Ikväll fortsatte jag att rensa blåbär. Jag hade 10 liter kvar att rensa av gårdagens skörd. Det är riktigt mysigt att sitta ute på gräsmattan och rensa bär. Det ger harmoni.
Jag har styckfryst många av blåbären för att kunna ta upp lite i taget. Mitt högt uppsatta mål var att plocka ca 18 liter bär för att ha 1/2 dl varje morgon till filmjölken. Jag trodde inte att jag skulle uppnå det men när jag köpte repan så var det inga problem. Nu vill jag plocka mer men just nu är frysen överfull så jag hoppas kunna köpa en frysbox imorgon. De mindre frysboxarna var slut i de två butiker jag besökte i Jönköping idag men jag har bokat en i Vetlanda så jag kör dit imorgon. Vad gör man inte för att få en extra frysbox så att man kan plocka ännu mer bär?
Jag har plockat blåbär vid några tillfällen den senaste tiden och har då plockat för hand. Visst är det mysigt att sitta där och plocka bären ett i taget men det går väldigt långsamt. I måndags plockade jag 3,6 liter på drygt 3 timmer och så åt jag en massa förstås. Jag vill ha mer bär nu när det finns så mycket av dem i skogen. Igår åkte jag helt enkelt iväg och köpte mig en bärrepa och ett galler till att rensa blåbären med.
Idag stack jag iväg direkt efter jobbet och var på plats i skogen kl 17.30. Det kryllar av bär och jag kände mig helt salig. Repan fungerade utmärkt. Jag hade tagit med två 10-litershinkar för att vara på den säkra sidan men redan efter 2 timmar och 15 minuter hade jag fyllt dem. Det var så otroligt roligt och jag kände en sådan lycka. Jag har aldrig varit med om något liknande.
Det känns också bra att få återuppta gamla traditioner. Jag var med mina föräldrar och morföräldrar och plockade bär när jag var liten men jag har aldrig direkt gillat det. Det bästa var fikastunderna i skogen. Nu kändes det annorlunda. Det var verkligen roligt och en stor anledning till det är säkert att det finns så mycket bär.
Jag skulle sen bära hinkarna till bilen, en promenad på ca 7 minuter. Jag fick stanna och vila med jämna mellanrum men det gick bra.
Väl hemma satte jag igång att rensa. Gallret fungerade fint och jag bredde också ut bären på ett lakan innan jag lade dem i en annan hink. Jag hann rensa 10 liter innan mörkret föll på. Till slut hade jag mobillampan på för att jag skulle se.
Oh, vilken rolig kväll det blev! Under åren 1984-87 var jag ibland i Stockholm och hälsade på min god vän Kerstin som hade en vän som hette Lise-Lotte. Jag lärde känna även henne. De bodde då i Kungsängen. Hon har funnits i min adressbok och jag tror vi skickade julkort några år men sen har vi inte haft någon kontakt. För några år sen när jag var på en konsert så fanns Lise-Lotte där. Det var så trevligt att träffa henne och få en kort pratstund. Vi tog då varandras telefonnummer och har också börjat följa varandra på Instagram. Vi bestämde att vi skulle träffas men det har inte blivit av.
I onsdags eftermiddag skulle jag till Värnamo på kundbesök och tyckte det skulle passa med en fikastund efter jobbet så jag smsade Lise-Lotte och frågade om vi skulle träffas. Sagt och gjort, vi möttes på Espresso House kl 16.30 och fick en mycket trevlig stund tillsammans. När man inte setts på många år vet man inte riktigt hur det ska bli men vi hade hur mycket som helst att prata om och roligt var det. När man sätter sig ner och pratar så ploppar det upp en hel del roliga och lite galna minnen. Det är väldigt uppiggande.
Jag är så innerligt glad och tacksam för alla vänner jag har, både nya och gamla. De betyder otroligt mycket för mig. Vissa vänner har jag haft sen jag var liten men andra vänner har funnits där en tid av mitt liv men omständigheter har gjort att vi tappat kontakten. Att då få återuppta kontakten och bara mötas över en fika är väldigt roligt. Sociala medier har gjort det lätt för oss att hitta gamla vänner. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Man bara träffas och får ett livgivande möte…och livgivande det var just vad det var att träffa Lise-Lotte. Hon är en glad och trevlig människa. Jag kände mig så glad och upplyft när jag susade hem från Värnamo.
Vi passade förstås på att ta några roliga foton för att kunna minnas detta trevliga möte.
