Ikväll har min goda vän Yvonne varit här. Jag hade fixat kycklingpaj och sallad som vi avnjöt. Vi hade mycket att prata om som alltid. Senare blev det kaffe med dopp. Hon hade med vackra lila tulpaner. Jag älskar blommor.
Hon hade också med sig en jättefin bukett blommor från mina vänner Mia och Bengt i Göteborg. De hade bett Yvonne att köpa en bukett som ett deltagande i sorgen efter mamma. Så gulligt! Dessa blommor ska jag njuta av länge nu.
Eftersom jag är permitterad på 20% så slutar jag kl 15.30 varje dag. Det är helt underbart att sluta lite tidigare. Min goda vän Gunnel och jag träffades vid Axamosjön kl 15.45. Vi fick en ljuvlig promenad runt sjön. Det är verkligen vår i luften nu. Vi startade vid Axamobadets parkering och gick motsols.
Vi vandrade på stigar invid grön mark bland tallar och på snöiga vägar bland tallar.
Så kom vi fram till badet och vill kolla på hjärt-isvaken som en kille hade fixat så fint inför Alla hjärtans dag. Hjärtat fanns kvar om än något igenfruset. Vilket jättefint initiativ att göra denna isvak.
Idag var det 10 plusgrader och sol på eftermiddagen. Min goda vän Eva kom hit och vi tog en promenad över Hökhult till Norrahammar. Vi var ute drygt en timma och det kändes som att det var vår i luften. Det blev en uppfriskande promenad med goda samtal. Vi fortsatte sen samtalen här hemma över en kopp kaffe. Naturupplevelser och gemenskap men goda vänner är två av mina stora intressen. Jag fick sen energi till att fixa en massa här hemma.
Jag hade sett fram emot att få vandra längs Vätterstranden och se alla vackra isformationer som funnits den senaste tiden men jag hann inte dit i tid. Det är flera plusgrader nu (tyvärr) så is och isformationer har börjat smälta. Idag möttes ändå min goda vän Monica och jag strax nedanför Rosariet för att vandra längs med Vätterstranden. Det blev en härlig promenad med fina naturupplevelser och trevliga samtal. Det är alltid skönt och uppfriskande att komma ut i naturen.
Följande tänkvärda budskap finns idag i min kalender Tankar om Livet 2.
Att älska någon är… att bry sig om, att dela med sig, att stå ut, att anstränga sig, att förändras – tillsammans.
Jag tycker detta är bra men vad innebär det egentligen att älska någon? Ibland har jag tänkt att om man verkligen älskar någon så vill man den personen väl, lika väl som man vill sig själv. Man blir glad över dennes framgångar och när den personen mår bra. Det behöver inte bara vara den kärlek som finns i ett parförhållande utan det gäller även kärleken till föräldrar, barn, syskon, släkt och vänner.
Jag fastnade för orden att stå ut. Ibland är det inte lätt med relationer men man får helt enkelt lära sig att stå ut, man får träna sig i detta. Jag tycker också det är fint att man kan få förändras tillsammans. Allt verkligt liv är förändring. Förändring är det enda som är konstant. Att få förändras tillsammans är spännande men det är viktigt att båda vill. Det händer mycket med oss i förändringprocessen.
Är du villig att förändras? Jag hoppas att du svarar ja på den frågan?
Jag brukar alltid ha kakor i frysen men nu var allt slut. Maken gillar kakor (och det gör jag också) så jag ville baka något. Jag gjorde skärtorsdagskakor. Baka på onsdag och skär på torsdag heter de. Det föll sig verkligen rätt denna vecka eftersom jag gjorde dem igår men skär dem idag, torsdag. Ja, jag inte bara skär dem, jag gör också ett antal hjärtkakor med hjälp av en form. De blir inte perfekta men de duger gott att servera till make och vänner. Det är roligt att göra det lilla extra. Det blir en del spill men det gör inget. Det är bara att frysa in. Det kommer att smaka gott till en kopp kaffe. Maken skickade följande sms: ”Låt inget förgås…. jag äter allt spill
Puss
”
”
Ikväll kändes det gott i hjärtat när vi hängde upp denna tavla. Den har funnits i mormor och morfars hem så länge jag minns. Sen har den hängt över mammas piano och nu finns den här hemma på Tallkullen. Jag är så glad. 
Efter jobbet tog jag på mig pjäxorna för att åka skidor i trädgården. Jag kände mig så feg och hade dålig balans när Monica och jag var vid Hallbystugan så nu ville jag träna balansen. Jag åkte helt enkelt nedför slänten i trädgården. 
