Ikväll blev det en promenad runt Munksjön med min vän Helen. Det var ett underbart väder så vi njöt i fulla drag. Munksjöpromenaden kallas också Hälsans stig och är 5 km lång. Du hittar mer info om vandringen här: https://www.jonkoping.se/download/18.74fef9ab15548f0b800386d3/1465889976029/Munksj%C3%B6promenaden,%20Rocksj%C3%B6n.pdf
Vi avslutade med en jättegod fika på nyöppnade Frimans Café & Bistro i Jönköping City. Det var verkligen en positiv överraskning.
Vilket fantastiskt fordon elcykeln är! Det är kul att cykla och det går snabbt och lätt. Jag älskar detta. Jag gjorde ett par försök att få med någon vän ut på motionsrunda i eftermiddag men fick inget napp så jag cyklade själv. Även om inte solen sken var det ett härligt väder.
Jag cyklade först till Ljungarums kyrkby med den lilla fina Strömsbergsskolan. När jag gick på Lärarhögskolan hette den Ljungarums Kyrkskola och jag hade två av mina praktikperioder där. Termin 2 var en klasskompis och jag två veckor i en årskurs 2 och höll då till i byggnaden till höger. Termin 5, hösten 1984, hade jag min långpraktik på 10 veckor i en årskurs 3 med Kerstin Svensson som handledare. Vi höll till i den grå byggnaden och jag tror klassrummet var vid några av de fönster vi ser i bilden till vänster. Det var denna långpraktik som gav mig grunden och säkerheten att gå ut och arbeta som lärare. Visst var Lärarhögskolan bra på många sätt men denna praktik gav mig självförtroende. Kerstin var en fantastisk handledare och de andra lärarna på skolan var mycket trevliga. Tack Kerstin Svensson och tack Ljungarums Kyrkskola! Ni betydde jättemycket för mig!
På den tiden använde vi blåstenciler när vi gjorde våra egna arbetsuppgifter till eleverna. Kopiatorer hade börjat komma och om vi ville kopiera fick vi åka till stora Ljungarumsskolan i Kättilstorp.
Mittemot skolan ligger Ljungarums kyrka.
Jag cyklade genom Ljungarums Kyrkby och vidare mot M2 Center och Ryhov. Här byggs sjukhuset ut. Bra!
Jag fortsatte upp via Ekhagsringen. Det går så lätt att trampa när man har elcykel. Jag kom att tänka på den där vårdagen 2018 då jag gick till Haralds Cykel på Rosenlund för att kolla på elcyklar. Jag ville ha en elcykel när jag skulle flytta till Hovslätt. Vi tittade på några olika cyklar och jag var fast besluten att jag inte skulle ha någon med bara handbroms. Fotbroms var viktigt för mig. Ändå blev det så att han tyckte jag skulle testa en cykel med bara handbromsar och så blev det. Jag minns att jag var förvånad att han bara vågade skicka iväg mig så där på cykel, jag som inte alls var van vid elcyklar. – Bara kör nu och testa den, sa han. Det var precis vad jag gjorde. Jag körde sakta först men blev ganska snabbt varm i kläderna. Oh, vad det var roligt! Jag minns hur jag då cyklade uppför Ekhagsringen och det gick så lätt. Jag fortsatte sen vidare genom Kungsängen och vips var jag på Öxnehaga. Jag hade väl aldrig tidigare kommit på tanken att cykla till Öxnehaga men med elcykeln var det inga problem. Jag minns att jag var så imponerad att jag cyklade ända upp till Blåvingevägen där mina goda vänner Helen och Magnus bor. Denna min första cykeltur med elcykel var så pass rolig att jag bestämde mig direkt när jag kom tillbaka till butiken att jag skulle köpa den. Jag tyckte det var lika roligt att cykla elcykel som att vara på Liseberg.
Idag ville jag återuppleva detta härliga så jag smsade Helen och frågade om jag fick titta förbi lite snabbt. Det gick fint så jag cyklade dit.