Jag köpte denna härliga fjäril i en butik i Nybro i somras. Jag tycker den är så fin och den gör mig glad. Jag har nu satt upp den här hemma på husväggen.
Ikväll har jag varit hos min goda vän Monica i Månsarp och plockat blåbär. Innan jag skulle åka hem gav hon mig några nyskördade morötter. Hon sa att den ena var missbildad. Döm om min förvåning när jag kom hem och fick se att den morot hon kallade missbildad föreställde ett par dansande ben. Festligt tycker jag. Dessa kan jag inte äta upp utan måste spara dem.
Igår då jag var ute med mina goda vänner Helen och Monica avnjöt vi en fantastiskt god räkfrossa på Piren i Jönköping i den ljuvliga sommarkvällen. Något som inte var lika bra var underhållningen. Jag har funderat mycket på detta efteråt och har svårt att förstå att skämten kan vara så otroligt låga. Är det jag som har blivit en mossig moraltant eller är vissa delar av världen upp och ner?
En man i 50–årsåldern dök upp på scenen för att underhålla oss. Att det är svordomar i var och varannan mening har jag vant mig vid och det är bara att ”lägga i friläget” när det gäller den saken. Annars kan man inte lyssna på varken radio eller TV tyvärr. Själv tycker jag att det är brist på bildning och bevis på ett mycket dåligt ordförråd när man svär men det är min privata åsikt.
Jag tycker att underhållarens skämt tydde på ett kvinnoförakt samtidigt som de var åldersdiskriminerande. Jag hade svårt att skratta för det var inte kul.
Vid bordet intill oss satt ett gäng som verkade uppskatta föreställningen något hejdlöst. De skrattade så de tjöt, speciellt en kvinna. Kan de ha varit nyktra? Jag fattar inget.
Jag hälsade på två av mina affärskontakter som också var där liksom en bekant från kören. Jag ska kolla med dem senare vad de tyckte. Jag är lite nyfiken faktiskt. Kan de ha uppskattat detta?
Efter en stund frågade underhållaren oss alla vad en svärmor får väga? Ingen hade någon gissning. Då säger karln: – 5 kg inklusive urnan och så svamlar han något mer. Jag bara satt och vred mig och visste inte var jag skulle titta. Sen säger karln något i stil med: – Nu får jag lite konstiga blickar men ni förstår väl att det är skämt?!
Skämt? Hur kan man kalla detta skämt? Skämt ska väl vara roliga. Detta var så totalt osmakligt att jag mådde illa. Vi satt kvar ytterligare en stund men sen när han skulle sjunga en sång som hette Hur man dränker svärmor i Vättern reste vi oss och gick.
Jag lägger in en bild på Monica där jag snabbt lyckades fånga ögonblicket när hon böjer sig fram mot oss och frågar: – Ska vi gå? Svaret var givet.
Jag har så svårt att förstå denna typ av underhållning. Jag skulle vilja veta hur andra ställer sig till detta? Är det kul? Hur lågt får man sänka sig? Får man skämta om vad som helst? Själv tycker jag inte att detta är okej.
Helen, Monica och jag har haft en helt fantastisk kväll i vår vackra stad Jönköping. Vi började med räkfrossa på Piren kl 18.30. Det var jättegott och det fanns mycket att äta. Förutom räkor med goda tillbehör fanns bröd, kex, ostar och en massa goda marmelader. Vi njöt verkligen.
Allt var perfekt utom en sak och det var underhållningen som drog igång. Den var under all kritik så vi reste oss och gick när vi ätit klart. Det var synd för det hade varit mysigt att sitta kvar där länge men det kändes så osmakligt att vi inte hade något val. Jag återkommer till detta i morgondagens inlägg.
Vi strosade runt ute på Piren och bara njöt av den härliga sommarkvällen. Det är stunder som dessa man minns länge. Igår och idag har vi fått ytterligare söta smultron att trä på vårt gemensamma livsstrå. Jag känner tacksamhet och glädje.
Jag är så otroligt glad över att få några stranddagar med sol och bad. Det är så härligt. Hade fyra ljuvliga timmar på stranden idag med Helen och Monica. Det är så totalt avkopplande. Badade många gånger idag i vår underbara sjö Vättern. Vattnet var inte så varmt men helt klart badbart och uppfriskande.
