Oh, vilken rolig kväll det blev! Under åren 1984-87 var jag ibland i Stockholm och hälsade på min god vän Kerstin som hade en vän som hette Lise-Lotte. Jag lärde känna även henne. De bodde då i Kungsängen. Hon har funnits i min adressbok och jag tror vi skickade julkort några år men sen har vi inte haft någon kontakt. För några år sen när jag var på en konsert så fanns Lise-Lotte där. Det var så trevligt att träffa henne och få en kort pratstund. Vi tog då varandras telefonnummer och har också börjat följa varandra på Instagram. Vi bestämde att vi skulle träffas men det har inte blivit av.
I onsdags eftermiddag skulle jag till Värnamo på kundbesök och tyckte det skulle passa med en fikastund efter jobbet så jag smsade Lise-Lotte och frågade om vi skulle träffas. Sagt och gjort, vi möttes på Espresso House kl 16.30 och fick en mycket trevlig stund tillsammans. När man inte setts på många år vet man inte riktigt hur det ska bli men vi hade hur mycket som helst att prata om och roligt var det. När man sätter sig ner och pratar så ploppar det upp en hel del roliga och lite galna minnen. Det är väldigt uppiggande.
Jag är så innerligt glad och tacksam för alla vänner jag har, både nya och gamla. De betyder otroligt mycket för mig. Vissa vänner har jag haft sen jag var liten men andra vänner har funnits där en tid av mitt liv men omständigheter har gjort att vi tappat kontakten. Att då få återuppta kontakten och bara mötas över en fika är väldigt roligt. Sociala medier har gjort det lätt för oss att hitta gamla vänner. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Man bara träffas och får ett livgivande möte…och livgivande det var just vad det var att träffa Lise-Lotte. Hon är en glad och trevlig människa. Jag kände mig så glad och upplyft när jag susade hem från Värnamo.
Vi passade förstås på att ta några roliga foton för att kunna minnas detta trevliga möte.
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 