Det gick jättebra och var en lagom träning till att börja med. Jag trillade inte en enda gång idag. Jag kom riktigt långt. Tur att det är avstånd till nästa hus! 
En granne gick förbi så jag bad henne filma. Det är ett kul minne.
Begravningsbyrån har gjort en minnesbok från mammas begravning. Den är verkligen fin. Jag fastnade för en dikt. Tårarna rinner när jag läser den. Den lyder som följer:
Bind en bukett av minnen, en vacker av rosor full. Plocka bara de bästa, knyt samman med trådar av guld. Bind en bukett av minnen från hemmet och soliga dar. Tag inte med några törnen, av dem nog jorden har.
Jag känner mig rik när jag tänker på alla minnen ”hemifrån”. På något sätt kommer de närmre nu när både mamma och pappa har flyttat till himlen. De blir på något sätt starkare. Jag känner mig oerhört tacksam.
Minnena lever alltid vidare. Vissa minnen har en naturlig plats i medvetandet medan andra minnen tas fram när tiden är mogen. Dessa kloka ord finns också i minnesboken.
Rudolf i Bränntorp tillverkade en gång detta hörnskåp. Rudolf var far till Georg som var gift med min faster Ingrid. Vi hade först skåpet ”hemma” i Slättingebygd och sen fanns det i mammas lägenhet i Nybro. Nu har det fått sin plats hos oss på Tallkullen. Vi hade helst velat ha det uppe i köket/allrummet men där passade det inte alls men nere i gästrummet/kontoret passade det utmärkt. Det smälter in så bra bland de andra trämöblerna. Rudolf har även gjort kistan till vänster. Nu ska jag diska många av mammas grejer och ställa in i hörnskåpet. Oh, vad det ska bli roligt!
Idag kl 10.00 kom min make Hans till Nybro. Han hade med ett stort släp vilket var välbehövligt. Jag har verkligen packat ned mycket som ska med hem till Jönköping och jag har också fyllt min egen bil vid två tillfällen tidigare när jag åkte hem från Nybro.
Hans och Hans började med att bära ut det sista som skulle till återvinningen och till second hand. De körde lasset och jag var hemma för att ta emot en familj som på morgonen hade mailat att de vill köpa mammas stora bokhylla som legat ute på Blocket i två veckor. Det var verkligen i grevens tid men ändå i rätt tid. Det var en familj från Kalmar och de tyckte verkligen om bokhyllan. Det är så roligt när saker kommer till användning hos människor som behöver dem och som uppskattar dem.
Sen packade 2 x Hans in allt som skulle med hem till Jönköping och även linneskåpet som skulle med till Skärshult medan jag tömde det sista från kyl, frys m m i köket. När vi var klara gick vi till Rose Lotus och intog en god måltid.
När Hans och jag kom hem till Jönköping och allt var inburet såg det ut som på bilden nedan. Det får gärna vara lite stökigt. Jag är så otroligt glad och lättad att allt är klart och att mammas lägenhet är tom. För min del har det varit viktigt att få ta med mig en hel del saker hem. Det är bättre att ta för mycket och rensa sen än att inte ta så mycket och sen ångra sig. Nu har jag gott om tid på mig att gå igenom allt, rensa lite till, sortera och lägga varje sak på lämplig plats. Så härligt att få väva in gamla saker med historia tillsammans med det som finns i vårt hem. Jag känner mig tillfreds och tacksam.
Nu är Hans och Anita här och vi har sorterat och delat upp lakan, handdukar, garn m m. Hans livade upp oss genom att ta på sig några av mammas hattar. Ja, vad gör man inte för att lätta upp stämningen mitt i allt arbete?
Friends are the flowers in the garden of life – vilken underbar text på en trasig gammal handduk! Motivet och texten på örngottet nedan gillar jag skarpt – Jag älskar dig. Vi har haft dem i flera färger bl a lila och brunt. Jag har några hemma i Jönköping också. På bilden nedan till höger finns ett foto av vår pappa Henning. Många har uttryckt att Hans är så lik honom. På det lilla kortet bredvid ser vi vår morfar Ragnar.
Mamma hade mycket garn. Här delar vi upp vad vi vill ha och resten ger vi bort.
Så knackade det återigen på dörren och glada Inga undrade om hon fick bjuda på förmiddagskaffe. Såklart hon fick! En kaffepaus måste man ha. Sigbritt hade bakat kringlor och allt smakade mycket bra. Dessa härliga stunder med goda grannar är guld värda.