Oh, vad jag har längtat efter detta! Att få sitta på stranden och koppla av, läsa en bok, prata med vänner, äta och fika av den medhavda matsäcken…det är livskvalitet för mig. Oh, vad jag njuter av detta. Det har blivit alldeles för lite av detta i sommar. Jag har bara badat tre gånger tidigare i sommar: en gång i Vättern i juni (då det var varmt i vattnet och det gick att ligga i länge), en gång i Bottenhavet (ett snabbt dopp för det var så kallt) och en gång i en pool i Järvsö.
Jag började arbeta i måndags men slutar just nu kl 15.00 på fredagar så jag hade bestämt med några vänner att ses på Vätterstranden efter kl 15 idag. Det visade sig sen att flera andra vänner var där också så det blev en hel del prat med goda vänner. Trevligt! Man får fånga de tillfällen som ges.
Min goda vän Monica och jag var kvar till kl. 21.00. Jag passade på att föreviga den vackra solnedgången precis innan vi gick hem.
Vilken makalös dag! Ikväll fick jag besök av min gamla brevvän Helena Karlsson från Linköping. Vi lärde känna varandra på Löttorps Camping på Öland när vi campade med våra familjer i slutet av 70-talet. Vi brevväxlade och jag åkte sen och hälsade på henne och hennes familj i Örtomta utanför Linköping sommaren 1978. Vi fortsatte brevväxla men tappade kontakten i början av 80-talet. I våras sökte hon upp mig på Facebook och vi fick kontakt igen. Hennes dotter med sambo bor här i Jönköping och nu är hon här några dagar så vi bestämde att hon skulle komma hem till mig ikväll. Vi har haft en toppentrevlig kväll med mat och mycket prat. Jag kände på mig att det skulle vara samma gamla glada Helena och jag hade rätt. Vi har pratat om allt mellan himmel och jord och det var så trevligt. Jag hittade några roliga bilder från sommaren 1978 i mitt gamla album. Jag delar dem här. Kul med lite nostalgi.
Vi satt ute på balkongen och njöt av den underbara solnedgången.
Inte nog med detta…idag fick jag en timmas besök av min ”gamla” arbetskompis Kari från Uppsalatiden. Vi arbetade tillsammans på FöretagsFakta och hade såååååå roligt. Jag har många glada minnen med Kari. Hon och hennes familj bor nu i Töreboda. Kari var i Jönköping idag och hade några lediga timmar så jag bjöd hem henne och tog en timmas kafferast kl. 15.00-16.00. Vilket kärt återseende det blev! Jag tror det är 13-14 år sen sist. Vi fick prata fort för att hinna ventilera både det ena och det andra. Som tur är ses vi nog igen framöver vilket jag ser fram emot.
Ja, jag säger bara det – vänner gör livet rikt. Vilken makalös dag! Två gamla vänner som hör av sig och kommer hit samma dag. Jag känner mig rikt välsignad och så uppspelt att jag inte vet om jag kan somna nu. Jag gör ett försök i alla fall.
Imorgon kommer en gammal kompis hit och jag skulle förbereda något att äta. Hon äter inte kött så jag ville göra en vegetarisk paj. Det blev fetaostpaj med oliver och soltorkade tomater. Det är ett ganska nyttigt recept och jag är rädd att det är så nyttigt att det inte blir gott men jag ville testa detta. Det är inget smör i pajdegen utan bara olivolja blandat med grahamsmjöl, vetemjöl, ägg, salt och vatten. I fyllningen är det en hel del goda grejer men själva äggstanningen är gjord av ägg och vatten. Här finns receptet om du är intresserad. https://www.zeta.nu/recept/fetaostpaj-med-oliver-och-soltorkade-tomater/
Skrivet i efterhand den 6 augusti kl 23.46. Ikväll har min kompis varit här och hon tyckte att pajen var jättegod och själv tyckte jag också om den. Vi åt och njöt. Det behöver inte alltid vara smör och grädde. Det går bra med olivolja och vatten också ibland. Det är roligt när man hittar nyttiga recept som samtidigt är goda. Det är det som är konsten. Det är inte svårt att laga god mat när man får blanda i hur mycket smör och grädde man vill men att laga mat som behagar både gommen, kroppen och själen – det är en stor konst.
Ikväll följde jag med min goda vän Monika ut i blåbärsskogen. Det lyste blått nästan överallt. Vilken härlig känsla. Jag plockade för hand och åt många blåbär under tiden. Det var så lugnt och stilla. Jag njöt verkligen av den ljuva kvällen. Just nu ligger blåbären i frysen för att styckfrysas. Det är så gott att kunna ta upp några att ha i filen på morgonen.
