Jag fick se att ett av mina palettblad blommar. Jag vet inte om jag haft blommande palettblad tidigare. Jag googlar och läser att blommor på palettblad ska knipsas av direkt, annars tappar bladen sina vackra färger. Blommorna stjäl energi från bladen. Palettbladen odlas för de vackra färgsprakande bladens skull. Jag har tyckt att detta palettblad sett lite hängigt ut så idag har jag beskurit det och satt telningar i vatten. Framöver ska jag plantera nya. De är så fina att ha utomhus också.
Jag vill boosta en text i min bok med affirmationer. Texten lyder:
Jag är övertygad om att vi är här för att välsigna och lyckönska varandra. Den tanken har jag med mig i mina möten med andra.
Så bra! Vi behöver varandra och det är viktigt att vi stöttar, hjälper och uppmuntrar varandra. Tänk om Putin och övriga ledare i världen kunde tänka på detta. Det är inte bara jag, mig och mitt som är viktigt. Man kan inte vara riktigt glad förrän alla andra har det bra också. Den sanna lyckan ligger i att vara till hjälp för någon annan och att få betyda något för någon annan. Vi hör ihop allihop. Vi är en enda stor familj som behöver varandra.
I varje möte med en människa ska vi vara noggranna och möta just den människan med respekt och uppmuntra eller välsigna på något sätt.
Jag citerar en text av Hjalmar Gullberg:
Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så.
Att stanna upp och se en människa, fråga hur personen mår och ha tid att lyssna, det är viktigt och värdefullt. Att prata om väder, vind och annat smått och gott ger också mening. Det stora finns i det lilla.
Låt oss tänka så i de möten vi gör med människor varje dag! Låt oss välsigna och lyckönska varandra.
Jag har en bok med en massa positiva affirmationer. Jag går nu igenom hela boken och säger dessa affirmationer högt. Vissa tycker jag är så bra att jag går tillbaka till dem och säger dem igen efter några dagar. Jag tror på det uttalade ordets kraft. De tankar vi tänker och de ord vi uttalar har betydelse. De är skapande och de gör något med oss.
Jag vill dela med mig av en affirmation. Texten lyder:
Jag släpper taget om alla begränsande, gamla och negativa tankar. Jag ser med glädje fram emot framtiden.
Om vi tänker oss att det blir som vi säger, vad skulle vi då säga och vad är inte bra att uttala? Säg inte följande: Jag får influensan varje år så jag kommer säkert att få den i år igen. Oj, oj…se upp! Säg inte så! Ord skapar. Det är bättre att säga: Jag ser med glädje fram emot framtiden. Jag släpper alla gamla tankar som begränsar mig. Jag låter nya friska vindar blåsa in i mitt sinne. Jag tar emot hälsa och helande. Jag tar emot allt gott som finns.
Själv pratar jag med Gud om detta. Jag tror inte det är universum som ger mig det goda. Jag tror det kommer från Gud. Därför tackar jag honom för allt gott och tar emot allt jag kan få. Hos Gud finns inga begränsningar.
Låt oss fortsätta att tala ut positiva affirmationer varje dag. Det gör verkan.
Malmö i mitt ! Efter en trevlig kickoff igår med Scandorama har jag idag roat mig på egen hand.
Det blev förstås en lång frukost på hotellet och en massa prat med kollegorna innan jag tog bussen in till stan. Jag var i city strax efter kl 12.00 och tåget skulle inte gå förrän kl 16.20 så jag hade fyra timmer på mig att göra Malmö.
Jag hade först tänkt att mestadels gå i affärer men eftersom vädret var soligt bestämde jag mig för att promenera på ställen där jag inte varit förut. Jag gick en ordentlig runda. Jag passerade denna staty som föreställer Frans Suell. Som vi ser var det han som grundlade Malmö Hamn.
Vackra vyer med konst och broar.
