Kategori: Okategoriserade

Gud ser det vi inte ser

Ibland låter Gud oss vänta för att han kan se saker som vi inte ser. Denna text är så sann. Vi kan önska oss en massa olika saker men frågan är vad som är gott för oss just nu. Gud ser framtiden och har hela ditt liv i sin hand. Vila i din väntan och lita på att allt kommer i rätt tid.

Psalm 205 i Svenska Psalmboken handlar om detta. Läs texten och ta den till dig. Den inger förtröstan och frid.

Vila i din väntan. Stilla mötet sker.
All din stora längtan Herren hör och ser.
Våga vänta tryggt, snart har dagen grytt.
Våren visar vägen, Gud gör allting nytt.
Genom din ångest, när allt är svårt,
delar Gud din smärta och all din gråt.

Vila i din väntan. Stilla mötet sker. 
All din stora längtan Herren hör och ser.
Livet skiftar fort, kvävs av dödens hot.
Herren skingrar rädslan; kornets hopp är stort.
Framtiden väntar, vila i tro
kornet som nu slumrar snart börjar gro.

Gud välsigne Dig min vän!

Bemötandekoden blev sommarklapp till maken och mig

Konsten att förstå sig på människor och få ett bättre (arbets)liv – Denna mening fastnade jag för och beställde boken till både maken och mig. Författare är Lena Skogholm. Baksidestexten börjar så här: Har du träffat en negativ person som dränerat dig på energi? Funderat på varför det negativa tar så stort utrymme och hur du kan göra för att inte dras med eller dras ned? Har du varit med om missförstånd och undrat vad som hänt? Eller hört folk säga: ”Vi måste ju kunna prata som vuxna människor om det här?” Har du undrat över hur man möter personer med mycket upprörda känslor på ett bra sätt? Kanske reflekterat över hur vi människor fungerar egentligen och funderat på vad man kan göra för att utveckla bra relationer och slippa relationer och mänskliga möten som tar massa energi?

Detta låter intressant och jag har nu överlämnat klappen. Tanken är att vi ska läsa ett kapitel i taget och sen diskutera. Relationer och utveckling är ett spännande och högaktuellt ämne.

Jag lär återkomma när vi gjort vissa insikter som jag vill dela med mig av.

Selfie i Slättingebygd – min barndoms by

På min väg från Nybro hem till Jönköping åkte jag över Äskebäck – Alsterbro för att hämta mina betongkrukor hos Gunilla och då passerade jag Slättingebygd – min barndoms by. Solen sken och det var så vackert. Jag var bara tvungen att stanna till och andas några minuter och ta en selfie vid Slättingebygd-skylten.

Jag bodde där från min födelse 1963 till jag tog studenten 1982. Efter en period på andra orter flyttade jag hem till byn igen och bodde där från 1989 till 1999. Totalt har jag bott i Slättingebygd 29 år och även vistats mycket hos mamma och pappa vid semestrar, jul osv när jag bott på andra platser.

Jag har en del gamla vänner kvar i byn så jag återkommer framöver och berättar mer när jag gör besök där. Det är flera som jag vill hälsa på och det lär dyka upp många fina minnen.

Besök i Orrefors Park – en temapark för glas och konst

Idag styrde vi (mamma, mammas grannar och jag) färden mot Orrefors för att äta sommarbuffé på Orrefors Hotell & Restaurang. Det bjöds både på thailändsk och svensk mat vilket var mycket gott.

Vi besökte sen Orrefors Park som är en jättefin park med glaskonst samt glashytta. Den invigdes för två år sen. Vi fick se några glasblåsare i full gång med sitt arbete. Här kan du läsa lite mer om parken och hyttan som är väl värda ett besök. http://www.orreforspark.se/ http://www.resmalsverige.se/destination/orrefors-park/

Vi körde runt lite i omgivningarna för att avsluta dagen med ett riktigt kafferep hemma hos Sibritt. Där dök även två andra väninnor upp, Kristin och Eivor. Det blev en riktigt trevlig dag i goda vänners lag.