På vägen passerade jag Bondbergets Naturreservat med en helt underbar miljö. Man kan cykla på vissa vägar men annars är det gång som gäller.
Väl framme på Blåvingevägen fick jag en liten pratstund med Helen. Jag passade på att ta ett foto från deras balkong. Det har en vacker utsikt över Vättern.
Sen började jag min färd hemåt igen. I början var det bara att rulla eftersom det lutar nerför hela tiden. Jag upptäckte att batteriet inte hade så mycket kvar att ge så jag rullade på frihjul så mycket jag kunde och cyklade ungefär samma väg hem som jag cyklat dit. När jag var ca 4 km hemifrån var batteriet helt slut. Då var det bara att trampa på utan batteri men det går mycket trögare på en elcykel än på en vanlig cykel. På plan mark gick det i alla fall att cykla, när det var nedför var det bara att rulla men i uppförsbackarna fick jag gå. Bra motion för mig. Jag borde alltså ha laddat batteriet men trodde det skulle klara sig. Jag var ute och cyklade ett par mil häromkvällen och ikväll blev det drygt 3 mil. Jag trodde batteriet skulle klara mer men läser nu att ett vanligt batteri brukar räcka 40-70 km.
Sen en vecka tillbaka har jag gått och sjungit denna sång. Jag känner att jag vill dela den med er alla.
Hur ska vi få stopp på gängkriminalitet? Hur ska polisen lyckas upplösa alla klaner som arbetar brottsligt? Hur ska vi få våldet att avta i vårt land? Hur ska vi lyckas fullt ut med integrationen så att människor trivs och känner sig delaktiga? Hur ska vi få ett bättre samhälle att leva i? Det finns många frågor.
Just nu känns det som att Jesus är den ende som kan förvandla vårt land. Jag läste i min andaktsbok just detta att Jesusnamnet får det onda att ge vika och kallar på det goda till vår hjälp. Numera går jag och sjunger denna sång hela dagarna och jag mår bra av det. Jag vill proklamera Jesus av hela mitt hjärta. Vill du sjunga med så har du texten här.
Namnet Jesus vill jag sjunga, sköna namn som ej förgår. Dig jag vill med frigjord tunga prisa varje dag jag får. Till de unga, till de gamla har det namnet glädjebud. Det kan kalla, det kan samla vilsna barnen hem till Gud.
Refr. Namnet Jesus himlens hälsning, det mitt hjärtas kärlek vann. I det namnet fann jag frälsning, inget annat frälsa kan.
Namnet Jesus skönt det klingar låt det ljuda runt vår jord. Inget annat världen bringar hopp och tröst som detta ord. För det namnet hatet viker, för det namnet ondskan flyr. I det namnet skall Guds rike bryta fram när dagen gryr.
Refr. Namnet Jesus himlens hälsning…
Genom nöden, genom natten lyser härligt Jesu namn. Seglaren på vida vatten leder det till tryggad hamn. Och när sol ej mer skall vara Jesusnamnet lyser än, prisad av en tallös skara prisat högt i himmelen.
Refr. Namnet Jesus himlens hälsning...
Jag har arbetat hemifrån hela dagen och var så glad att det gick att sitta utomhus och äta lunch. Solen låg på och det var relativt vindstilla. Där satt jag och njöt av mikrade rester. Jag brukar ha ett sötsug efter maten och vill gärna ha en kopp kaffe med något sött t.ex. kaka eller kex. Idag kom jag på den geniala idén att skära upp den lilla melonbit jag hade kvar och toppa med lingonsylt som jag sötat med honung. Det var jättegott och sötsuget stillades. Toppen! Det är ju så att man äter det man har hemma så det gäller att fylla förråden med så’nt man vet man mår bra av.
Senare efter avslutat arbete satt jag ute på balkongen och avnjöt te och mackor i solens sken. Jag satt kvar länge i den bakåtlutade sköna stolen och pratade i telefon med en god vän. Det var så avkopplande.
