För några år sen köpte jag en forellbegonia som jag då inte hade sett tidigare. Jag tyckte den var så fin. Den har nu hängt med länge och blivit lite blek. Idag när jag kom till Blomsterlandet och fick se nya fina forellbegonior kunde jag inte låta bli att köpa en. Ja, egentligen var det så att jag gick ner för att köpa mig en speciell glass som de har där. (Vi har vårt kontor i samma byggnad.) Tillbaka kom jag med min glass men även två nya krukväxter. Det är så roligt att förnya hemma med lite nya växter.
Kan säga att det blev stor skillnad när jag bytte ut den gamla. Dock ställde jag den gamla i ett annat lite mindre synligt fönster för vem vet, den kanske tar sig om jag planterar om den.
I lördags fick vi jättefina liljor av några goda vänner som var på besök. Vi förundrades redan på söndagen över hur stora, fina och maffiga de var och även starkt doftande. När måndagen kom gick det inte att ha dem inomhus. De doftade gott men otroligt starkt. De fick då en hörnplats på balkongen där de gör sig riktigt bra och de syns så fint inifrån också. Dubbel glädje helt enkelt! Idag började det dock blåsa och regna så jag fick stötta upp lite med vattenkannan. Vilken tur att vi har en rosa vattenkanna. Den matchar ju liljorna perfekt.
Efter en spännande, rolig och innehållsrik dag på arbetet var det dags att åka till min goda vän Susanna som hade bjudit hem Eva, Yvonne och mig på middag. Jag visste redan innan att det skulle bli en trevlig kväll med god förtäring och mycket prat.
Det är alltid vackert dukade bord hos Susanna vilket är en fröjd att få sätta sig vid. Ikväll bjöd hon på en god laxrätt med färsk pasta, tomater, saffran m m. Det smakade mycket gott. Sen blev det blåbärspaj, grädde och vaniljsås samt kaffe. Mums!
Det blev en massa prat om allt mellan himmel och jord, precis så som det blir när väninnor träffas. Det är väl det som är så härligt att man kan prata om det mesta.
Styrkta och glada till kropp och själ åkte vi sen hem för att få vår skönhetssömn.
Idag lägger jag upp det tänkvärda ordet för dagen i Tankar om Livet 2. Det talar för sig själv. Givande är vägen till oslagbar frid och lycka.
Gör givande till en vana – oavsett om det är av dig själv, din tid, dina pengar, ord av uppmuntran eller ett lyssnande öra – och du kommer att få uppleva en frid och lycka som är oslagbar.
Att få dela med sig av det man själv fått är att förvalta sitt pund väl. Det gäller både tillgångar och olika nedlagda gåvor man har i sitt inre. Det sägs att den som ger, han får mer. Det är precis som med sådd och skörd. Man sår lite grand och får skörda desto mer. Alla vi människor i världen står i en ring hand i hand och det du ger åt vänster kommer efter en tid tillbaka från höger.
Gud, hjälp oss att leva våra liv på det sätt där givandet är naturligt och tack för den skörd du ger oss. Tack för givandets stora välsignelse!
Oh, vad jag känner mig nöjd och glad! När mamma sålde huset i Slättingebygd fick Hans och jag ta med oss deras mangel som vi då ställde i källaren i Skärshult. Där fanns en annan mangel men vi lyckades härbärgera även denna. Nu äntligen är den på plats här i vårt nya hus och ikväll har jag manglat. Så skönt att få lägga sig i nymanglade, väldoftande lakan. Lyx!
I augusti 2010 startade Ulla Alfredsson (från Trekanten) och jag en Facebookgrupp som heter Vi som fortfarande manglar våra lakan. Gillar du att mangla och vill gå med i gruppen för att få olika tips och även dela med dig av dina tips så är du välkommen med i gruppen. https://www.facebook.com/groups/136280156408945/
Ikväll har mina jättefina grannar från Hermansvägen varit här på besök. Det är drygt tio månader sen jag flyttade från Rosenlund och äntligen blev detta av.
Ingalill pysslade om mina växter när jag var ute och reste och Anders flyttade min bil lite då och då för att den inte skulle stå på samma plats på gatan hela tiden när jag var borta. Vi hade också många trevliga fikastunder. De betydde mycket för mig.
Vi har haft en jättetrevlig kväll med mat, mycket prat och fika. Det var så uppfriskande att ha dem här och pratet tar liksom aldrig slut. Det finns så mycket spännande i livet att dela med sig av till varandra.
Yvonne är en kvinna jag lärt känna via mitt arbete som säljare. Vi har träffats på olika events och jag har även fått vara med och ge lite goda råd då hon började sin digitala annonsering. Senast vi lunchade kände jag mig så upplyft av olika kloka ord hon sa. Hon är en gedigen och ärlig person med sunda värderingar. Jag uppskattar det oerhört. Jag tänkte redan då att jag skulle vilja bjuda hem henne hit till Tallkullen för att bara få prata och dela livet. Sagt och gjort, ikväll kom Yvonne hem till mig.