Idag är det 21 år sen pappa flyttade till himlen

Jag kan inte fatta att pappa varit borta från oss så länge. Idag åkte mamma och jag till Kristvalla kyrkogård för att sätta en bukett rosor. I samma grav ligger även min storebror Tomas. Han var fem år äldre än mig och dog när han var 14 år. Jag längtar efter att få träffa både honom och pappa en dag. Egentligen har aldrig gravplatsen betytt så mycket för mig. Pappa och Tomas finns i mitt hjärta. Jag tyckte ändå att det var så vackert på kyrkogården och vid graven idag och jag sa till mamma att det hade känts fint att lägga ut en filt vid gravplatsen och ha en liten picknick. Mamma tyckte inte att idén var så god och vi gör ju inte så i Sverige. Vi hade ingen fika med oss heller men jag hade gärna gjort det. Pappa älskade kaffe och när någon sa att det var giftigt så kontrade han med att säga att det är ett så långtidsverkande gift att man måste leva i minst 130 år för att ta någon skada. Han dog ett par månader innan han skulle ha fyllt 79 år.

Vi var även vid mormor och morfars grav. Kändes så fint att få vara där också men minnena finns inte där. De finns i mitt hjärta och i mina album. Linnéa och Ragnar Andersson, Slättingebygd. Ser fram emot det glada återseendet en dag.

Mammas farmor och farfar fick också några rosor. Jag har aldrig träffat dem men kommer att få göra det en dag på andra sidan. Selma och Anders Karlsson, Slättingebygd. I denna grav finns också mammas farbror Harry som jag träffade många gånger. Han bodde också i Slättingebygd, min barndoms by.

Jesus sa: Jag är upp­ståndel­sen och li­vet. Den som tror på mig skall le­va om han än dör, och den som le­ver och tror på mig skall ald­rig någon­sin dö. Joh. 5:24

Idag har vi ”betongat” hos Gunilla

Idag var dagen kommen då jag skulle åka till min gamla goda ungdomsvän Gunilla för att göra saker i betong. Jag hade verkligen sett fram emot detta länge. Redan vid stora vägen möts man av denna ljuvliga docka som säger: – Välkommen till Äskebäck! Visst är hon vacker? Det är Gunilla som har gjort den.

Gunilla har betongat mycket men jag har aldrig gjort det. Det blev en toppendag och jag vill visa lite bilder och berätta om processen. Lilla fina labradorvalpen Disel var med oss men han tog sina tupplurar med jämna mellanrum.

Eftersom det dammar från betongen är det viktigt med munskydd. Handskar behövs också för betong är frätande. Vi hade dubbla handskar. Vi förberedde ”ställningar” där vi hängde plastkrukor som vi sen skulle hänga de betongindränkta frottéhanddukarna på. Vi klippte till lagom stora bitar av handdukar. Gunilla blandade finbetong med vatten så det blev lagom proportioner. Sen var det bara att blöta frottehandduken och försöka få betongmassan att tränga in. Det tog en liten stund. Sen hängde vi upp handduken över plastkrukan och justerade vecken så det såg snyggt ut.

Vi göt också några figurer i formar bl a en sko. Till någon kruka använde vi flytspackel som Gunilla hade hört mycket gott om men vi tror att krukorna där vi använde finbetong kommer att bli bättre. Vi får se hur slutresultatet blir. Nu ska allt torka under några dygn. Gunilla har förutom Disel två underbara hundar, Bamse och Blixten och lilla roliga katten Aslan. Det blev förstås lite bus och mys med dem. Jag bjöds på en god lunch och vi tog en härlig skogspromenad med hundarna. Oh, vad jag är glad över denna roliga dag. Det blir ett fint minne, ett smultron att trä på livsstrået.

    För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa

    Vi människor är unika och har olika önskemål och behov. Gud känner oss utan och innan och vet vad vi gillar och när vi trivs bäst. Det är så lätt att oroa sig för hur det ska bli längre fram men varför ska man oroa sig? Ingen kan räkna ut hur det kommer att bli, oftast blir det nog inte som man hade tänkt sig. Men vem vet, det kanske blir bättre?! I Romarbrevet 8:28 kan vi läsa: Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

    På fredag den 12 juli är det 21 år sen pappa dog. Pappas sjukdomstid var en mycket smärtsam tid, mest för honom men även för oss. Det är oerhört svårt att se en person, man tycker så mycket om, lida. Det var en jobbig tid för mamma och även ett antal år efter pappas bortgång el hemgång (ett bättre ord eftersom han flyttade hem till himlen). Hon bodde kvar i sitt hus ”hemma” i Slättingebygd. Hon trivdes bra där på landet med hus, trädgård och alla göromål. Där mådde hon bäst.