Jag ville ut och lufta elcykeln så jag bestämde mig för att göra en cykeltur. Solen sken när jag stack iväg strax före kl 18. Jag cyklade först genom Bårarp, en vacker by med böljande kullar. Jag kom ut i Tokarp och cyklade mot Jordbron och Munksjötornet.
Jag cyklade sen vidare söder om Munksjön för att cykla runt sjön denna vackra kväll.
Jag gillar Munksjöpromenaden som också kallas Hälsans stig. Här har jag promenerat och cyklat många gånger och det är lika fint varje gång. Just nu byggs det mycket så vägen leds om lite grand på vissa ställen.
Det är mysigt inne i city vid norra delen av sjön. Där finns gott om restauranger och många människor sitter och njuter av livet på bänkar och trappor.
Jag älskar vårt Jönköping. Här trivs jag och här känner jag mig hemma.
Jag har riktigt frossat i rosor och dahlior ikväll när jag besökte Rosenlunds Rosarium. Jag åkte dit för att njuta, rensa hjärnan och vandra runt med mina egna tankar. Jag hade först tänkt ta med picknick och hade också tankar på att sätta mig i rosariet och blogga men vädret tillät inte detta. Jag hade t.o.m. badkassen med mig i bilen ifall det skulle bli tid på Vätterstranden för avkoppling och ett litet dopp. Istället fick jag ta på mig allt jag hade med mig så det blev fem lager på överkroppen, allt för att hålla värmen. Det hade varit skönt med handskar också. Vädret växlar verkligen. Igår kväll gick jag i kortärmat hela kvällen i lingonskogen.
Så fort jag kom in i den ljuvliga parken ringde en mycket god vän och berättade att hennes mamma fått lämna jordelivet tidigt idag på morgonen för att flytta till en bättre värld. Vi pratade en stund, många minnen och många tankar blev det. Livet är en skör tråd som vi balanserar på dag efter dag för att en vacker dag lämna och ”kila vidare” som vissa säger. Själv tror jag på att himlen väntar. Jag tror inte vi ligger och sover i väntan på något annat. Jag tror vi får träffa våra nära och kära som gått före. Döden blir troligen en mycket positiv och härlig överraskning men ändå vill vi ju inte dö – vi vill leva här på jorden. En dag ska vi dö men alla andra dagar ska vi leva. Citat av PO Enqvist. Ja, det gäller att vi tar vara på de dagar som är livet.
Att vandra runt i Rosenlunds Rosarium med dess fantastiska växter är lika härligt varje gång. När jag går där lever jag. Parken har fantastiska dahlior. Jag har alltid älskat dem och har blivit inspirerad att odla själv här hemma. I våras satte jag lökar men mina är så tråkiga och fula. Jag hade förväntat mig att få lika fina dahlior som i rosariet men så blev det inte. Antagligen har jag gett dem för lite kärlek och gödning samt att de kanske stått för tätt. Om jag ska odla dahlior igen måste jag läsa på bättre. Tur att jag kan njuta i rosariet av dessa helt fantastiska blommor.
Det fanns en annan kvinna i parken som precis som jag gick runt och fotograferade. När jag stod och beundrade de praktfulla dahliorna var hon också där. Vi började prata och det blev ett jättefint möte. Det visade sig att vi båda arbetat som språklärare och hade en hel del gemensamt. Jönköping är hennes barndomsstad men hon är bara här hemma och hälsar på några dagar. Hon berättade varför denna vackra växt kallas just Dahlia. Den är uppkallad efter en av Carl von Linnés lärjungar, den svenske botanisten och läkaren Andreas Dahl. Dahlian upptäcktes i Mexico i slutet av 1500-talet och fick år 1791 sitt latinska namn Dahlia pinnata. Vill du fördjupa dig i Dahlians historia så hittar du info här: https://www.svenskdahlia.se/?page_id=268
Lena och jag bytte telefonnummer. Det blev ett så trevligt möte att vi kanske ses igen. Jag tänker på den tredje versen i dikten Människors möte av Hjalmar Gullberg. Den lyder så här:
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.