Jag har promenerat i för mig nya områden: Strosat runt i Västra hamnen, varit vid Turning Torso, vandrat längs Ribersborgsstigen till Ribersborgs Kallbadhus (det blev dock inget dopp).
Jag njöt av varje steg, 18 977 st. Så härligt att vandra längs med havet med Öresundsbron och Danmark i sikte. Frisk luft och goda tankar. Jag fick nästan lite sommarkänsla. Jag längtar efter att ge mig ut i Europa. Det har varit en toppendag.
Hemma i Jönköping har vi massor av snö men här i Malmö ser det ut som att våren är på väg.
Igår kväll tog jag tåget till Malmö. Det är alltid lika roligt att åka hit. Idag har vi haft kickoff med Scandorama där jag har förmånen att arbeta som reseledare några gånger per år. Jag arbetar heltid på mitt ordinarie arbete men lägger gärna många av mina semesterdagar på reseledning för det ger enormt mycket glädje och energi tillbaka.
Idag har det varit en massa information som vi har fått ta del av. Här på Scandic Segevång är det också mycket god mat och gott fika.
Det är jättekul att träffa kollegorna. Jag lär känna nya kollegor hela tiden vilket är intressant. Alla har olika erfarenheter från olika delar av världen. Framåt eftermiddagen dök också många busschaufförer upp. Under kvällen bjöds det på trerätters middag och det blev tillfälle till många goda samtal.
Det har varit fullt upp och jag har inte tagit mer än ett foto, en selfie med Erik, en av mina fantastiska chaufförer. Det var han som körde min senaste resa till Paris. En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör. Detta stämmer bra på Erik. Så mycket glädje det ger att resa iväg tillsammans med en buss full av förväntansfulla resenärer. Jag ser fram emot nästa resa men jag vet inte än när den blir.
Oj, vad det har snöat inatt! Så här såg det ut när jag öppnade dörren idag. Jag tycker det är härligt. Jag var ute vid lunchtid och skottade lite grand så att jag skulle kunna komma ut och att bilen skulle kunna köras ut från carporten. När jag ändå var igång skottade jag lite vid postlådan så att postbilen ska ta sig ända fram. Nu är det vinter på riktigt den 10 mars. Det blir väldigt stämningsfullt. Solen sken under stora delar av dagen också och då känns det härligt. Nu får vi gilla läget och njuta av det vackra. Nu är det tid för snögubbar, snöänglar och snölyktor. Så mysigt!
Våren verkar dröja men pärlhyacinten som jag köpte för en tid sen står i full blom. Den doftar ljuvligt så jag önskar att jag hade kunnat sända ut lite doft. Jag googlar och hittar följande info på Wikipedia om denna vackra växt.
Pärlhyacintssläktet är ett släkte i familjen sparrisväxter. Släktet har ungefär 35 arter och beskrevs av den skotske botanikern Philip Miller 1754. Pärlhyacinterna kommer ursprungligen från västra Asien och medelhavsområdet. I Sverige finns mellan tre och fyra arter förvildade. Det vetenskapliga namnet är Muscari som kommer från det latinska ordet för mysk, som är ett doftämne.
Till skillnad från igår var det idag ett fantastiskt väder. Solen sken på det glittrande snötäckta landskapet. Jag tog en promenad på lunchen och det var nästan så jag blev bländad när jag gick ut. Att vara ute i detta väder gör att det spritter i själen och jag får en massa energi. Härligt!
Jag hade tänkt gå på cirkelträning ikväll men fick veta att den var inställd. Även om jag gillar cirkelträningen så tyckte jag det var skönt. Då fick jag en härlig hemmakväll istället. Dock ville jag ut och röra på mig så jag iklädde mig termobyxor, fleecetröja m m och gav mig ut. Jag fick en uppfriskande promenad i snövädret. T o m håret blev uppfriskat och uppfluffat även om kapuschong användes hela promenaden. Jag säger inte snöoväder utan snöväder. Med rätt kläder är man rustad och det är som det gamla ordspråket säger: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Ny vecka – nya möjligheter. Dagens första kundmöte ledde till försäljning. Berodde det månne på kundens vovve Leif som hoppade upp i mitt knä och ville vara med. Hundar är underbara och visar så mycket glädje och kärlek. Tack Leif!