    Ändå är det nog så att allt har sin tid. Plötsligt en dag under våren 2012 kom mamma på att hon skulle sälja huset och ringde en mäklare direkt. Sagt och gjort, det blev snabba puckar. Huset skulle stylas inför fotografering och visning så det var bara att sätta igång att redan då rensa och packa. Efter ett år var huset sålt och ett par dagar senare fick mamma en lägenhet i Nybro City. Hon bodde där under ca 18 månader men trivdes inte riktigt bra. Det var modernt och fint men det var något som inte stämde. Vi lyckades då hitta en lägenhet i ett privat hyreshus med fyra lägenheter. Här fanns trädgård och källare, precis som ”hemma”. Vi packade igen och flyttlasset gick dessa 200 meter. Sen dess har mamma trivts fantastiskt bra.

    Jag är nu på plats hos mamma i denna härliga lägenhet. Tre av damerna som bor här i huset (inklusive mamma) är 85+. En annan kvinna är lite yngre. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka att mamma skulle kunna få det så här bra. Det passar henne som handen i handsken och hon säger ofta att det är Gud som hjälpt henne. Mamma är en mycket social person som älskar gemenskap med andra. Gud känner mamma och har gett henne det hon mår bra av. Damerna i huset är som systrar och har en helt ljuvlig gemenskap där de fikar tillsammans nästan varje dag, sitter ute i trädgården och njuter av livet, spelar boule, åker på utflykt m m. En annan person som föredrar lite mer integritet hade kanske inte gillat det alls men för mamma var detta helt rätt. Som sagt, för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

    Idag fixade jag en liten fest för Inga som fyllde år förra veckan. Jag kände att jag ville fira henne lite extra för hon är så snäll och betyder så mycket för mamma. Ja, det var väl ingen fest direkt men det var en god middag med efterrätt för oss fyra. Oj, vad vi hade roligt! Jag kände mig helt upplyft. Kan säga att det ibland inte är så stor skillnad på tonårstjejer och 85-åriga damer. Samma fniss, skratt, förtroliga samtal och tokroliga kommentarer. Jag mår så bra här ”hemma” och tackar Gud för den omsorg Han har om oss alla.

    • Härlig gemenskap
    • Goa glada grannen Inga

    God vän med förkärlek till luktärter på besök

    Har haft besök av min goda vän Yvonne. Det blev en toppenkväll med mycket prat. Det var ganska länge sen sist så vi hade mycket att ta igen. Själen mår så bra efter en helkväll med en god vän där man kan prata om allt. Till på köpet fick jag en liten bukett med luktärter från hennes balkong. De doftar ljuvligt.

    Väldoftande luktärter

    Vad världen behöver är kärlek och ännu mera kärlek

    Jag har en viss benägenhet att se hjärtan lite här och där. Jag samlar på dem. Häromdagen smsade en kompis mig och påminde mig om att det var länge sen hon fick något hjärta av mig. Ja, det var faktiskt sant. Jag hade nog inte noterat några hjärtan den senaste tiden…men så hände det. När en toarulle var helt slut på papper plattade jag till den och skulle lägga den i återvinningslådan för pappersförpackningar men vad fick jag då se? Jo, det hade blivit ett hjärta. Kärlek – love – l’amour! Varje gång jag ser ett hjärta tar jag det som en kärlekshälsning från himlen.

    När jag var liten fanns en plansch med orden jag skrivit i dagens rubrik: Vad världen behöver är kärlek och ännu mera kärlek. Det är så sant och gäller fortfarande. Ja, det är högaktuellt. I vårt individualiserade land Sverige behöver vi sannerligen tänka på varandra och ösa kärlek över våra medmänniskor. Det finns många i vårt land som lider av depression, utbrändhet osv. Ett litet ord av kärlek och uppmuntran kan göra bördan lättare att bära och på sikt hjälpa människor att må bättre igen.

    Att ge kärlek är det finaste som finns och kan göras på så många sätt. Ge ett leende och ett uppmuntrande ord till dem du möter. Baka en kaka eller bullar och ge till någon som inte har möjlighet att baka själv. Bjud hem någon på fika, lunch eller middag. Bjud ut någon på fika, lunch eller middag. Bjud med någon på en trevlig utflykt. Ring och fråga hur någon mår. När du har fest, bjud med någon som kanske inte blir bjuden så ofta men som säkert skulle uppskatta att få komma hem till dig i gemenskap med andra vänner. Plocka en bukett blommor och ge till någon eller köp en vacker växt och gläd någon. Skriv ett kort eller mail och berätta hur mycket du tycker om någon och vad den betyder för dig. Ja, listan kan göras lång och vi vet ju själva vad vi är bäst på att göra. Vi får var och en använda de gåvor vi fått för att ge kärlek och uppmuntran och sprida glädje omkring oss. Det du ger till andra kommer åter till dig själv. Så är livets lag. Det du sår får du skörda.