Det finns mycket roligt i mammas gömmor. Nu har jag gått igenom näsdukar och hittade bl a dessa söta barnnäsdukar. De får följa med hem till Jönköping. De påminner mig om min barndom. Jag har en del gamla näsdukar hemma också så nu blir det en ännu större samling. Jag blir glad av detta.
Jag har gått igenom mammas alla dukar och löpare och det jag inte vill ha kommer att skänkas. Jag har lagt det i en säck som nu är överfull. Ikväll kom Inga och Sigbritt in för att välja vad de ville ha. Det blev en jätterolig stund. Medan de satt och gick igenom hela säcken rensade jag fler hyllor och sorterade det som skulle till textilåtervinning, skänkas eller packas för att följa med till Jönköping. På bilden nedan har Sigbritt hittat en duk el skynke som kommer från mormor och morfars hem. Hon kände igen själva stilen. Det dök upp så många härliga minnen. Både Inga Sigbritt hittade en hel del som de ville ha, jätteroligt! Vi har haft det riktigt tokroligt ikväll och skrattat massor. Så skönt för själen!
Jag åkte till Nybro igår kväll och jobbar härifrån denna vecka. På kvällarna fixar och grejar jag i mammas lägenhet. Här finns massor att göra inför att vi ska tömma lägenheten till helgen. Mammas grannar är snälla, omtänksamma och trevliga. Idag bjöd Sigbritt på rotfruktspannkakor till lunch. De var jättegoda. Det är så skönt med ett avbrott med god mat och en trevlig pratstund under arbetsdagen.
Att äta rotfrukter är hälsosamt. De innehåller mycket kostfibrer, vitaminer och mineralämnen. Dessutom mättar de bra. Att bli bjuden på god och nyttig mat är ju helt underbart.
Idag släpper jag loss med en gammal barnsång. 
Jag sjöng den för en vän häromdagen via sms och hon blev så glad och välsignad att hon ville ha den för att spara. Jag delar den med dig också. Det är en riktig segersång. 
Vem kan vara mot oss när Gud är på vår sida? Sången är skriven av Ingvar Holmberg.
Jag sjöng och spelade denna sång ofta med barnen när jag ledde söndagsskola och hobbygrupp på 90-talet. På Youtube är ljudet bättre. Du har länken här: https://www.youtube.com/watch?v=i2rvxU7Pkk0
Ringrostiga men förväntansfulla gav min vän Monica och jag oss ut i skidspåren vid Hallby idag. Oh, vad jag har längtat efter detta! Det är ca 3-4 år sen jag åkte senast. Vi blev rekommenderade att följa grön markering som skulle vara ett spår utan branta backar. Vi satsade på det men det slutade med att vi kom på ett sidospår som ledde rakt ut i skogen. Många vurpor blev det för det gick så fort (tyckte vi) när vi åkte nerför och träden var nära inpå. Oj, vad det var bra glid! Till slut fick vi vända för den gröna markeringen ledde oss verkligen ”åt skogen” i dubbel bemärkelse. Det var en jobbig terräng men vi kom nära naturen och motion fick vi. Vi kom sen ut där det var preparerat och det kändes tryggt.
Jag vill åka mer skidor så nu önskar jag mig en fortsatt solig och snörik vinter in i mars. Jag ska börja träna att åka i slänten hemma i trädgården. Det blir en finfin träning för mig.
Det är ett vackert snölandskap, solen skiner och det är kallt. Jag tog en lunchpromenad här hemma i Hovslätt. Det gäller att vara väl påklädd. Att frysa är inte roligt. Är man bara väl rustad så är det helt underbart att vara ute i vårt vackra vinterlandskap.
Finns det egentligen något mera rofyllt än orörd snö? Det ger en känsla av stillhet. Jag älskar detta.
Idag ville jag uppmuntra en vän och smsade denna bild. Hon står inför en situation som tycks olöslig men vi vet ju att Gud har en lösning.
Denna bild och text hjälpte mig otroligt mycket för ett antal år sen då jag blev besviken över en situation. Jag började tacka Gud för att någonting nytt och någonting bättre var på väg. Gud förändrade verkligen det som var då till något nytt och spännande. Jag är så tacksam.
Detta gäller Dig också min vän. Vi tror på nya segrar. Vi får sätta vår tro och vårt hopp till att Jesus kan förvandla situationer som känns svåra. När Han är den enda lösningen så är det också Han som har ansvaret för situationen och Han sköter det bättre än vad vi själva gör. När vi själva har gjort vad vi förmår så får vi bara lämna över det. Sen får vi vila i att för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Det känns tryggt.