Hundar är förståndiga och jag undrar hur mycket de förstår egentligen. De hör nog mycket på själva tonfallet i våra röster, om vi låter kärvänliga eller arga. När vi hade startat vårt möte stod Leif intill mig på golvet och jag klappade honom. När jag vände mig till honom och frågade om han ville följa med mig hem så tog han sats och hoppade upp i mitt knä. Så underbar! Sen satt han där under vårt möte. Ljuvliga hund! Leif är en Jack russell.
Vi började dagen med att gå på Tillsammans-gudstjänst i Pingstkyrkan här i Hovslätt. I vanliga fall går barnen till söndagsskolan men när det är Tillsammans-gudstjänst är barn och vuxna tillsammans. Det var en välsignad och rolig gudstjänst med härlig sång av barnen samt engagerade och positiva ledare som spelade teater med tänkvärt budskap om allas lika värde. Mitt kusinbarn Carin medverkade.
Min kusin Liselotte med make Håkan var också med på gudstjänsten idag. De har varit hos Carin i helgen. Vi fikade tillsammans med andra vänner i församlingen. Det var jättetrevligt och jag pratade med några kvinnor jag inte träffat förut. Det är roligt att knyta nya kontakter.
Sen åkte Carin, Liselotte, Håkan, Britt-Marie och jag in till city för att äta lunchbuffé på en av mina favoritrestauranger, Rosegarden. Jag älskar deras mat. Där satt vi länge och njöt av allt gott och den trevliga gemenskapen.
Det har varit både en underbar dag och helg med mycket gemenskap med släkt och goda vänner. Det bästa vi har är varandra. Jag känner stor tacksamhet.
Britt-Marie, Susanna och jag åkte idag till vår goda vän Bodil som numera bor i Tidaholm. Bodil fyller halvjämnt på måndag och vi skulle fira och umgås hela dagen. Hon bjöd på en god lunch när vi kom fram.
Vi åkte till sen Fröjered för att besöka butiken Mjölk som Bodil pratat om. Det var en helt underbar butik med en massa konstgjorda växter, inredning och kläder. Vi var där länge och tittade på allt fint och så köpte vi en hel del med oss hem. Vi hade en härlig stund i butiken och passade på att få oss förevigade mitt i den vackra miljön bland alla blomster. Detta blir ett underbart minne.
Sen tog vi en promenad i Fröjered. Det var väldigt kallt så vi var inte ute så länge.
När vi kom hem så bjöd Bodil på våfflor. Det smakade bra. Senare blev det presentöppning.
Vi pratade och delade livet som vi brukar. Framåt 21-tiden dukade Bodil fram mer mat. Det blev en god matig paj och sallad. Det har varit en underbar dag. Vänskapsfamiljen betyder väldigt mycket för mig, sanna, trogna, äkta vänner som jag känner mig trygg med. Det är värdefullt.
Så här glad blir jag när jag får weekendbesök av finaste syssling, vän och ”syster” Britt-Marie från Nybro. Nu har vi haft fredagsmys med mycket prat och bön. Helgen stundar! Hon stannar ända till måndag morgon så nu ska vi verkligen umgås. Imorgon blir det nya äventyr.
Oh, vad jag tycker att denna text är bra. Den lyder:
Tvinga dig inte att passa in där du inte hör hemma!
Text och bild är hämtad från min kalender Herregud & Co. Du har kanske precis som jag vid vissa tillfällen i livet känt att du inte riktigt passar in. Jag har känt att jag har försökt anpassa mig och verkligen göra allt som står i min makt för att passa in men ändå är det något som gnager. Jag känner mig helt enkelt inte hemma och känner mig inte heller bekväm. Som man säger på franska, jag känner mig inte à l’aise.