    Inte Provence men väl Råslätts Centrum

    Jag begav mig till Råslätts Centrum för att handla mat på Willys. Jag fascinerades av alla vackra lavendelblommor som fanns utanför centret. Jag stannade upp där några minuter för att lukta på blommorna och fotografera i olika vinklar. Så härligt!

    Jag tycker skylten har ett så bra budskap: Välkommen till Råslätt! Här trivs mångfalden, här bor Råslättsandan!

    Det finns hopp

    Idag styrde vi kosan mot Sävsjö där det just nu hålls en Det finns hopp-konferens. Du kan läsa mer om det här: https://www.detfinnshopp.org/ Ett stort tält är uppsatt vid Eksjöhovgård. Jag åkte tillsammans med mina vänner Helen och Magnus. Vi ville vara med hela dagen. Det hölls samlingar kl 12.00, 15.00 och 19.00. Talare idag var Hans Weichbrodt, Carl-Gustaf Severin och Sebastian Stakset. Tre personer i olika åldrar och med helt olika bakgrund men med mycket intressanta livsberättelser.

    På hemsidan kan man bl a läsa följande: Det finns hopp för dig. Ingenting är så trasigt att det inte går att laga. Det finns en framtid för dig. Det finns förlåtelse och frihet för dig! För du är så älskad och så oerhört värdefull! Varmt välkommen till ett tält fullt av kärlek! Detta var precis vad jag kände när jag satt i tältet. Det fanns så många engagerade människor som hjälpte till på olika sätt. Tänk så mycket kärlek och godhet det finns. De olika talarna berättar om Jesus och vad han gjort i deras liv. Jesus är kärleken personifierad och han vill hjälpa oss alla till ett liv i seger, utan droger och missbruk, utan ångest och fruktan. Han vill hjälpa oss till ett liv i total frihet.

    Har du tid imorgon söndag så finns det forfarande möjlighet att besöka tältet. Det är samlingar kl 15.00 och 19.00. Jag tror inte någon går oberörd från konferensen.

    Tillsammans med mina vänner Helen och Magnus

    Jag har i himlen en vän så god

    Jag tror inte mitt liv styrs av slumpen. Jag är helt övertygad om att det är Gud som ger mig tankar och leder mina steg. Jag är så tacksam för det. Igår kom jag att tänka på en gammal sång som vars början lyder så här: Jag har i himlen en vän så god, en vän så god, en vän så god. Jag tänkte lite på orden i sången och tog sen fram den på Youtube och lyssnade några gånger. Jag minns den från min barn- och ungdom. Jag vet inte vad det var som fick mig att börja tänka på denna sång men så var det.

    I eftermiddags när jag satt ute på balkongen och solade lyssnade jag först på en podd men tog sen fram TBN Nordics app och kollade igenom vad det fanns för program. Jag fastnade för Minns du sången och öppnade bara upp ett program som visade sig vara Säsong 3, avsnitt 6. Första sången var Gå framåt med sång och gissa vilken sång som kom sen? Just precis, Jag har i himlen en vän så god. När Gud påminner mig om något så vill han tydligen göra det tydligt. Jag vill dela den här ikväll med dig.

    Texten är skriven av Nils Frykman som var folkskollärare och senare predikant. Nils Frykman lär ha skrivit ca 700 sånger. Vill du veta mer om Nils Frykman kan du läsa här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Frykman

    Jag mår så bra av att sjunga många av dessa gamla sångskatter. För mig är de riktiga lovsånger som gör mig hjärteglad. Smaka på dessa ord: Han lyssnar alltid till hjärtats bön. För mig han seger i striden vann. I honom jag också segra kan. För mig skall fienden falla. På mina synder han gjorde slut. Den bördan slipper jag bära. Och nu jag sjunger så nöjd och glad, ty Gud berett mig en härlig stad, där jag får vila från striden. Där finns ej sorger, där finns ej nöd och ingen smärta och ingen död, blott liv och hälsa i överflöd och ingen ände på friden. Så härligt! I Segertoner har sången nr 567.

    På Youtube hittade jag en ung skönsjungande kille som sjunger just denna sång. Hans namn är Simon Ärlebrandt. Här kan du lyssna på hans härliga sång och längre ner ser du texten. Sjung med, vet ja’! https://www.youtube.com/watch?v=BpPAAi7q8N8

    1. 
    Jag har i himlen en vän så god, 
    en vän så god, en vän så god. 
    Han har mig löst med sitt eget blod 
    från satan, synden och världen. 
    Han lyssnar alltid till hjärtats bön, 
    han har mig lovat en krona skön, 
    den jag skall bära som nådelön 
    när jag en gång slutat färden. 