Det blev en mycket trevlig kväll med mat, prat och fika. Det blev en del prat om affärer och hur viktigt det är att en kund ska ha nytta av den tjänst som köpes. Alltför många idag är mest ute efter att sko sig själva och rent ut sagt ”lura” kunder att betala mer än vad som är nödvändigt för att tjäna ”en större hacka” själva. Det går en liten tid men inte i det långa loppet. Det är så viktigt att omge sig med sunda, kloka och ärliga människor.
Yvonne driver företaget Odeas https://www.odeas.se/ Odeas erbjuder utbildningar inom arbetsmiljö, ledarskap och organisationsutveckling. En god arbetsmiljö där medarbetare trivs är nyckeln till framgång och tillväxt för verksamheten.
Vi talade om vad lycka är och kom fram till att verklig lycka är att känna sig tillfreds i den situation man befinner sig. Kort och gott blev det en lyckad kväll.
I eftermiddag fick jag besök av min goa brorsdotter Nathalie och hennes fine pojkvän Erik. De är så mysiga, trevliga, roliga och artiga vilket gör mig hjärteglad. De bor i Södertälje men var ute på lite äventyr i Småland.
Efter mat och fika tog vi en promenad upp till Lisaberg varifrån man kan se Jönköping, Vättern och Visingsö. Det var riktigt klart och vackert idag. Sen gick vi vidare genom skogen i riktning mot Norrhammar men vek ganska tidigt av på en ny väg där jag aldrig gått tidigare. Vi kom sen ut vid Hökhults Gård och då kände jag igen mig så vi kunde promenera tillbaka till Tallkullen genom den vackra bebyggelsen. Det är så lugnt, tyst och stilla här.
En gammal god vän hörde av sig häromdagen och berättade att hon skulle passera Jönköping idag. Eftersom jag har börjat jobba igen efter semestern så föreslog jag en lunchträff på Asecs. Det passade henne utmärkt så vi möttes kl 12.00 för lunch på Soya.
Det blev verkligen en jättetrevlig stund då vi hann prata mycket. Vi träffades första gången i mitten på 80-talet då vi båda bodde i Strömsund i Jämtland. Jag hade flyttat dit för att börja arbeta som lärare och Annelie för att arbeta som evangelist i Pingstförsamlingen. Efter den tiden har vi inte setts så många gånger men ändå hållit en viss kontakt. Jag var med på deras bröllop i Halmstad för 20 år sen. Efter det har vi bara setts någon gång, senast på en kvinnofrukost på Gullbrannagården för ett antal år sen.
Det är så roligt med gammal god vänskap. Det berikar verkligen livet. Ju äldre jag blir desto mer tacksam blir jag för alla goda relationer som funnits under årens lopp. Det finns ett ordspråk som säger: Varje vän är som en tindrande stjärna och ingen är den andra lik. Det stämmer verkligen. Mina vänner betyder mycket för mig.
Jag rensar i förrådet för att få lite bättre ordning. Jag har svårt att slänga grejer som jag kan tänkas behöva längre fram. När det gäller förlängningssladdar till den gamla telefonen så frågade maken mig om jag tror att utvecklingen kommer att gå bakåt och jag insåg att den kommer nog inte att göra det. Vad ska jag ha telefonsladdarna till? Det finns inga uttag för dessa i vårt nya hus? Jag skärper mig nu och slänger dem eller ev lämnar dem till Second Hand ifall någon annan behöver dem. Det känns bra.
Jag hittar även andra sladdar och grejer. Antennsladdarna behöver jag nog inte längre heller. Jag funderar ett tag till innan jag gör mig av med dem. Känns bra att ta det i etapper. Hittar även ett par sladdar som kanske har använts till lampor men har ingen aning om när och hur jag använde dem. Har också hittat några vita plastgrejer som jag inte vet vad det är. Någon som vet?
Att rensa är bra och befriande men tar mycket tankeverksamhet. Vore ju dumt att slänga något man behöver längre fram…fniss.
Efter fyra veckors semester började jag arbeta idag. Det kändes bra och dagen gick fort. Efter jobbet hade jag bestämt träff med min goda vän Susanna på Vätterstranden. Det var härliga vågor. Jag blir som ett barn i vattnet och kastar mig över vågorna. Det är så underbart, en riktigt rolig avkoppling! Sen blev det kaffe och mackor på stranden och en massa prat förstås. Det gäller att ta vara på de fina kvällarna så länge Vättern bjuder på behaglig temperatur.