Ja, det var ett fint och märkligt möte mitt ibland alla dahliorna.
Rosariet är väl kanske mest känt för sina underbara rosor och rosor finns det gott om. Nu vill jag frossa bland rosor.
Även himlen var vacker ikväll.
Jag avslutar med denna dahlia-bild för jag älskar dahlior. Jag blir glad av blommor. Blommor sprider glädje där de finns. Så är det också med oss människor. Vi kan blomma och sprida glädje där vi är planterade.
För en tid sen fick jag ett paket servetter av en god vän. Jag har använt dem och har nu bara en servett kvar. Jag gillar att duka med dessa servetter när jag bjuder hem goda vänner. Visst är det väl underbart att få sitta ner och dela en måltid tillsammans med goda vänner. Yes, together is my favourite place to be! (Jag föredrar den brittiska stavningen favourite istället för den amerikanska stavningen favorite.)
Ikväll kom min goda vän Helena hit. Vi åt mangokycklinggryta med ris och sallad. Till dessert blev det chinuskipaj med lingon, vispgrädde och fruktsallad. Det blev en trevlig kväll då vi delade livet och pratade massor.
Vänskap gör verkligen livet rikt. Att få dela tankar, glädjeämnen och bekymmer med en god vän är som balsam för själen. Helena och jag brukar alltid be också. Det är en styrka. Att få lägga sitt liv i Guds hand är det bästa som finns.
Min fina bonusdotter Vilma har varit här idag. Vi har ätit och fikat, pratat, slappat, pratat lite till och ätit lite till. Vi hade tänkt ta en promenad men det regnade så vi stannade inne. Det har varit trevligt, rofyllt och mysigt.
Jag har nyligen köpt en ljuslykta med texten together is my favorite place to be. Visst är det så! Att få vara tillsammans med sina nära och kära vänner är väl helt underbart. Att i lugn och ro få sitta och samtala om livet och allt därtill är skönt. Vi är alla kanaler från Gud in i varandras liv och har något att tillföra varandra. En människas själ speglar sig i en annan människosjäl och ett möte sker. Låt oss ta vara på dessa stunder av ro och frid.
Nu har jag experimenterat och haft det riktigt roligt. Jag har nämligen kokat lingonsylt. Den första laddningen jag gjorde blev gudomligt god men jag tycker att den är för söt. Den har ca 20% sockerhalt. Jag gjorde efter följande recept:
1,8 liter lingon + 2 dl vatten + 3 dl syltsocker + 2 dl socker
Efter att jag lagt ut bilder på sociala medier och frågat hur andra gör fick jag en del bra tips. En god vän gör enligt receptet ovan men tar halva mängden socker. Jag gjorde dubbel sats och använde då:
3,6 liter lingon + 4 dl vatten + 3 dl syltsocker + 2 dl socker
Lingonsylten blev jättegod men något syrligare än den första.
Så fick jag tips om att söta med honung istället för med raffinerat socker. Jag gjorde då så här:
1 kg lingon + 1 dl vatten + 3 dl honung
Jag kokade lingon och vatten och lät det svalna ganska mycket. Sen blandade jag i honung. Om man värmer honung för mycket så försvinner vissa nyttiga egenskaper hos honungen. Redan vid 40 grader börjar honung förlora en del av sina antibakteriella egenskaper.
Den honungssötade lingonsylten blev god och man känner smaken av honung. Detta måste väl vara en riktig hälsobomb: lingon + honung.
Jag läser följande på Wikipedia: Lingon är rika på vitamin A, B, C, E, men innehåller också andra viktiga ämnen som fosfor, järn, kalium och kalcium för att nämna några. Lingon innehåller också viktiga antioxidanter som stärker vårt immunförsvar och skyddar vår kropp mot fria radikaler.
Under följande länk finns en massa intressant info om honung: https://www.mabra.com/mat/honung-hur-halsosamt-som-helst/
Jag gick till en granne och köpte honung som är producerad här i närområdet – Tallkullens egen honung.