    2. 
    Jag ser i Ordet hans sköna bild, 
    hans sköna bild, hans sköna bild, 
    han är så tålig, han är så mild, 
    han är den bäste av alla. 
    Han är en hjälte som ingen ann’.
    För mig han seger i striden vann. 
    I honom jag också segra kan, 
    för mig skall fienden falla. 

    3. 
    Mitt skuldregister han plånat ut, 
    han plånat ut, han plånat ut.
    På mina synder han gjorde slut.
    Den bördan slipper jag bära. 
    Jag är i honom så ren för Gud, 
    ty han har klätt mig i helig skrud, 
    och därför höjer jag lovets ljud, 
    så gott jag kan till hans ära. 

    4. 
    Och nu jag sjunger så nöjd och glad, 
    så nöjd och glad, så nöjd och glad, 
    ty Gud berett mig en härlig stad, 
    där jag får vila från striden. 
    Där finns ej sorger, där finns ej nöd 
    och ingen smärta och ingen död, 
    blott liv och hälsa i överflöd 
    och ingen ände på friden. 

    5. 
    Där får jag möta min vän så god, 
    min vän så god, min vän så god, 
    som här lät offra sitt eget blod 
    till min och allas försoning. 
    Där brusar sången så hög och klar, 
    en glädjeström genom hjärtat far, 
    och evigt stannar den hos mig kvar
    i himlens härliga boning.

    Tack Gud för livgivande regn

    Idag är det grått och har regnat stora delar av dagen. Jag har nog aldrig tidigare varit så glad och tacksam för regn. Efter den senaste tidens varma och regnfattiga väder var detta välbehövligt. Vi har en relativt nysådd gräsmatta och maken har lagt på mer matjord och gödslat gräsmattan medan jag sköter bevattningen. Jag har gjort vad jag kunnat för att få gräset att växa genom att vattna med vattenspridare varje kväll. Jag tackar Gud för all hjälp jag just nu får ”uppifrån” med bevattningen. Underbart!

    Två vita duvor som betyder mycket för mig

    Dessa duvor har en speciell plats i mitt hjärta. Sen så länge jag minns hade min mormor och morfar ett par liknande duvor stående i ett fönster i finrummet eller ”salen” som mormor kallade rummet. Ofta kunde mormor stå i just det fönstret och vinka när någon som varit på besök skulle åka hem igen.

    Jag har alltid gillat duvorna. På 90-talet hyrde jag av min mormor under nio år. Hon bodde uppe och jag bodde nere. Jag skojade ibland och sa att jag hade problem med benen så därför bodde jag nere och hon uppe. Sanningen var att hon och morfar alltid hade bott uppe. När jag flyttade in var jag 27 år och mormor 82 och när jag flyttade ut var jag således 36 år och mormor 91. Hon bodde kvar i sitt hus hela sitt liv och dog i en ålder av 101 år och nästan 11 månader i december 2009.

    En gång när jag fyllde år hade mormor slagit in sina duvor i ett paket till mig. Hon ville ge mig dem men jag kände att jag absolut inte kunde ta emot dem. Dessa duvor hade ju alltid stått i det där speciella fönstret och där tyckte jag att de skulle få stå kvar. Det blev ett mycket speciellt ögonblick som kändes väldigt rörande så jag fällde några tårar och det gjorde mormor också. Även om jag uppskattade mormors vänlighet så ställde jag helt sonika tillbaka duvorna till sin rätta plats och sa att de nog borde få stå kvar där.

    Döm om min förvåning och glädje när jag en kort tid senare fick se ett par liknande duvor i en affär. Om jag inte minns helt fel så var det i Kalmar. Jag köpte dem direkt och placerade dem i mitt hem hos mormor.

    Dessa duvor har sen följt med mig. Det kändes så fint att få ställa dessa duvor i ett fönster i vårt hem här på Tallkullen. Här står de och tittar ut på alla som kör runt kullen. Min bön är att alla som passerar här på Tallkullen ska bli rikt välsignade…inte av duvorna men av Gud.

    Vänta inte på det perfekta ögonblicket

    Jag gillar denna tavla som jag köpte i Ullared för några år sen. Jag har allt jag behöver egentligen men när jag hittar grejer med riktigt bra budskap så handlar jag. De blir till glädje och tankeväckare här hemma.