Ikväll var det dags för den årliga byfesten med grillning i Skärshult. Hans trevliga grannar, Annika och Christer, bjöd in till sommarfest på sin gård. Flera hjälpsamma grannar bidrog med en hjälpande hand för att fixa partytält, tårta m m. Vi satt intill dammen och njöt av det trevliga sällskapet i den helt underbara sommarkvällen.
Det är en levande landsbygd med många familjer som bor längs med den lilla vackra byvägen. Det är så roligt med den sammanhållning som finns i byn där alla kan träffas för att trivas tillsammans. Livskvalitet tycker jag.
Ikväll var vi bjudna på en rolig fest. Vår vän Kicki har skaffat en liten valp vid namn Zack av rasen Jack Russel. Hon har även en äldre Jack Russel som heter Sumo. Ikväll var det fest för att fira att Zack flyttat till Hovslätt.
Valpen Zack
Gamle Sumo
Vi bjöds på mycket gott grillat såsom kött med ben, Hot Dogs, kabanoss samt goda såser, sallad, potatis m m. Vi gick en tipsrunda i skogen med kluriga hundfrågor. Sen blev det kaffe med dopp. Doppet bestod av franska våfflor i form av hundben samt hundbenskolakakor och Key lime pie, en ljuvlig dessert samt en massa godis och snacks.
Hans och jag fick lära känna en ny familj vilket var mycket trevligt. Det var Kickis bror, svägerska och barn och så var goda vännen Susanna med barn där.
En god ”gammal” vän vid namn Bernt fyller 60 år nästa vecka. Ikväll hade hans flickvän ordnat med en överraskningsfest på Vätterstranden. Intet ont (gott) anande begav han sig iväg till Café 93 kl 19.00 för att spisa musik men i pausen drog alla (ca 30 pers) iväg till stranden för att grilla och fira. Det blev en underbar kväll, på gränsen till tropisk natt, då vi även badade.
Bernt är en vän sen 30 år tillbaka och jag känner tacksamhet över alla roliga minnen. För ett antal år sen var vi ett jättestort singelgäng som umgicks mycket och många av dessa gamla vänner var samlade ikväll. Det har varit vandringar, fester, cykelutflykter och mycket annat. Varje period i livet har så mycket att bjuda och vänskapen är verkligen en dyrbar gåva.
Dagen började med gräsklippning. Eftersom vi varit borta drygt en vecka så hade gräset hunnit växa mycket och jag fick en och en halv timmas motion och styrketräning.
På eftermiddagen träffade jag min goda vän Eva på Vätterstranden. Vättern bjöd på underbara bad i behaglig temperatur och solen lyste över oss. Framåt kvällen gick vi en runda längs med strandpromenaden till piren. Det var folk överallt, glada människor som grillade, badade och bara njöt. Detta behöver vi svenskar!
Jag avslutade kvällen med att besöka Rosenlunds Rosarium. Tidigare bodde jag endast fyra minuters promenad därifrån och var ofta i denna prunkande park men i år har jag inte varit där sen det började blomma. Jag har saknat detta men ikväll var det dags. Jag gick runt och bara njöt. Rosorna är snart överblommade men dahliorna blommar för fullt. De är maffiga. Jag träffade min makes faster och farbror som satt på en bänk och njöt av livet. Det blev en trevlig pratstund med dem och sen satt jag själv och bara blickade ut över Rosariet och mådde väl. Att sitta och tomglo är underskattat. Det ger avkoppling och vila. Hjärnan rensas och nya tankar och idéer föds. Såååå underbart!
Tacksam för ännu en härlig sommardag i vårt Jönköping.
Efter en underbar semester i Skottland vaknade vi den sista morgonen upp av ett larm som tjöt rejält kl 03.55 på hotellet i Edinburgh. Man blir smått förvirrad så tidigt på morgonen och undrar vad som är på gång. När jag tittade ut i korridoren stod de andra resedeltagarna och tittade ut från sina rum iklädda nattkläder. En lite dråplig syn faktiskt. Vi hade nästan blivit som en familj under vår resa (eller som en skolklass tycker min man) och här stod vi nu alla något förvirrade och lättklädda och undrade vad vi skulle göra. Vi insåg att det måste vara brandlarmet så vi bestämde oss för att klä på oss och springa ut. Ingen röklukt och utrymningen funkade fint. Det blev dock en del köer och trängsel eftersom hela hotellet skulle utrymmas. Själv tänkte jag mest på en dam med rullator i vår grupp och hoppades att allt skulle gå bra för henne.
När vi väl var ute på gatan kändes det bra. Vi var i säkerhet. Efter att brandmännen sökt igenom hotellet fick vi gå in igen och försöka sova. Vi lyckades somna om och vaknade sen av väckarklockan. Vi skulle ha en fin dag i Edinburgh fram till kl 14.30 då bussen skulle hämta oss för att köra oss till flygplatsen.