Jag gjorde också rårörda lingon som är min favorit just nu. Oh, så gott!
Jag blandade 5 dl lingon med 1 dl socker. Jag rörde tills sockret smälte och vissa bär blev lite mosiga. Sen var det bara att hälla upp i en burk.
Igår och idag har jag lunchrastat dessa två underbara hundar av rasen Jack Russell Terrier. Deras matte har varit på kurs och då fick jag rycka in. Jag ser det som den viktigaste och roligaste uppgiften dessa dagar. Jag har arbetat hemifrån och då blir det ett perfekt avbrott för mig också att komma ut och få lite frisk luft tillsammans med dessa godingar. De bor här i Hovslätt bara fem minuters promenad från mig. Hundar är verkligen härliga djur. De blir så glada när man dyker upp och man känner sig så älskad i deras sällskap. Uttrycket att Hunden är människans bästa vän stämmer så bra. Uttrycket härstammar från 1500-talet. I Svenska Dagbladet hittar jag texten nedan.
Den äldsta litterära skildringen av varma känslor mellan hund och husse stammar från 700-talet f.Kr.: Homeros berättelse om relationen mellan den hemvändande Odysseus och hans gamla hund Argos, som till skillnad från människorna på Ithaka inte har några problem att känna igen honom trots att han varit borta i två decennier. Det emotionellt laddade mötet mellan Odysseus och Argos brukar ofta dras upp som ett praktexempel på de nära känslomässiga band som redan under brons- och järnålder kunde utvecklas mellan människa och hund.
Själva frasen ”hunden är människans bästa vän” förekommer dock inte i Odysséen. Den möter oss första gången i skrift hos Erasmus av Rotterdam i ett latinskt verk från 1518, där det påstås att det uix ullum animal amicius quam canis (”inget djur är en större vän än hunden”), detta i kontrast mot vargen, som är vår störste ovän.
Två och ett halvt sekel senare höll Voltaire med. I dennes filosofiska uppslagsbok från 1764 noteras att hunden är trognast av alla, c’est le meilleur ami que puisse avoir l’homme (”den är den bästa vän människan kan ha”). Det ryktas att också kung Fredrik II av Preussen sade något likartat; under alla omständigheter var konstaterandet vanligt under 1700- och 1800-talen. Hämtat från https://www.svd.se/sa-lange-har-hunden-varit-var-baste-van
Ikväll åkte min goda vän Monica och jag ut i skogen för att plocka lingon. Det var så roligt. Det fanns gott om lingon. Jag tror inte att jag plockat lingon sen jag var barn. Jag har plockat mycket blåbär i höst och fortfarande finns det massor av blåbär. Det bara dräller av dem. Det kändes nästan lite svårt att se alla blåbär eftersom vi inte kan ta hand om dem alla. De bara står där och förfars. När jag hade plockat nästan en hink med lingon så plockade jag blåbär också. Jag ville ha några liter färska blåbär med mig hem även ikväll.
Som vanligt var det väldigt skönt att vara i skogen. Det är så vackert när man ser solen skymta bakom trädtopparna. Livskvalitet!
Nu har jag bytt ut trädgårdsnejlikan i vårplanteringen mot en ljung och vips blev det en fin höstplantering tillsammans med den underbara silvernjurvindan.
I våras planterade jag olika tomatskivor i små krukor. Det var röda, gula och röd-gröna tomater. I början var plantorna så små och jag var tveksam till om det skulle bli några tomater över huvud taget. Jag planterade i alla fall ut dem. Det blev många plantor och jag ville ta vara på alla så det blev väldigt lite jord i varje kruka eftersom planteringsjorden tog slut. Så småningom fick jag köpa mer och lägga i för det blev alldeles för torftigt med så lite jord. De växte ju faktiskt och frodades. De har också fått en hel del gödning mot slutet. Jag glömde det i början. Ja, jag är ingen van trädgårdsmästare precis men jag kanske tränar upp mig.