    Visst är det viktigt att ta tillvara stunden och ögonblicket som är här och nu. Varför vänta och tro att ett annat ögonblick skulle bli bättre? Denna stund är perfekt att göra det där lite extra roliga eller kanske perfekt för att ta itu med allt det där som jag borde göra.

    De senaste dagarna har jag varit här hemma och försökt kurera mig efter en förkylning. Det satte sig på rösten så jag har inte kunnat prata sen i fredags. Det blev väldigt lugnt kan jag säga. Vad hittar man då på när man inte känner sig helt ok och inte heller kan ringa någon. Förutom att kurera mig, genom att sova mycket och även koka ihop en mirakelkur som min kusin så vänligt sände mig recept på, blev detta de perfekta ögonblicken för mig att ta itu med en massa grejer som bara legat på hög. Jag har gjort lite i taget efter hur mycket ork jag haft. Jag har gått igenom gamla papper, rensat kvitton, sorterat ut kläder, fixat in lite fler böcker i bokhyllan, tvättat, strukit, bokat och beställt en del grejer, kollat över min pension, gått igenom de senaste bilderna i kameran och sparat ner, rensat lite i datorn bland mail och dokument, läst tidningar och andaktsböcker och en hel del annat. En vän skrev bl a följande till mig i sms: Såg på Facebook att du får vara tyst och i stillhet första dagarna av din semester. Kanske något som alla skulle behöva, förutom förkylningen förstås. Ja, visst kan det vara så. Vad skulle jag ha gjort om jag inte hade fått denna vecka av stillhet? Förutom förkylningen har jag haft så välsignade dagar här hemma och de är ju inte slut än. Jag kommer att hålla mig här hemma i tystnad minst ett par dagar till och jag kan knappt bärga mig till imorgon då jag får fortsätta med mitt ”arbete”. Vilken härlig känsla att kunna göra mycket av det där som man inte prioriterar när allt rullar på men som ändå är viktigt i det långa loppet. Jag är tacksam och nöjd.

    En annan person hade kanske valt att utnyttja dessa perfekta ögonblick av stillhet till att läsa en massa goda böcker, handarbeta, skriva dikter etc. Vi har alla våra olika möjligheter att ta vara på de ögonblick som ges oss på olika sätt och göra dem så perfekta som bara vi själva kan.

    Använder du också varor efter bäst före-datum?

    Jag har haft en Ricottaost i kylen väldigt länge. Bäst före-datum var 2019-02-08 och det har inte blivit av att jag använt den. Min erfarenhet är att många produkter håller otroligt länge bara man inte öppnar dem men efter nästan fem månader hade jag inte förväntat mig att kunna använda den.

    Idag när jag rensade ut gamla tidningar råkade jag få syn på ett recept på Citron- och ricottakaka. Jag tänkte på den gamla ricottan jag hade i kylen och läste igenom receptet. Till kakan behövdes också 200 g mald mandel och det hade jag i frysen sen en månad tillbaka då jag hade malt alldeles för mycket mandel till ett storbak. Detta var ju mitt i prick helt enkelt. Så bra att göra av med grejer från frysen. Jag bestämde mig för att kolla upp ricottaosten.

    Jag hade väntat mig att den kanske skulle vara missfärgad, lukta illa och inte smaka bra men, hör och häpna, den såg fräsch ut och smakade utsökt. Jag satte direkt igång att baka. Kakan blev mycket god. Jag avnjöt en bit tillsammans med en mugg kaffe efter maten.

    Här kommer receptet om du vill göra den. För att få den glutenfri funkar det säkert att byta ut den lilla mängden vetemjöl mot maizenamjöl.

    Detta kändes mycket bra för mig. Jag gillar att ta tillvara den mat jag köpt. Jag passade på att googla lite ang matsvinnet och hittade följande på Naturvårdsverket. https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Uppdelat-efter-omrade/Avfall/Matsvinn/ Den som vill kan också handla produkter där utgående datum närmar sig till billigare priser. Kanske något för dig som har stor familj. https://www.matsmart.se/sa-funkar-matsmart

    En spännande resa de senaste fem åren

    Stora delar av mitt liv har jag arbetat som lärare i skolans spännande värld. De första femton åren på lågstadiet och sen mestadels på högstadiet. För fem år sen sade jag upp mig. Jag ville göra något annat.

    Jag fick arbete på den lilla lokala digitala tidningen Jmini. Jag kastade mig in i en värld jag inte hade en aning om och det ångrar jag inte. Jag började sälja annonser till företagare i regionen. Det gick riktigt bra och jag tyckte det var kul.