Blåbär kallas superbär tack vare att de har en så hög koncentration av nyttiga näringsämnen. Blåbär är ett av världens nyttigaste livsmedel. År 2014 utsåg norska näringsexperter superbäret till ett av de fem nyttigaste livsmedlen enligt https://www.medox.se/fakta-forskning/fakta/fakta-om-blabar
Under följande länk https://kurera.se/tio-anledningar-att-ata-mer-blabar/ läser jag att blåbär är en näringsrik och effektiv hälsoboost. Blåbär innehåller en rad viktiga mineraler och vitaminer. Bland annat innehåller de magnesium, mangan, kalcium, kalium, järn och B-vitamin samt mängder av det viktiga C-vitaminet. Bäret är dessutom fullt av antioxidanter och sägs innehålla mer antocyaniner än något annat livsmedel. Antocyanin är en kraftig antioxidant som ger växter en starkt röd, blå eller violett färg. Det skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar, eftersom de förhindrar att fetter oxiderar i blodet. Dessutom verkar antocyaninet inflammationshämmande, kolesterolsänkande och kärlvidgande. Man tror att antocyanin skyddar ögats a-vitamin från fria radikalier och att det därför motverkar åldersrelaterade ögonsjukdomar. Man blir verkligen inspirerad när man läser om blåbärets alla fördelar. Klicka på länken ovan om du vill veta mer om blåbärets positiva hälsobringande effekter.
Ungefär 90 procent av alla blåbär som plockas kommersiellt i Sverige säljs till utlandet, ofta för att bli dyra vitaminpiller. Dess mörkblå färg kommer från antioxidanten antocyanin, som tillskrivs alla möjliga egenskaper, bland annat ska den bidra till att förbättra synen och kommunikationen mellan hjärncellerna. I studier på människor har man kunnat visa att blåbär har positiva effekter på blodtrycket, ger förbättrad insulinkänslighet och minskat midjeomfång. Bäret är rikt på vitamin C, K och B6. Hämtat från följande sida: https://www.radron.se/artiklar/de-svenska-superbaren/
Efter vår stund i blåbärsskogen blev jag bjuden på fika hos Monica och Willy. Det blev en trevlig pratstund.
Inspirerad av min fina kusin Kyllike har jag idag köpt en råsaftcentrifug. Jag älskar frukt och grönsaker och äter dem vanligen som de är, både råa och kokta. Jag tycker det är bra med fibrerna som finns i grönsaker och frukt. Nu vill jag ändå testa att göra egna juicer t.ex. rödbetsjuice och morotsjuice. Min kusin menar att pressad gurka också är väldigt nyttigt men det hon förespråkar mest är sellerijuice. Hon dricker det själv varje morgon och har märkt många positiva effekter.
Jag ska börja göra sellerijuice varje dag under 14 dagar. 4 dl sellerijuice ska intagas varje morgon på fastande mage, 20-30 minuter före frukost. Jag har köpt ekologisk selleri för den vanliga är tydligen väldigt besprutad.
Ikväll har jag diskat alla delar till centrifugen och testat att göra sellerijuice. Det gick fint och smaken var helt ok. Det känns bra att testa detta. Vem vill inte känna sig lite piggare? Kan det hjälpa mot huvudvärk, trötthet och andra skavanker så är det ett jätteplus. Jag har inget att förlora utan allt att vinna.
Om du vill läsa artiklar som handlar om nyttan av sellerijuice så finns länkar här:
Idag har min goda vän Susanna predikat på friluftsgudstjänsten i Föreberg. Yvonne och jag hade förmånen att vara med och sjunga. Det var också en mycket fin barnvälsignelse av en go’ liten flicka. Var och en avnjöt medhavd fika och det blev tid för samtal med människor jag inte träffar så ofta. Jättetrevligt. Det är verkligen en välsignelse att kunna fira gudstjänst på detta sätt mitt i coronatid.
Sen var vi hembjudna till vår gode vän Ingvar i Applehult som förberett en alldeles fantastisk söndagsmiddag. Det är verkligen något jag uppskattar, när en god vän hör av sig och inbjuder till gemenskap och mat. Finns det något bättre? Att få träffas och samtala över en god måltid, det är så härligt. Det blev mycket prat och många glada skratt.
Idag har jag fått träffa Albins nya jämthund, Mulle. Oh, vad han är go! Hunden är verkligen människans bästa vän. Man kan sitta och klappa honom och busa med honom hur länge som helst. Man får inte nog. Han är alltid lika glad och pigg och vill busa. Han kommer säkert att bli en skicklig älghund när Albin har fått träna upp honom.