De blommade sent och vissa blommar för fullt fortfarande. Nu väntar jag spänt på att se om mina tomater hinner mogna i septembersolen och om det blir små tomater av alla blommor. Detta är kul. Jag kanske får hitta recept där man använder gröna tomater men jag hoppas förstås på att många ska hinna mogna helt.
Jag köpte en söt love-skylt idag. Jag har placerat den i krukan vid entrén där den fint pryder sin plats. Snart är det dags att byta ut de små trädgårdsnejlikorna till något mer höstliknande men de får väl hänga med ännu ett tag. Jag tycker de är så söta.
Dagens budskap i min kalender Tankar om Livet 2 lyder så här:
Du är en unik och speciell skapelse av Gud, värd mycket mer än alla världsliga skatter.
Detta är verkligen sant. Just du är unik och speciell. Ingen annan har fått exakt den kombination av arv och miljö som just du har. Blomma ut och var dig själv. Låt ingen trycka ner dig utan var just den du är skapad att vara – en helt fantastisk människa! Jag önskar dig allt gott på den fortsatta livsresan. Kom ihåg att alla är lika värdefulla och viktiga.
Idag har jag varit i Orrefors Park som bjuder på en helt underbar miljö. Mamma och jag gjorde en utflykt tillsammans med hennes grannar Inga och Sigbritt. Vi åt först lunchbuffé på Hotell Orrefors som har både Thaimat och husmanskost. Det var jättegott.
Sen åkte vi till Orrefors Park. Förra sommaren gjorde vi samma utflykt och det var mitt första möte med denna ljuvliga park. Här går man runt bland blommor och glasskulpturer. Allt är så vackert. Jag rekommenderar verkligen ett besök här.
I hyttan som ligger i parken kan man se när de blåser glas. Man kan också få tillverka sin egen glaspjäs tillsammans med någon av glasblåsarna. Där finns också ett café.
Du kan läsa mer om Orranäs Glasbruk här: https://orranasglasbruk.se/
Vi tittade in i butiken där det finns jättefina grejer. Jag blev lite sugen på att köpa en sådan fin glasskulptur som vi ser ovan fast i mindre format men gjorde det inte. Det kanske kan bli en annan gång. Jag gillar dem verkligen.
Vad är det som gör att jag mår så bra när jag går i parker som denna och bara njuter? Jag har hittat ett svar i en artikel. När man förundras sänker man sin stress. Människor som upplever förundran är i högre utsträckning både friskare, piggare, mer kreativa och mindre stressade, berättar storycoachen Katrin Sandberg och frilansjournalisten Sara Hammarkrantz. Du kan läsa mer om det här: https://kurera.se/lar-dig-forundras-och-sank-din-stress/
Ikväll tog jag en härlig promenad till Madesjö som är en del av Nybro. Jag gick där på högstadiet, på Madesjöskolan, under åren 1976-79. Vår klass från Flerohopp slogs ihop med elever från Bäckebo och Örsjö. Vi gick i klass 7B, 8B och 9B. Det var en bra klass som jag trivdes fint i.
Jag minns att jag lärde mig mycket på högstadiet. Franska var ett av mina favoritämnen. Vi var 12 tjejer i gruppen och vi satt i en liten sal som vi ser på bilden nedan. Det är salen innanför mittenfönstret på våning 2. Vi hade en trevlig och härlig lärare som hette Brita Löfgren. Hon var också vår klassföreståndare. Hon delade ofta med sig av fantastiska upplevelser hon varit med om när hon varit utomlands. Hon inspirerade mig verkligen. I årskurs 9 åkte vi med franskklassen till Paris vilket var helt underbart. Jag hade aldrig varit i Stockholm då men efter ett par dagar med Brita i Paris åkte vi métro (tunnelbana) själva genom hela Paris. Det är härliga minnen.
Jag minns också många kemiska formler som vi lärde oss i kemin: au = guld, ag = silver, fe = järn, H = väte, O = syre, N = kväve. Jag minns att väte, syre och kväve var det första vi lärde oss och det stod i ordning så det blev HON. Detta har hjälpt mig att komma ihåg dessa formler under resten av livet. Det gäller att ha olika saker att hänga upp kunskapen på ibland för att minnas.