    Efter ett år inleddes ett samarbete med Annonsdax som är ett försäljningsbolag åt Schibsted. Jag anställdes då av dem istället. Jag fortsatte sälja annonser på ungefär samma sätt och efter en tid ändrade tidningen namn till JKPG News.

    Jag hade även möjlighet att sälja annonser på Schibsteds lokala digitala kanaler till mina befintliga kunder vilket var väldigt bra men trots allt var det JKPG News jag fokuserade på.

    Efter ännu en tid expanderade bolaget och startade två nyhetssajter i Östergötland: Linköping News och Norrköping News. Det blev en del turer upp till Östergötland då jag hade vissa kunder där.

    För exakt ett år sen fick vi veta att bolaget hade valt att lägga ner JKPG News för att fokusera på nyhetssajterna i Östergötland ( vilka sedermera också lades ner). Jag fick då direkt börja arbeta med Schibsteds digitala kanaler vilket var ett riktigt lyft för mig.

    Nu har jag arbetat med Schibsteds digitala kanaler under ett år och det har varit mycket spännande, roligt och utvecklande. Det finns enorma möjligheter till specifik marknadsföring och jag älskar att hjälpa mina kunder till de bästa lösningarna. Här har de möjlighet att nå exakt den grupp av människor de vill nå. Genom Schibsteds enorma mängd data från Blocket och andra sajter kan vi rikta annonserna mot exakt rätt grupp vilket i många fall ger så mycket mer.

    Att få träffa en kund som skiner som solen och som säger att försäljningen ökat med 20% jämfört med förra vårens försäljning gör mig otroligt glad. Det är ett bevis på att det jag arbetar med fungerar. Det är det som är det viktigaste. Annars vore det ingen idé.

    Jag är så otroligt glad och tacksam att jag vågade ta detta steg för fem år sedan. Det har varit en otroligt brokig resa med inslag av både det ena och det andra och jag skulle lätt kunna skriva en bok om allt jag varit med om men väljer att inte göra det.

    Till sist vill jag lägga in några bilder från denna tid. Under Jmini-tiden hade vi alltid de röda jackorna på oss var vi än drog fram. Idag när jag rensade kläder ur garderoberna hittade jag NEWS-jackan som jag aldrig använt och som jag nu har sorterat bort. Det är många minnen som strömmar till och jag känner att jag gör en själens resa när jag går igenom detta. Det är härligt.

    Nu väntar fyra veckors semester men jag kan säga att det ska bli riktigt roligt att börja arbeta igen efter semestern. Det är så mycket spännande på gång och jag kommer förstås att hjälpa de kunder som kontaktar mig under semestern att lägga upp lite marknadsföring även om jag är ledig. Det förlorar jag inget på. Kunden framför allt.

    • I denna lilla pärla körde jag runt på kundbesök
    • Tillsammans med kollegan Hans Mannefred på Råslättsdagen
    • Jag gjorde en intervju med Maud Olofsson då hon besökte Jönköping
    • Jag har älskat mitt arbete som annonssäljare
    • Idag har jag rensat bort denna jacka ur min garderob

    Mitt förhållande till alkohol

    Idag har jag reflekterat lite extra kring alkoholens verkningar. Mitt eget förhållande till alkohol har ändrats under årens lopp. När jag gick på Lärarhögskolan i början av 80-talet var jag med om en väldigt stark upplevelse. Det hände när vi, blivande låg- och mellanstadielärare, var på ett läger gällande ANT – Alkohol, Narkotika och Tobak.

    En dag skulle vi alla skriva om vårt förhållande till alkohol på en lapp och sen fästa den väl synlig på skjortan/tröjan så att alla kunde se vad det stod. Vi skulle sen gå runt och läsa varandras lappar och prata med varandra om det vi skrivit. Själv hade jag aldrig varit onykter men hade kunnat smaka lite likör till efterrätten om jag var på ett kalas eller smakat morfars hemgjorda vin för det var ju sött och gott.

    Många skrev att de drack ibland när det var lite extra festligt. En av mina klasskamrater skrev ungefär följande: Jag är absolutist och avskyr alkohol för den har berövat mig min man och mina två barn sin pappa.

    Detta blev ett tillfälle som jag tror påverkade de flesta av oss. Det blev väldigt starkt och vi kunde känna en del av den hemska känsla vår klasskamrat hade. När vi gick runt och pratade kändes det så fel att denna dryck användes när det var lite extra festligt när vi alla också visste vilket elände denna drog ställer till med. Detta påverkade mig så mycket att jag då tog ett beslut att bli absolutist. Jag drack inte cider (det var ju lite alkohol i den) och tog inte ens en punschpralin.