Inatt har vi bott på Kanalhotellet i Karlsborg som vi ser ovan. Efter en god frukost i hemtrevlig miljö gav vi oss ut för att fånga dagen. Vi började med att vandra lite längs Göta Kanal. Vi bodde i byggnaden nedan till vänster och till höger ser vi utsikten från vår balkong. Härligt!
Vi åkte sen ut till Karlsborgs Fästning och strosade runt i området. Vi gick inte på någon guidad tur utan gick i vår egen takt utan att inhämta alltför mycket information. Jag laddade ned en app där man kan läsa om de olika byggnaderna men det blev inte mycket läst.
Det jag uppskattade mest var en liten naturstig som vi gick i norra delen av området. Det var som balsam för själen att promenera där och vi gick i lugn takt. Vi satte oss på en bänk och njöt av Vätterns glittrande vatten. Underbart, helt enkelt!
Min goda vän Yvonne och jag styrde kosan mot Tiveden idag. Jag har hört så mycket talas om Tivedens nationalpark och velat åka dit flera år och nu äntligen blev det av. Nationalparken ligger mellan Vänern och Vättern. Vi körde från Jönköping till Karlsborg och fortsatte sen norrut några mil innan vi tog av åt vänster. Här finns mer info om du önskar. https://www.sverigesnationalparker.se/park/tivedens-nationalpark/
Vi valde den mest populära vandringsleden som heter Stenkälleleden. Den är bara 2,2 km men skulle ta 2 timmar att gå. Det stod att den var ganska krävande och det stämmer. I normala fall tar det inte 2 timmar att gå 2,2 km. Vi gick på stigar och berg. Ibland var det fullt av rötter och ibland fick vi ta oss fram bland stenar och klippblock.
Vi gjorde en liten avstickare upp till Stenkälleklack. Det gick brant uppför men bara en kort sträcka.
När vi kom upp satte vi oss ner för att äta vår medhavda lunch.
Det var härligt att sitta där uppe och njuta av allt vackert. Sen vi gick vi ner och vandringen fortsatte mot Stenkällan.
Vår vandrade vidare på stigar och stenar.
Nu vandrar vi längs sjön Stora Trehörningen och njuter av den vackra utsikten.
Det har varit en härlig dag och jag rekommenderar ett besök i Tiveden. Det är viktigt med bra skor. Själv hade jag vandringskängor vilket jag är mycket glad för. Man får också vara noggrann med var man sätter fötterna.
Tjohoooooo, vad glad jag blev när jag kom hem till Tallkullen och upptäckte att mitt livs första luktärt hade börjat blomma. Här ser ni den vackra lila blomman. Den doftar underbart. Jag är glad och hoppas att det ska bli många blommor. Det är första gången jag odlar luktärter själv så därför är det extra roligt.
Mina goda vänner Anitha och Mathias köpte för ett par år sen en sommarstuga i Holmahult som ligger några mil söder om Lenhovda. Idag när jag åkte från Nybro passade jag på att hälsa på dem. Holmahult ligger långt in i skogen och jag undrade var jag skulle hamna. Vi skojade och sa att det är världens ändå men riktigt så är det inte ändå. Det visade sig att många från Växjö har sommarstugor där. Det är bara 3 mil till från Växjö. Jag blev bjuden på våfflor med sylt och grädde samt kaffe. Gott!
Sen tog vi en promenad till Holmasjön som ligger strax intill. Det var så vackert där. Madde och Melissa passade på att bada.
Det började ösregna så vi fick skynda oss hem till stugan. Där fick vi några timmar tillsammans där vi bara satt och pratade. Det var så roligt att träffa dem. Det var ganska länge sen sist trots att vi bara bor 5 km från varandra. De bor i Norrahammar och jag i Hovslätt. Jag är tacksam och glad för dessa underbara vänner.
Jag har haft en härlig dag här hemma i Nybro med mamma och hennes goda grannar. Vi har umgåtts en hel del och så har jag tvättat åt mamma. Det känns skönt att hänga ut tvätten i det soliga vädret med en viss vind. Tvätten torkar snabbt och doftar så gott när man tar in den.
I eftermiddag blev det kaffe i trädgården. Sig-Britt hade bryggt kaffe och Inga hade köpt en underbar blåbärstårta. Vi åt och njöt i fulla drag. Vi satt kvar länge och pratade och själv lutade jag ryggstödet bakåt efter ett tag och slappnade av totalt. Det är härligt med semester.