Jag tror det är bra att till viss del anpassa sig, det är viktigt och nödvändigt för att livet och samhället ska fungera. Det finns dock gränser. Om man anpassar sig för mycket efter olika omständigheter så kanske man till slut utplånar sig själv. Det är inte bra att svika sig själv. Det gäller att ha en bra balans mellan anpassning och självrespekt. Det är viktigt att lyssna på sin magkänsla och sina innersta känslor. De brukar vara rätt.
Nu är det mars månad och jag har vänt blad i min almanacka, Ro för själen, av Kerstin Svensson. Texten på månadens bild lyder:
Tro är tilliten till en stor Gud även när vi inte förstår hans vägar. /Oswald Chambers
Visst kan det vara så att vi inte alltid förstår Guds vägar. En svår sak i livet är sjukdom och människor som dör alltför tidigt. Det förstår jag inte. Jag kan inte tro att det är Guds vilja och önskan att vi ska vara sjuka och dö för tidigt och ändå händer det. Vi förstår helt enkelt inte allt. Vi får bara gilla läget och lita på att Gud har omsorg om oss mitt i allt som sker.
För min del är Gud den som jag kastar mig på när jag har bekymmer. Det känns så skönt att få ropa till Gud och be om hjälp för mig själv eller en nära anhörig eller vän. Det är en styrka att få lyfta upp denna person eller mig själv inför Gud och lämna över hela situationen till Honom. Det ger trygghet.
Idag är det den 28 februari och jag kände att det var dags att förbereda för vårens ankomst. Imorgon är det mars månad som är en vårmånad. Jag gick ut och tittade i blomlandet och fick till min stora glädje se att det börjar komma upp små raringar ur jorden. Vilken lycka!
Jag tycker fortfarande att det är mörkt på kvällarna så jag har haft julbelysningen kvar på ett ställe men idag tog jag in den. Dörrkransen tog jag också bort. Visserligen är det fint att ha en krans men den var dekorerad med röda kulor och band och jag känner att julen är förbi nu.
Sist men inte minst, mina helautomatiska markiser har börjat fällas ut igen. Första gången det hände i år var i söndags och jag tyckte det var så härligt. Nu är solen tillbaka.
Igår lade jag frön från malabarspenat i vatten och idag skulle jag lägga dem i jorden. Då behövdes planteringsjord. Jag passade på att köpa 200 liter så jag har lite hemma när jag ska göra de första vårplanteringarna. Oh, vad jag ser fram emot detta.
Nu väntar jag på att malabarspenaten ska börja gro men det brukar ta tid. Den som väntar på något gott…
För ganska länge sen var det en tanke som dök upp och den gjorde mig nedstämd. Jag brukar ha lätt för att släppa jobbiga saker men detta kom tillbaka till mig hela tiden och jag kände mig lite ledsen. Efter några timmar tänkte jag att jag helt enkelt var tvungen att ta auktoritet över denna negativa känsla. Jag reste mig upp och började gå runt i huset och be. Då kom jag att tänka på sången Du behöver inte frukta. Jag satte igång att sjunga den för full hals och mådde med ens bättre. Olika omständigheter som vänds emot mig ska inte få ta ner mig. Gud har bättre tankar för mig.
Jag kunde inte hela sången men visste att jag hade den på ett gammalt kassettband från 70- eller 80-talet. Jag letade igenom alla mina lådor med kassettband och i den sista lådan hittade jag bandet med sången. Jag blev så glad. Jag har sjungit den många gånger sedan dess. Jag hade även med sången på de två sångkvällar jag var ute på i somras. Det är en riktigt bra text.
Genom hela livsresan känns det tryggt att få lägga mitt liv i Guds händer och lita på att Han har omsorg om mig. Jag behöver inte frukta. Sjung med om du vill! Texten lägger jag upp längst ner.