    För mig var detta självklart men det accepterades inte fullt ut av alla. Jag minns att när jag var borta hos vissa personer så smög jag ut i köket för att fylla mitt glas med vatten för att ingen skulle märka att jag inte villa dricka det som hade satts fram. Det blev inte bra om vissa personer såg det. Jag vet egentligen inte varför de reagerade som de gjorde för de var själva nykterister men att jag inte drack cider blev lite för mycket.

    Så levde jag i ett antal år tills jag åkte till Frankrike för att bo och arbeta ett år. Då blev det riktigt svårt att inte smaka någon alkohol alls. En aperitif är ju så viktig i La France. En aperitif är en drink man använder som aptitretare och det serveras ofta lite snacks därtill. https://sv.wikipedia.org/wiki/Aperitif Vi var ett team bestående av fyra tjejer som arbetade i en evangelisk församling och där bjöds vi ofta på alkoholhaltiga drycker när vi blev hembjudna till våra vänner. Ja, det blev en del aperitifs och vin under det året.

    Väl hemma i Sverige igen fick jag andra vanor. Jag drack inte alkohol men jag var heller inte absolutist. En cider var inga problem och inte punschpraliner heller.

    För några år sen var jag på en konferens och där fanns en monter där IOGT-NTO var på plats. IOGT-NTO är Sveriges största nykterhetsorganisation. https://sv.wikipedia.org/wiki/IOGT-NTO Jag lät mig värvas. Det var så självklart. Det löfte man ska hålla är följande: Som medlem i IOGT-NTO lovar jag att arbeta för ett bättre samhälle utifrån IOGT-NTO-rörelsens grundsatser och program. Därmed lovar jag att leva helnyktert, det vill säga att ej använda alkoholdrycker med högre alkoholhalt än 2,25 volymprocent, narkotika eller andra gifter med berusande effekt. Självklart ville jag gå med och ge detta löfte för att stötta denna fantastiska verksamhet.Om du vill läsa lite mer om detta så titta in här: https://iogt.se/blimedlemnu/?gclid=CjwKCAjwmNzoBRBOEiwAr2V27SBoMzWEBOQdZMyLF4gNEvdNpdj7Yg_0yJYKVbVcg22NexQ1xKaZyhoCMusQAvD_BwE Vill du bli medlem så tveka inte att registrera dig idag!

    Som medlem i IOGT-NTO får man tidningen accent. http://www.accentmagasin.se/ I det senaste numret skrev man om 22 skäl att vara nykter. Ja, det finns många skäl att hålla sig nykter tycker jag. Jag räknar upp en del skäl här:

    Att vara nykter är att ha en extra olycksfallsförsäkring.

    Jag vill inte vara en del av den industri som förstör så mycket för folk.

    För friheten att alltid kunna vara mig själv.

    Alkohol hämmar både tankarna och rörelseförmågan.

    För att normalisera nykterhet. Om jag avstår blir det mer okej för andra att tacka nej.

    Av solidaritet med alla som drabbats av problem.

    Jag vill kunna föra hyfsade samtal också efter klockan 22 på en fest.

    Jag vill ha en kropp som fungerar livet ut och göra det bästa för mitt eget mående.

    Alkohol är onödigt, dyrt och giftigt samt orsakar mycket lidande.

    För att vara en förebild och trygghet för barn och ungdomar i min närhet och bidra till ett bättre samhälle.

    Här finns en artikel om LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson som till slut inte stod ut med sig själv när han druckit och därför nobbar alkohol idag. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/Qo8e54/sluta-hana-dem-som-inte-dricker

    Här följer en artikel gällande ”Alkohol och äldre”. Det är farligare med alkohol för äldre än man tidigare trott. Läs och gör ditt val hur du vill fortsätta leva! https://www.metro.se/nyheter/ny-rapport:-alkohol-skadligare-for-aldre-an-man-tidigare-trott-.xDf2apPS

    Lyssna på Ulrika Skoglund som berättar om hur hon blev nykter alkoholist. http://Ulrika Skoglund, nykter alkoholist sedan åtta år tillbaka, fick hjälp med sina alkoholproblem av sin chef. Se henne berätta mer i klippet.

    Ja, detta är ett så behjärtansvärt ämne och jag återkommer med mer forskning och fler artiklar en annan dag.