltiga så blommar en del fortfarande. De är otroligt vackra. Jag plockade en bukett och ställde i en vas. Visst blir man glad?
I våras/somras köpte jag två rosväxter i kruka som jag hade inne. De blommade jättelänge och var helt underbara. Blommorna trillade inte bort och jag lät dem sitta kvar. Till sist tog jag bort blommorna och torkade dem. De ligger nu så vackert i en kristallskål.
Jag läste då att man kan plantera ut dessa växter och få de små raringarna att blomma om. Jag åkte och köpte en ny stor kruka och rosjord. De har sen blommat nästan hela tiden och nu är de verkligen fina. Jag är så glad över dessa rosor och kommer att plantera fler. Det är enkelt att ha rosor i kruka och de kan stå kvar i krukan över vintern utomhus.
Jag har riktigt frossat i rosor och dahlior ikväll när jag besökte Rosenlunds Rosarium. Jag åkte dit för att njuta, rensa hjärnan och vandra runt med mina egna tankar. Jag hade först tänkt ta med picknick och hade också tankar på att sätta mig i rosariet och blogga men vädret tillät inte detta. Jag hade t.o.m. badkassen med mig i bilen ifall det skulle bli tid på Vätterstranden för avkoppling och ett litet dopp. Istället fick jag ta på mig allt jag hade med mig så det blev fem lager på överkroppen, allt för att hålla värmen. Det hade varit skönt med handskar också. Vädret växlar verkligen. Igår kväll gick jag i kortärmat hela kvällen i lingonskogen.
Så fort jag kom in i den ljuvliga parken ringde en mycket god vän och berättade att hennes mamma fått lämna jordelivet tidigt idag på morgonen för att flytta till en bättre värld. Vi pratade en stund, många minnen och många tankar blev det. Livet är en skör tråd som vi balanserar på dag efter dag för att en vacker dag lämna och ”kila vidare” som vissa säger. Själv tror jag på att himlen väntar. Jag tror inte vi ligger och sover i väntan på något annat. Jag tror vi får träffa våra nära och kära som gått före. Döden blir troligen en mycket positiv och härlig överraskning men ändå vill vi ju inte dö – vi vill leva här på jorden. En dag ska vi dö men alla andra dagar ska vi leva. Citat av PO Enqvist. Ja, det gäller att vi tar vara på de dagar som är livet.
Att vandra runt i Rosenlunds Rosarium med dess fantastiska växter är lika härligt varje gång. När jag går där lever jag. Parken har fantastiska dahlior. Jag har alltid älskat dem och har blivit inspirerad att odla själv här hemma. I våras satte jag lökar men mina är så tråkiga och fula. Jag hade förväntat mig att få lika fina dahlior som i rosariet men så blev det inte. Antagligen har jag gett dem för lite kärlek och gödning samt att de kanske stått för tätt. Om jag ska odla dahlior igen måste jag läsa på bättre. Tur att jag kan njuta i rosariet av dessa helt fantastiska blommor.
Det fanns en annan kvinna i parken som precis som jag gick runt och fotograferade. När jag stod och beundrade de praktfulla dahliorna var hon också där. Vi började prata och det blev ett jättefint möte. Det visade sig att vi båda arbetat som språklärare och hade en hel del gemensamt. Jönköping är hennes barndomsstad men hon är bara här hemma och hälsar på några dagar. Hon berättade varför denna vackra växt kallas just Dahlia. Den är uppkallad efter en av Carl von Linnés lärjungar, den svenske botanisten och läkaren Andreas Dahl. Dahlian upptäcktes i Mexico i slutet av 1500-talet och fick år 1791 sitt latinska namn Dahlia pinnata. Vill du fördjupa dig i Dahlians historia så hittar du info här: https://www.svenskdahlia.se/?page_id=268
Lena och jag bytte telefonnummer. Det blev ett så trevligt möte att vi kanske ses igen. Jag tänker på den tredje versen i dikten Människors möte av Hjalmar Gullberg. Den lyder så här:
Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så.
Ja, det var ett fint och märkligt möte mitt ibland alla dahliorna.
Rosariet är väl kanske mest känt för sina underbara rosor och rosor finns det gott om. Nu vill jag frossa bland rosor.
Även himlen var vacker ikväll.
Jag avslutar med denna dahlia-bild för jag älskar dahlior. Jag blir glad av blommor. Blommor sprider glädje där de finns. Så är det också med oss människor. Vi kan blomma och sprida glädje där vi är planterade.
Nu har jag bytt ut trädgårdsnejlikan i vårplanteringen mot en ljung och vips blev det en fin höstplantering tillsammans med den underbara silvernjurvindan.
Jag gläder jag mig åt att mina penséer blommar så rikt igen. Jag gillar den ljuvliga färgprakten. Jag planterade dem i våras och de har blommat rätt så bra under sommaren tills en dag då nästan alla blommar var som bortblåsta. Jag funderade på vad som hänt. Jag började då pyssla om dem lite extra. Jag gav gödning och ”knipsade” av en del stjälkar. Efter ett tag började de repa sig och nu blommar de så vackert igen och gör mig glad.
Min goda vän och f. d. arbetskamrat Sofia, från JKPG News-tiden, och jag hade bestämt träff för picknick i rosariet efter jobbet idag. Vilket ställe alltså! Hur många gånger jag än har varit där så får jag aldrig nog. Ikväll hade jag verkligen velat stanna tiden. Det var massor av växter som stod i blom: rosor, pioner, ridarsporre, klematis m. m. Det var ljuvligt att strosa runt där och bara känna alla dofter.
Sofia och jag har inte setts på ett par år så vi hade mycket att prata om. Det var allt mellan himmel och jord som ventilerades. Jag kände mig glad och styrkt när vi skildes åt. Jag fick med mig mycket matnyttigt på min fortsatta livsresa.
Alla bär vi tidvis på bördor och har problem av olika slag men med Guds hjälp blir det lättare att ta sig igenom diverse passager. Genom svårigheter blir man starkare och mera tacksam. Livets motgångar gör oss ödmjuka och lär oss att vi inte kan ta allting för givet. Livet är en gåva som vi får ta vara på, göra det bästa av och njuta så mycket vi bara kan av just nu…och det var precis vad jag gjorde ikväll.
Jag stannade kvar länge i rosariet och strosade runt, fotograferade och luktade på blommorna. Jag hade velat stanna tiden men insåg att jag inte kunde göra det så det var bara att passa på att njuta så mycket som möjligt i nuet. Jag satte mig på en bänk och insöp allt vackert både via öga och näsa. Det fanns människor lite här och där som verkade uppskatta kvällen lika mycket som jag.
Jag rekommenderar verkligen ett besök i Rosenlunds Rosarium och har du varit där en gång så kommer du säkerligen att vända åter.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 