Vi läste också om de Puniska krigen men historia har inte intresserat mig så mycket och därför minns jag nästan inget av det jag lärde mig om dessa krig.
I matten lärde vi oss att räkna med ekvationer. Det var kul. Matte har jag alltid gillat och haft lätt för.
Jag minns också ett prov i religion där jag missade en fråga. Frågan var vilka patriarkerna var men jag svarade på vad patriarker är. Jag svarade stamfäder men svaret skulle ju vara Abraham, Isak och Jakob. Oh, vad jag grämde mig över detta.
Jag minns också biologin när vi testade vilken blodgrupp vi hade. Vi fick ta ett blodprov och lägga lite blod på en papperslapp. Jag tror jag har kvar den lappen än idag.
Ibland gick vi till Sandbergs Konditori och fikade. Det var härliga stunder då vi mådde gott och satt och pratade. Jag älskade Budapestbakelser vilket jag gör än idag.
Ibland när vi slutade tidigare gick vi in till Nybro city och tog bussen därifrån. Bara man hade så lite som en 25-öring med sig så kändes det kul att få gå till Sveakiosken och köpa lite godis. Det är också mysiga minnen.
Ikväll när jag gick tillbaka från Madesjö till stan passerade jag denna fina minnessten. Den har kommit upp på senare år. Texten lyder: Vid denna plats utkämpades ett slag där bygdens bönder under ledning av Sven Håkansson ”Krååk” segrade över Dansk trupp. Rådighet, Djärvhet och List gav seger och kunglig belöning. Kutlur – Fritidsnämnden reste stenen 1994.
Vill du läsa mer om Slaget vid Jutebackarna hittar du info här:
https://smvu.se/registerkort-nr-h07/
https://www.nybrokunskap.se/kalmarkriget-1611-1613-2/
På min vandring hemåt fick jag sen se en kvinna som hade parkerat sin cykel vid vägen och stod i buskarna och plockade björnbär. Det var en av mina gamla klasskompisar. Vilket trevligt sammanträffande! Jag passade också på att plocka några björnbär som jag mumsade i mig och några som jag tog hem till mamma som blev glad.
Oh, vilken ljuvlig nostalgipromenad som väckte många tankar till liv.
Ikväll när jag körde från Jönköping till Nybro fick jag se flera magiska vyer. Fullmånen sken så vackert. Jag stannade vid två tillfällen för att föreviga detta. Det är svårt att fånga på bild hur vackert det egentligen är men jag gjorde ett försök.
Nu är det september månad och jag har vänt på bladet i min fina almanacka av Kerstin Svensson. Buskapet under bilden lyder:
Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.
Detta är hämtat från Bibel 2000, Psalm 32, vers 8. I Folkbibeln uttrycks det på följande sätt:
Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.
Detta tar jag med mig nu under september månad, ja, under resten av året och resten av livet också. Så skönt att veta att mitt liv vilar i Guds hand. Han leder mig, ger mig råd och vill mitt bästa.
Jag läser också detta i Jesaja 9:6. Hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.
Jag älskar verkligen denna vers. Den helige Ande vill ge mig goda råd för att jag ska kunna leva mitt liv på bästa sätt. Han talar till mig genom tankar och det fungerar verkligen.
Jesus är vår fridsfurste. Frid – vilket underbart ord! Frid önskar jag att varje människa ska få ha i sitt inre. Det är ovärderligt.
I Johannes 14:27 säger Jesus: Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.
Stämmer det? Ja, för mig stämmer det? Om du inte har frid i ditt inre men vill ha det så prata med Jesus om saken. Säg att du vill ha den frid som han ger, den frid som övergår allt förstånd. Be att han fyller hela ditt sinne med frid. Jag vet att bönen är den starkaste kraften på jorden.
Gud välsigne dig min vän! Jag önskar dig frid.