Efter en god frukost lastade vi in våra resväskor i bagagerummet och gav oss iväg till nationalmuseum där vår guide Katarina berättade en massa intressanta saker. Sen gick Hans och jag ut på stan för att uppleva ytterligare några timmar av Skottlands mysiga huvudstad. Det var soligt och vackert väder och vi gick runt i den vackra bebyggelsen och shoppade lite grand också. Vi fick se tillverkning av fudge och provsmaka den. Vi avslutade med en god lunch.
På hemresan åkte vi via Bryssel där vi skulle byta plan. Vår flight från Edinburgh var en timma försenad så vi fick info om att springa när vi kom fram till Bryssel och sprang, det var precis vad vi gjorde. Det skulle ta 18 minuter att gå till vår gate men eftersom vi sprang skulle det gå lite snabbare. Väl framme vid gaten, ganska svettiga, såg vi att planet var 25 minuter försenat. Ok, då hade vi inte behövt springa.
Vi var glada när vi var på planet och styrda kosan mot Landvetter. Snart hemma! Väl framme på Landvetter upptäckte vi att det inte var så många resväskor på bandet och plötsligt stannade det och en text visades att det var sista väskan. Alla vi 22 passagerare i vår grupp var utan bagage. Vi sprang tydligen snabbare än väskorna som inte hann med anslutningsflyget till Landvetter. Jag har aldrig varit med om detta men nu har jag lärt mig hur det går till. Vi fick ta nummerlappar och i tur och ordning lämna våra kontaktuppgifter för att de skulle kunna leverera väskorna dagen därpå. Det kändes lite konstigt att åka hem utan packning men så fick det bli.
Idag kl 15.30 då jag befann mig på Vätterstranden tillsammans med min goda vän Yvonne ringde de och sa att väskan skulle vara i Jönköping inom 10 min. Inga problem – de levererade väskan till stranden. Bra service och toppen eftersom mina två bikinier fanns i väskan. Jag hade på förmiddagen varit ute och köpt en ny baddräkt för att kunna bada och var nu glad att ha några fler torra badplagg att ta på. Hans väska levererades till Skärshult senare under kvällen och då fanns det endast två väskor kvar i skåpbilen, som var ganska full med väskor i Jönköping, och dessa väskor skulle levereras till två av våra resedeltagare i södra Småland.
Häromdagen fick maken och jag en present från Sagaform. Det var två fina skålar i form av dalahästar. I paketet låg också en liten broschyr som gjorde mig glad. Det var olika skäl till att ge bort en present från Sagaform.
Jag tycker det var fina skäl som var uppskrivna och jag citerar dem här: Uppskattning, bekräftelse, förlåtelse, vänskap, omtanke, försoning, återseende, tacksamhet, överraskning, firande, infall, kärlek, belöning och hundra andra skäl. Naturligtvis behöver man inte ge en present från Sagaform utan det går bra med vad som helst eller kan man göra något annat uppmuntrande för personen ifråga.
Att ge uppskattning och bekräftelse är verkligen viktigt för att människor ska känna sig sedda. Att kunna be om förlåtelse och att förlåta är A och O för att relationer ska fungera och för att vi inte ska bli som fångar. Det finns ett ordspråk som säger att när man förlåter en människa så sätter man fången fri och den fången är jag själv. Vänskap är en dyrbar gåva. Var en vän så kommer du att få vänner. Visa omtanke om dem du har runt omkring dig i vardagen. Gör det där lilla extra ibland, ja, det kan vara att hålla upp dörren för en främling på stan eller på vårdcentralen. Att försonas med någon kan kännas riktigt gott i själen. Återseendets glädje är skön för själen. Att visa tacksamhet är både artigt och viktigt. Att känna tacksamhet är en källa till glädje. Överraskningar är så mysiga, kanske något vi skulle kunna bli ännu bättre på. Ett roligt infall kan pigga upp precis som en belöning kan göra. Man blir så glad när man får något som är gett av hjärtat. Ibland kan omtanken kännas mer värdefull och dyrbar än själva gåvan. Kärlek kan vi visa på många sätt. Ja, det finns alltid något att fira. Låt oss ta vara på de tillfällen som ges att uppmuntra och fira tillsammans. Det behöver inte vara dyra saker. Det viktigaste är att vi ser varandra och uppmuntrar varandra.
Negativ eller positiv – en kan hjälpa dig och en kan bryta ner dig. Det hänger på vilken du väljer.
Varje dag har vi ett val. Vi lever alla mitt uppe i våra olika omständigheter som skiftar. Hur omständigheterna än ser ut har jag ett val. Jag väljer hur jag ska tänka kring det som händer mig. Detta påverkar min dag och min framtid. Jag vill välja att vara positiv vad som än händer. Det kommer att hjälpa mig att reda ut de stormar jag möter under livsresan.