Jag vaknade ganska tidigt denna lördag och börjande med en timmas promenad i det gråmulna vädret. Det var inte så värst inspirerande men jag gillar frisk luft och ville absolut komma ut och röra på mig. Så lyssnade jag på en podd som underhöll mig under hela min promenad. Det var trevligt.
Jag njöt sen av lugnet hemma. Jag håller på att läsa en bok som heter Fjäril i Paris. Jag köpte den av författare Kristin Lorentszon när jag var på Bokmässan i Göteborg i höstas. Hon var med på en resa till Paris i april och hon berättade då om denna bok som som skulle ges ut. Den utspelar sig i Paris under 1800-talets andra hälft, den tid då den franske stadsbyggaren och finansmannen Haussman ledde arbetet med att bygga om Paris. Man rev gamla osunda kvarter och byggde nya hus. Man anlade nya boulevarder och parker. Man förbättrade vattenlednings- och kloakväsendet. Jag tycker Kristin skriver på ett härligt sätt och man kommer in i handlingen direkt.
Jag har tagit det riktigt lugnt och tog också en lång tupplur (1,5 timma) under eftermiddagen. Hur lång kan en tupplur egentligen vara? Jag googlade och kom fram till följande:
Rekommendationen för en tupplur är att den inte ska vara längre än 30 minuter och att den ska tas på eftermiddagen, minst sex timmar innan man går till sängs för natten.
Ja, ja, jag behövde sova så det var väl investerad. På kvällen begav jag mig tillsammans med några vänner till Fjällstugan där gospelkören On Track hade jubileumskonsert. De har funnits i 10 år och ville jubilera på detta sätt. Det var massor av glädje, härlig sång och musik och fina framföranden med positivt budskap. Det finns så mycket godhet.
Jag råkade hamna bredvid en kvinna som kände mamma och pappa och hon berättade att hon hade besökt dem i deras lägenhet i Sandslätt, nära Alsterbro, innan jag var född. Jag minns väl hennes mamma och pappa som var goda vänner till mina föräldrar. Det blev ett jättetrevligt möte med henne och vi hann prata en hel del. Vi är nu vänner på Facebook vilket är ett bra sätt att hålla kontakt.
Jag tycker att dagens budskap i min kalender Tankar om Livet är bra. Det lyder som följer:
Bön är den närmaste vägen till Guds hjärta, den snabbaste och enklaste vägen till problemlösning, den bästa hjälpen vi kan ge andra, och den säkraste vägen till det goda livet.
Budskapet får tala för sig självt. Det säger allt.
Jag vill lägga in en text från Wikipedia där ämnet är Vetenskapliga studier av förbön.
Vetenskapliga försök att mäta effekten av förbön, ofta i medicinsk miljö, har genomförts i ett flertal kliniska studier allt sedan Francis Galton behandlade ämnet 1872. Vissa studier har påvisat gynnsam effekt, medan andra har konstaterat avsaknad av effekt. Religiösa och filosofiska invändningar har framförts att ämnet skulle vara utanför vad som är möjligt att studera med vetenskapliga metoder. Bön är det mest utbredda komplementet till vanliga läkemedel, långt vanligare än akupunktur, örter, vitaminer och andra alternativa behandlingsformer.
För egen del behöver jag ingen vetenskaplig undersökning för att veta att bön fungerar. Jesus hjälper mig varje dag. Det kan ingen ta ifrån mig. Han är min bäste vän.
! Efter en trevlig kickoff igår med Scandorama har jag idag roat mig på egen hand. 
Nu har vi haft fredagsmys med mycket prat och bön. 
Helgen stundar! 
Hon stannar ända till måndag morgon så nu ska vi verkligen umgås. Imorgon blir det nya äventyr. 
Texten lägger jag upp längst ner. 
Förnöjsamhet och glädjesprång gör livet till en vacker sång 